Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 33 - Förbränningssystem för ugnar, av Rolf Collin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbränningssystem
för ugnar
Civilingenjör Rolf Collin, Surahammar
Förbränningen är sällan slutmålet i
industriella processer, utan önskemålet är snarast att
överföra värme till en kropp enligt något
förutbestämt program. Det är därför lågans
egenskaper som värmeöverförande medium,
temperatur, emissionsförmåga, gashastighet osv.,
som är av betydelse. Hur dessa egenskaper
uppnås är ur processens synpunkt utan
betydelse. För att kunna motsvara varierande krav
på värmningsförloppet, utan att möjligheterna
till fritt val mellan olika bränslen uppges,
måste förbränningssystemet uppfylla en rad
speciella krav.
Det bör bestå av okomplicerade, robusta
enheter, som är driftsäkra och enkla att sköta
under svåra driftförhållanden och som håller
förhållandet mellan bränsle- och luftkvantitet
konstant, trots att bränslets sammansättning
ständigt varierar, lufttemperaturen ändras och
luft och gas är förorenade.
Förbränningssystemet skall även kunna utnyttja flera bränslen
utan omställningar eller utbyte av detaljer.
Vidare krävs det tillförlitliga instrument och re-
Förvärmninqszon I Reaktionszon
Fig. 1.
Endimen-sionell laminär [-förbrännings-väg;-]
{+förbrännings-
väg;+} T
temperatur.
662.61
gulatorer för att man skall kunna reglera
flam-form, flamlängd, flamtemperatur och
förbränningsintensitet.
Snabb värmning av ämnen kräver brännare,
som kan utveckla stor värmeeffekt inom en
liten volym. Detta skapar ytterligare problem,
nämligen stabilisering av flamman under
varierande driftförhållanden och höga
gashastigheter, förhindrande av backslag vid liten
belastning, då man har bränslen med hög
förbränningshastighet. Vidare krävs eliminering
av störande ljud. De eldfasta materialen måste
ytterligare förbättras, så att de kan motstå
extrema termochocker och tåla mekaniska
påkänningar vid höga temperaturer. Dessutom
behöver de värmebeständiga legeringarna
utvecklas, så att de tål allt högre temperaturer.
Bränslen
Att gas inte är det dominerande bränsle det
borde vara för eldning i ugnar, beror på dess
pris. Högvärdiga bränslegaser kostar 1,5—2
gånger så mycket per värmeenhet som
eldningsolja. Oljan har dock även andra fördelar
jämfört med gas.
Termiska verkningsgraden är högre vid
oljeeldning, och det har visat sig, att man erhållit
inte oväsentlig bränslebesparing, när man i
äldre ugnar övergått från t.ex. masugnsgas till
olja. Oljelågan har större förmåga att avge
värme genom strålning, vilket naturligtvis även
bidragit till att bränslet utnyttjas bättre. Denna
diskussion har gällt äldre ugnar, i vilka
ombyggnaden till oljeeldning i allmänhet tillgått
så, att man i befintliga gasbrännare insatt ett
finfördelningsdon för olja, vid behov
kompletterat med byte av förbränningsfläkt. Eftersom
äldre ugnar arbetar med relativt låg
bränn-kammarbelastning, kommer flamstrålningen in
som en ren pluspost. Man har orsak misstänka
att den modernisering, som i allmänhet
företas samtidigt med omläggning till oljeeldning,
är den förnämsta orsaken till att
bränsleförbrukningen sjunker och
produktionskapaciteten stiger.
Vid nyanläggningar har man helt andra möj-
867 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
