Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 37 - Mätning av stora stråldoser, av S Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid en sådan metod används skivor av
antracen och parakvaterfenyl. Den medger mätning
av 5—50 000 kJ/kg, är enkel och snabb, ger
minst ± 10 % noggrannhet och är oberoende
av doshastigheten; vidare passar atomnumret
bra för plaster (även gummi) och oljor, och
dosimetern är liten. Metoden har
olägenheterna att fluorescensminskningen inte är
proportionell mot stråldosen och att den ändras med
tiden.
Att kristallers, plasters och vätskors
scintilla-tionsförmåga avtar vid bestrålning tycks man
kunna utnyttja vid dosimetri. Ett system som
studerats består av difenyloxazol i xylen,
exci-terad med a-strålning från curium.
Plastscin-tillatorers effektminskning är oberoende av
doshastigheten men beror av strålningens
natur. Hittills har man studerat polystyren,
poly-styren med 1,5 % i, 1, 4, 4-tetrafenylbutadien
och polystyren med 3 % p-terfenyl och 0,02 %
tetrafenylbutadien.
Man har gjort en dosimeter av en rund skiva,
ca 1 cm i diameter, pressad av pulverformig
antracen och p-kvaterfenyl. Vid mätning
bestrålas skivan med ljus av 365 mu våglängd, och
fluorescensljuset mäts genom ett filter vars
genomsläpplighet har tyngdpunkten vid 442 mjx.
Det har visat sig att den genom tidigare
bestrålning förlorade fluorescensförmågan delvis
återvinns med tiden. Denna process kan
påskyndas genom upphettning så att
fluorescensen blir konstant under minst en månad efter
1 h vid 10Ö°C.
Vid bestrålning av förpackade varor på
transportband kan man måla en lösning av antracen
i t.ex. kloroform på varje förpackning.
Antra-cenens fluorescens i UV mäts sedan automatiskt
när varan lämnar bestrålningskammaren.
Plastdosimetri
Plaster förändras på flera olika sätt av
joniserande strålning. De flesta förändringarna
beror bara av totaldosen men några också av
doshastigheten. Orsaken till förändringarna är
att strålningen bryter kovalenta bindningar i
organiska molekyler, och den har mycket
starkare verkan på polymerer än på enkla
föreningar.
Av potentiell betydelse för dosimetri med
plaster är ändringen av dessas fysikaliska,
mekaniska och kemiska egenskaper vid
bestrålning, men bara ändringen av deras färg och
andra kemiska förändringar har hittills
utnyttjats.
Vid bestrålning blir polyvinylklorid först
grön, sedan gul, gulbrun och rödbrun med
stigande stråldos. Färgstyrkan växer efter
bestrålningen, vid rumstemperatur till ett
maximum på 3—4 dygn. Materialet har då flera
absorptionsmaxima, det känsligaste ligger vid
396 m|x. Vid upphettning till 80—85° C efter
bestrålningen nås största färgstyrka på 5—10
min; vid 50°C behövs flera timmar, och vid
över 85° C minskar färgstyrkan med stigande
temperatur.
Polyvinylklorids färgning är proportionell
mot den mottagna stråldosen. Därför kan den
utnyttjas för dosimetri inom området 1—10 000
kJ/kg. Närvaro av aromatiska mjukningsmedel,
stabiliseringsmedel, pigment eller färgämnen
påverkar färgningen vid bestrålning. Hård PVC
av vanlig kvalitet ger emellertid pålitliga
resultat. Vid en elegant metod följs
klorväteav-spjälkningen med en i plastfolien införd
indikator vars färgändring efter bestrålningen mäts
med en spektrometer.
Vid bestrålning av polymetylmetakrylat
(Ple-xiglas) ändras både materialets färg och dess
absorption i ultraviolett. Ingendera av dessa
effekter har dock visat sig användbar för
dosimetri. Polyetylentereftalats (t.ex. Mylar-folie)
absorption vid 325 m|x ökas vid bestrålning.
Färgen bleknar snabbt under det första dygnet.
Med tunna folier kan man mäta stråldoser på
upp till 2 MJ/kg.
Om acetylen utsätts för joniserande strålning,
polymeriseras den till cupren, ett mörkbrunt,
fast ämne och bensen. Reaktionshastigheten
beror bara av energiabsorptionens hastighet och
är oberoende av acetylentrycket och
strålningsintensiteten. Vid dosimetri mäts gastrycket och
korrigeras för bensenens ångtryck.
Akrylnitril polymeriseras också vid
bestrålning, polymeren faller ut, och grumlingen mäts.
En vattenlösning av akrylnitril kan även
användas för dosimetri. Den innesluts härvid i
en dilatometer, och med mikroskop mäts
volymminskningen som står i relation till
mängden bildad polymer. Dilatometermetoden kan
användas med akrylnitril, vinylacetat,
metyl-metakrylat och styren. Känsligheten beror på
polymerens natur (polymerisationshastigheten)
och kapillärrörets diameter.
Metoder med mikroorganismer
Vid strålningssterilisering ger användning av
mikroorganismer den mest direkta och
säkraste dosimetrin. En oskadlig mikroorganism
bestrålas tillsammans med produkten varefter
man bestämmer antalet överlevande individer
som kan föröka sig.
Den stråldos, som fordras för sterilisering, är
proportionell mot produktens halt av
mikroorganismer. Man måste därför se till att det
antal sporer, som används vid mätning av
erforderlig stråldos, är något större än det antal
mikroorganismer som normalt kan väntas i den
naturliga produkten.
Vid en metod placeras den torra organismen
på en plastfolie vid vilken den häftar. Efter
bestrålning odlas den på agargel. Om härvid
inga kolonier växer ut, har steriliseringen varit
fullständig. Man kan också använda en
suspension av sporer i vatten. En droppe av den
placeras på en filtrerpappersbit, 1 cm i diameter,
som före bestrålningen antingen torkas eller
placeras våt i ett kuvert av polyeten.
Kemiska metoder
Kemisk dosimetri (Tekn. T. 1952 s. 527)
öppnar större fält för mätning än någon annan
typ av metoder. Man kan använda gasformiga,
TEKNISK TIDSKRIFT 1760 H. 37 1QQ1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
