Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 36 - Metoder för radiostereofoni, av Ingemar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metoder för
radiostereofoni
Civilingenjör Ingemar Östberg, Norrköping
Ett naturligt steg i den radiotekniska
utvecklingen är nu stereofonisk rundradio. I Sverige
och på flera håll i utlandet, bl.a. Tyskland och
England, har man redan sedan 1—IV2 år haft
provsändningar av stereoprogram via två
skilda sändare, som sänder var sin stereokanal.
Detta förfarande är behäftat med allvarliga
nackdelar. Dels måste lyssnaren vara försedd
med två mottagare, vilket inte är fallet i alla
hem, dels kan lyssnare med endast en
mottagare inte höra mer än den ena kanalen,
varför programmet blir oriktigt återgivet.
Det bästa vore således, om man med en
sändare och en mottagare kunde återge båda ste-
Fig. 1. Signalseparering enligt summaskillnads för
farandet; upptill uppdelning av ingångssignalerna
enligt Crosby. i mitten separering på mottagarsidan
enligt Crosbg, nedtill sändarsida resp. mottagarsida
i annat separernät.
621.395.62 : 621.396.2
reokanalerna. Härtill finns nu ett flertal
möjligheter.
Krav på överföringssystemet
Mottagarens utformning
Eftersom programmen görs för lyssnaren, dvs.
mottagarsidan, måste man vid införandet av
tekniska nyheter främst tänka på, att äldre
mottagare fortfarande skall vara användbara.
Systemet skall alltså helst vara utformat så
att minsta möjliga tillsatser eller ingrepp på
redan förekommande apparater behöver göras.
Man får i första hand sikta på, att
stereomottagning skall kunna ske med en mottagare av
nu tillgänglig typ för stereospelning av skivor
och band, om man förser den med en tillsats
för ifrågavarande stereoradiosystem. Vissa
mottagare är redan nu försedda med uttag för
sådan tillsats, som efter inkoppling inte skall
behöva någon ytterligare inställning än den
som göres på huvudapparaten.
För Europas del kan man med ganska stor
säkerhet säga, att stereosystemen skall vara
avpassade för frekvensmodulerad sändning
och mottagning inom det ultrakorta
våglängdsområdet (FM-UKV), eftersom de
ostereofonis-ka FM-sändningarna har lämnat goda
erfarenheter. I de flesta fall kräver också
stereoöverföringen så stor bandbredd, att endast
UKV-området kan användas.
Ett ytterligare krav på mottagaren är således,
att den skall vara försedd med UKV-FM-del.
Kompatibilitet
Man säger att ett system är kompatibelt med
konventionell rundradio om en stereosändning
kan avlyssnas på en ostereofonisk mottagare
utan någon som helst beskärning av
programmet samt om en ostereofonisk sändning kan
mottas direkt på en stereomottagare.
Det i inledningen omtalade provsystemet med
dubbla sändare och mottagare är således icke
kompatibelt.
I flera av följande system uppnås
kompatibilitet genom uppdelning av ingångssignalerna
A och B till summa- och skillnadssignaler
920 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
