Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 37 - Precisionen vid absorptionsspektrofotometrisk analys, av Sven-Eric Dahlgren - Textilförbrukningen i världen, av WS - Storbritanniens kärnenergiprogram, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar med ett Beckman-B-instrument gav vid
420 m|i en exponent på 5—6. Detta visar att
en spänningsändring ger en kraftigt förstärkt
ändring av lampans ljusstyrka. Stora krav
måste för den skull ställas på spänningsstabilitet.
Detta är särskilt markant hos instrument med
enstrålesystem, vilket gäller flertalet.
Instrument med tvåstrålesystem är däremot ej så
känsliga för spänningsvariationer, då mät- och
referensstrålen förändras lika.
För stabilisering kan man använda
ackumulatordrift med intermittent uppladdning och
vid nätanslutning magnetisk eller elektronisk
stabilisator eller ackumulatordrift med
stödladdning från stabiliserat likriktaraggregat.
Vid det första alternativet avtar spänningen
sakta, och spalten måste ökas undan för undan.
Snabba spänningsvariationer är däremot
uteslutna och galvanometernålen är fri från oro.
Ackumulatorn måste dagligen kopplas till för
uppladdning.
Magnetisk stabilisator är det billigaste och
oömmaste av de nämnda sätten. Den
förvränger spänningens kurvform och är känslig för
frekvensvariationer, varav följer att ändringar
av övertonhalten resulterar i
spänningsvariationer, samt för ändringar av eos rp hos
primärströmmen. I industrimiljö är en magnetisk
stabilisator i många fall otillfredsställande.
Störningarna efter stabilisatorn är ofta så
stora, att mätningar ej kan genomföras.
En elektronisk stabilisator för allmänna
ändamål utjämnar spänningsvariationerna ca 5
gånger mera än en magnetisk stabilisator och
är okänslig för frekvensvariationer. Vidare är
distorsionen hos utspänningen liten. Till vissa
instrument, särskilt då behov av flera
stabiliserade spänningar föreligger, finns speciella
elektroniska stabilisatorer. Data om hur
mycket spänningsvariationerna härvid kan
mins-* kas föreligger ej.
I det sistnämnda alternativet stabiliseras först
spänningen, varefter strömmen likriktas. Med
en potentiometer och nollamperemeter
regleras strömmen så att ackumulatorn tillföres en
laddning, som motsvarar förbrukningen.
Stabiliseringsverkan växer vid ökning av
ackumulatorns kapacitet.
De båda sistnämnda alternativen är
gynnsammast ur funktionell synpunkt. Vilket av dem,
som i första hand bör väljas, måste bli föremål
för överväganden från fall till fall och med
hänsynstagande till kostnaden. Jag har under
lång tid prövat det första, andra och sista
alternativet med Beckman B; av dem har endast
det sista funktionerat fullt tillfredsställande.
Litteratur
1. Hiskey, C F: Principles of precision colorimetry. Anal.
Chem. 21 (1949) s. 1440—1446.
2. Hiskey, C F, Rabinowitz, J & Young, I G: Principles
of precision colorimetry. Measuring maximum precision
attainable with commercial instruments. Anal. Chem. 22
(1950) s. 1464—1470.
3. Hiskey, C F & Young, I G: Principles of precision
colorimetry. Absorption law deviations in measurements of
relative transmittance. Anal. Chem. 23 (1951) s. 1196—1201.
4. Hiskey, C F & Firestone, D: Precision colorimetry.
General method of improving precision in multicomponent
-spectrophotometry and some practical consequences thereof.
Anal. Chem. 24 (1952) s. 342—347.
5. Society Jör Applied Spectroscopy. Bull. 4, No 2, 1949.
6. Kortüm, G: Kolorimetrie und Spektralphotometrie.
Berlin 1955.
7. Glödlampor. Allmänna egenskaper och provning. SEN
310101. Utgåva 1. Juni 1957.
Textilförbrukningen i världen. De syntetiska
beklädnadsmaterialen och rayonen fortsätter sitt
segertåg. Under decenniet 1948—1958 steg
konsumtionen av syntetiska material från 34 000 till
423 000 t och förbrukningen av rayon från 1 152 000
till 2 265 000 t. Världskonsumtionen av alla slag av
textilmaterial — ull, bomull, syntetfibrer och rayon
■— steg under samma period från 8 848 000 till
13 432 000 t.
Ullkonsumtionen är störst i Nya Zeeland med 3,5
kg per person och år, Schweiz med 2,7, Finland med
2,5, Storbritannien med 2,4, Norge och Holland
med 2,3 samt Västtyskland med 2,2 kg per person
och år. Östtyskland är den största
rayonkonsumen-ten, USA, Kanada, Schweiz och Holland de största
bomullskonsumenterna med förbrukningssiffrorna
10,3, 6,9, 6,6 och 6,4 kg per person och år.
Nordamerika är nummer ett, om man räknar ihop
samtliga textilsorter, med en konsumtion av 15,12 kg
per person och år, medan Afrika ligger som sista
med 1,9 kg.
Är 1958 utgjorde de syntetiska materialen 3 °/o av
konsumtionen av alla textilsorter, rayonen 17,
bomullen 70 och yllet 10 °/o. WS
Storbritanniens kärnenergiprogram. Enligt den
1955 uppgjorda planen räknade man med en
kärnkrafteffekt på 1 500—2 000 MW 1965. Till följd av
de tekniska framsteg, som gjordes under den
närmast följande tiden, beräknade man 1957 att kunna
producera 5 00C—6 000 MW 1965 (Tekn. T. 1957
s. 909), men redan samma år utsträcktes tiden till
slutet av 1966.
Fem kärnkraftstationer är nu under byggnad och
ytterligare två har beslutats. De första av dem
väntas bli färdiga 1961, och alla sju beräknas vara
i drift 1966. De kommer att ge ca 3 000 MW
el-effekt. För att nå upp till planerade 5 000—6 000
MW måste därför kraftproducenterna beställa en
exceptionellt stor utrustning de närmaste två åren.
Sedan 1957 har tillgången på kol och olja blivit
riklig, varigenom behovet av kärnkraft har minskat.
Man har därför på nytt granskat
utvecklingsprogrammet för kärnkraften och dennas möjligheter i
konkurrens med konventionell värmekraft.
Priset på strömmen från de första
kärnkraftverken, som blir färdiga 1961, blir högre än väntat,
men kostnadsminskningen för de följande blir nära
den som förutsågs 1957. Däremot väntade man då
inte den minskning av kostnaderna för energi från
ångkraftverk som har uppnåtts genom utvecklingen
av stora anläggningar, höjning av ångtemperaturen
och väl väld placering av stationerna. Trots detta
tror man att kärnkraft vid hög utnyttjning av
stationerna kommer att vara billigare än ångkraft
omkring 1970.
Trots det nuvarande överskottet på kol och olja
anser man att ett betydande tillskott av kärnkraft
kommer att behövas i framtiden. Man har därför
bestämt att tills vidare bygga en ny kärnkraftstation
ungefär varje år. Då effekten per station torde
komma att växa, väntar man att detta program skall
ge 5 000 MW total kärnkrafteffekt 1968 (Nuclear
Engineering juli 1960 s. 316). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 988
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
