Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Åldringsbeständighet hos byggnadsmaterial av plast, av Erik Saare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4, tabell 5, och för vilka inga provningsresultat
anges.
Det föreligger här liknande problem som dem
man möter vid frågan om hur länge ett
trä-föremål eller en träkonstruktion kan motstå
tidens tand om den inte förstörs av eld.
Utomordentligt omfattande erfarenheter föreligger,
som borde möjliggöra ett tillfredsställande svar.
Detta är emellertid något förbluffande och
desorienterande, nämligen högst några månader,
när träet blir angripet av hussvamp och röta,
t.ex. trästöttor i stenkolsgruvorna, eller flera
tusen år, när det förvaras torrt och vid
lämplig temperatur samt oåtkomligt för insekter,
t.ex. föremål i egyptiska kungagravar.
Endast ett fåtal standardiserade
provningsmetoder för åldringsbeständighet hos plast
finns för närvarande i amerikanska, brittiska
och tyska provningsföreskrifter. De viktigaste
och mest använda är provning av ljus- och
värmebeständighet.
I laboratorier kan ljuskällor åstadkommas
som endast i vissa delar av spektrum och i
begränsad omfattning kan ge ljus med en
intensitet som liknar solljusets (fig. 3). Med dessa
ljuskällor kan i första hand den relativa
åldringsbeständigheten hos olika plasttyper
undersökas och en jämförelse med solljusets
inverkan göras från fall till fall.
Emellertid är även relativa försöksresultat
värdefulla för utvecklingen av mera
motståndskraftiga plasttyper, och bestrålningsapparater
som oftast är kombinerade med
befuktnings-anordningar används för närvarande i stor
utsträckning inom plastindustrin. I dessa
apparater är ljuskällan en kolljusbåge eller
kvick-silverånglampor där den ultravioletta delen av
strålningen med våglängd under 3 000 Å
filtreras bort. En apparat av denna typ är t.ex. Atlas
Weather-Ometer.
Vissa typer är även försedda med
programautomatik.
Under den senaste tiden har man även
utvecklat gasurladdningsrör, innehållande xenon
som ger ljus med en intensitetsfördelning i
spektrets olika delar liknande solljusets. Det är
dock fortfarande svårt att åstadkomma en
totalintensitet motsvarande solljusets, eftersom
endast en mindre del av den energi som går åt
till ljuskällans drift kan förvandlas till ljus som
primärt påverkar de exponerade proven,
medan den andra delen övergår till värme i
provningsapparaten och åstadkommer för hög
temperatur hos de för provning upplagda
föremålen. I en av de nyaste provningsapparaterna,
Hanau Xenotest W, synes dessa olägenheter
vara upphävda genom användning av ett
vattenfilter samt en effektiv luftkylning av
ljuskällan.
Plasternas åldring under inverkan av värme
undersöks i värmeskåp. En accelerering genom
höjd temperatur kan tillämpas endast i
begränsad omfattning, eftersom de olika plasttyperna
har sina kritiska temperaturer vid vilka
betydande ändringar av egenskaperna inträffar.
Provning av åldringsbeständigheten vid höjd
Fig. 3. Spektralenergifördelning för––-ljusbåge (kolelektroder)
med ultraviolett filter,–xenoribrännare med ultraviolett filter och
vattenfilter för ultraröd strålning samt–-sol- och himmelsstrålning.
temperatur utförs ibland i syreatmosfär och
vid förhöjt tryck, varvid
oxidationsbenägenheten kan undersökas.
Inverkan av kemiska ämnen på åldringen kan
exemplifieras med ozonens reaktion med
organiska ämnen med dubbelbindningar mellan
kolatomer. Ett av gummiindustrins största
bekymmer har varit de mot
dragspänningsrikt-ningen vinkelräta sprickor som uppstår i
gummi. Det har fastställts att sprickor särskilt
påtagligt bildas i ozonhaltig atmosfär. Redan en
ozonkoncentration av 2:1 000 000 är
tillräcklig för att förstöra ett uppspänt gummiprov
efter en vecka.
Endast i plaster av ett fåtal typer
förekommer dubbelbundna kolatomer, och de flesta
påverkas därför inte av ozon. Detta exempel visar
att åldringsbeständigheten ibland kan vara
beroende av ytterst små, nästan homeopatiska
koncentrationer av kemiskt aktiva ämnen,
vilket försvårar upptäckten av dessa och därmed
även laboratorieprovningen.
Plast bjuder i allmänhet ett gott motstånd mot
biologiska angrepp, eftersom den är olämplig
som näring åt levande organismer. Mjukare
plasttyper kan däremot angripas av gnagare
när plasten råkar hindra deras väg. Man kan
dock befara att några mjukningsmedel, dvs.
vissa speciella ämnen av organiskt ursprung
som inblandas i plastmaterialet i syfte att göra
dessa böjliga, angrips av mögel eller andra
lägre organismer.
Slutord
Sammanfattningsvis måste framhållas att
åldringsbeständigheten hos plast på ett
betryggande sätt kan bestämmas endast genom långtids-
Relatlv spektra lenergi
Våqlänqd
842 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
