Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 36 - Nya metoder - Bindning av polyeten vid koppar, av SHl - Andras erfarenheter - Elektriska maskiners buller, av RGn - Icke vinddriven ogräsbekämpare, av SHl - Radioförbindelse över 36 milj. km avstånd, av Etienne J Guerin — GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större livslängd. Vidare kan den leda till framsteg
vid tillverkning av böjliga tryckta kretsar,
mikrovågapparater och andra elektronikapparater i vilka
polyetens utmärkta elektriska egenskaper kan
utnyttjas.
Vid tillverkning av en fog oxideras kopparytan
först kemiskt till koppar(II)oxid; koppar(I)oxid ger
dålig bindning, och detsamma gäller för
luftoxide-rade kopparytor. Efter rengöring behandlas ytan i
10—20 min med en lösning, innehållande 150 g/1
natriumklorit och natriumhydroxid vid 96—100°C.
Oxidskiktet bör vara minst 0,9 fi tjockt. Därefter
läggs metallen och polyetenen samman i en form
upphettad till 288°C och pressas ihop med 28 b
tryck.
Svårigheterna att limma polyeten beror på att den
saknar polära grupper, varigenom bara svaga
kemiska krafter verkar i en fog. Kopparoxiden
oxiderar emellertid polyetenytan så att det bildas polära
grupper, såsom hydroxyl- eller karbonylgrupper,
vilka drastiskt ökar adhesionen mellan plasten och
metallen. Viktigt är därför att man vid bindningen
använder lämplig temperatur; för låg ger liten
oxidation och därför dålig bindning, och vid för hög
förbrukas kopparoxiden för snabbt och plasten kan
brytas ned.
Polypropen kan inte bindas enligt den beskrivna
metoden därför att den skadas av kopparn
(Chemical & Engineering News 18 april 1960 s. 96). SHl
• andras erfarenheter
Elektriska maskiners buller
Den moderna konstruktionstekniken har medfört,
att materialet i en elektrisk maskin nu utnyttjas
hårdare än tidigare och att gjutna konstruktioner
ofta ersätts med svetsade stålkonstruktioner. Den
mindre dämpning, som dessa nya
maskinkonstruktioner ger, ökar risken för höga ljudnivåer hos
maskinerna. Samtidigt har kraven skärpts att
maskinerna skall gå tyst, inte bara i bostäder och kontor
utan även på industrins arbetsplatser.
Maskinkonstruktörerna får nu ta hänsyn till de akustiska
egenskaperna hos sina konstruktioner på ett helt annat
sätt än tidigare och speciellt då försöka eliminera
resonansförstärkningar.
Hörbart ljud kan i en elektrisk maskin alstras i
ventilationssystemet, borstarna, lagren eller i den
magnetiska kretsen. Ventilationsljudet, som till stor
del uppstår genom sirenverkan, och borstljudet, som
uppstår om borsten eller borsthållaren försätts i
svängningar, fortplantas huvudsakligen genom
luften och blir därför endast besvärande i det rum
där maskinen är uppställd. Lagerljudet, som
uppstår särskilt i rullningslager, och magnetljudet, som
härrör från de svängningar som maskinens
mekaniska detaljer försätts i av luftgapsfältets radiella
övertonskrafter, är däremot stomburet ljud, dvs. det
fortplantas via fundament, väggar och rörsystem och
kan vålla olägenheter i långt bort belägna lokaler.
Det stomburna ljudets fortplantning i huskroppen
kan begränsas om maskinen monteras på vibra-
tionsdämpare, men dessa måste då vara lämpligt
dimensionerande, eftersom felaktigt valda
vibrationsdämpare kan ha rakt motsatt effekt.
Ljudnivån hos en maskin kan minskas genom
lämplig formgivning och dimensionering.
Ventilationsljudet ökar med fläktvingarnas
periferihastighet, och snabbgående maskiner får därför utrustas
med små fläktar. Akustiska filter (ljuddämpare) kan
användas men de blir gärna skrymmande. Enbart
ltapsling reducerar borstljudet avsevärt.
Lagerljudet kan minskas genom ökad
tillverkningsnoggrann-hct hos lagren och de mekaniska detaljerna eller
genom användning av glidlager. Magnetljudet, som
är särskilt besvärande hos medelstora
asynkronmaskiner, kan bemästras genom en rätt avvägning
mellan spårtal och mekaniska dimensioner så att
man undviker att de kraftigaste tonerna
sammanfaller med plåtpaketets egenfrekvens (G M JENSEN
i Aseas Tidning 1960 h. 4—5 s. 77—83). RGn
Icke vinddriven ogräsbekämpare
Vid spridning av jordbrukskemikalier från flygplan
driver de ibland med vinden till områden som inte
skall beläggas. Detta lär man nu kunna undvika i
USA genom utnyttjande av en ogräsbekämpare som
vid sprutningen ges en majonnäsliknande konsistens.
Vid användning av en helikopter som flög 9 m över
marken drev ogräsbekämparen t.ex. bara 12 m vid
en vindhastighet på 9 m/s.
Den gynnsamma koncistensen åstadkommer man
genom att använda ett speciellt sprutmunstycke som
ger en emulsion av vatten i olja, innehål ande
be-kämparen. I vanliga fall använder man en emulsion
av olja i vatten. Emulsionen är en blandning av
vatten, en icke aromatisk olja och ogräsbekämpare.
Dessutom ingår ett ytaktivt ämne, ett
emulgeringsmedel och ett häftmedel, t.ex. en monoglycerid.
Helikoptern har ombord en behållare för vatten
samt en för olja och kemikalier; från dem går
ledningar till sprutmunstycket, vars konstruktion
hemlighålls. Emulsionen sprutas ut i droppar som är
80 n i diameter, dvs. ungefär dubbelt så stora som
vid vanlig sprutning. Beläggningen ligger kvar i
veckor därför att oljan avdunstar mycket sakta
(Chemical & Engineering News 6 juni 1960 s. 58). SHl
Radioförbindelse över 36 milj. km avstånd
USA:s rymdsond "Pioneer 5" som nu går i en
planetbana kring solen är utrustad med två
radiosändare för överföring av mätvärden till jorden, en för
5 W och en för 150 W.
Den 7 maj hade sonden nått så långt från jorden
att signalerna från den mindre sändaren ej längre
kunde mottas. På en signal från radioteleskopet i
Jodrell Bank utanför Manchester (Tekn. T. 1958
s. 89) igångsattes kl. 11.03 den 8 maj den större
sändaren, som gav svar ca 90 s efter att
startsignalen hade utsänts. Mätdata sändes med en hastighet
av 8—64 bitar per sekund 2—3 min var sjätte till
åttonde timme. Sändaren matas över en omformare
med ström från ett batteri som i sin tur mottar
energi från 4 800 solceller på skövlar utanför
sonden.
Igångsättandet föregicks av två prov av
sändar-rörets glödkrets, ett med reducerad ström och ett
med full glödström. Båda dessa prov beordrades
genom radiosignaler från jorden och rapporterades
via den mindre sändaren. Order sändes med en
hastighet av en bit per sekund.
Tyvärr visade det sig att den större sändaren icke
fungerade klanderfritt, förmodligen beroende på att
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 37 968
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
