Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 37 - Polypropen — en lovande plast, av S Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(300—340 kp/cm2) stiger med stigande
kristal-linitet. Denna spelar därför en avgörande roll
för slutproduktens egenskaper. Sträckgränsen
faller däremot med stigande genomsnittlig
molvikt. Vid samma halt av isotaktisk polymer
är en produkt med högre molvikt (lägre
smält-index) mindre kristallin. En liten ökning av
halten isotaktisk polymer ger en betydande
höjning av sträckgränsen. Vid 100° G är
sträckgränsen 30—40 % av den vid
rumstemperatur.
Minskas halten isotaktisk polymer, växer
brottöjningen utan höjning av brottgränsen.
Spännings-töjningskurvans form och
brottöjningen beror i allmänhet starkt av den
hastighet varmed provet dras. Skjuvbrottgränsen
stiger med stigande halt av isotaktisk polymer
och stigande genomsnittlig molvikt. Den är
högre än dragbrottgränsen (300—400 kp/cm2).
Elasticitetsmodulen vid böjning växer med
växande halt av isotaktisk polymer och med
växande smältindex. För nära 100 % isotaktisk
polymer är den nära 159 kp/mm2.
Polypropens nötningstålighet är i allmänhet mindre
än polymetylmetakrylats och polyvinylklorids
men större än polystyrens och polyetens.
Polypropens slagseghet ligger mellan slagfast
polystyrens och HD-polyetens ("high
densi-ty"). Den påverkas starkt av temperaturen,
särskilt mellan —10 och + 40°C; vid den förra
är plasten spröd, vid den senare har den
mycket stor slagseghet. En produkt, innehållande
grova, kulformiga kristallaggregat har mycket
lägre slagseghet än en som innehåller
kristalliter och små kristallaggregat.
En av polypropens viktigaste egenskaper är
dess goda resistens mot hög temperatur.
Omvandlingspunkten av andra ordningen är
— 35° C och motsvarande punkt av första
ordningen som är kristallernas smältpunkt är 170
—175° C. Plastartiklar utsatta för mekaniska
påkänningar behåller sina dimensioner vid
temperaturer upp till ca 160° C. De kan därför
ångsteriliseras. Vidare ändras materialets
mekaniska egenskaper vid rumstemperatur inte
mycket vid höjning av temperaturen till 150°C.
Polypropen har goda elektriska egenskaper,
som är praktiskt taget oberoende av luftens
fuktighetshalt, eftersom plasten inte absorberar
vatten. Dess genomslagshållfasthet är för 3 mm
skikt 30—32 kV/mm, dess dielkonstant vid 1
MHz 2,0—2,1, dess förlustfaktor vid 1 MHz
0,0002—0,0003 och dess resistivitet 1016 ohmcm.
Resistensen mot kemikalier är utmärkt, i
vissa fall även vid mycket högre temperatur än
för andra termoplaster. Polypropen tål t.ex.
80-procentig svavelsyra och koncentrerad
saltsyra vid upp till nära 100°C och saltlösningar
vid mer än 100° C. Polypropen är löslig i
aromatiska kolväten och alifatiska klorkolväten
vid hög temperatur; vid rumstemperatur
sväller plasten i dem. Resistensen mot
lösningsmedel växer avsevärt med stigande halt av
isotaktisk polymer.
Polypropens genomsläpplighet för gaser
liknar i stort sett polyetens; med vissa undantag
(framför allt klorkolväten) är den dock något
mindre än HD-polyetens.
Bearbetning
Polypropen lämpar sig utmärkt för
formsprutning därför att den har en ganska
väldefinie-rad smältpunkt och är lättflytande i
vätskeform. Den kan bearbetas vid 180—300° C. Dess
krympning vid stelnandet är relativt liten, 1—
3 %, dvs. mindre än för polyeten. Den växer
med stigande temperatur och avtagande
kolvhastighet vid formsprutningen.
Formgods av polypropen får en mycket bra
och glansig yta, som dock blir mattare vid
låg fornmingstemperatur. Polypropen har en
viss benägenhet att klibba vid förkromade
eller polerade metaller. Förkromade ytor utan
högglans vållar dock inga svårigheter.
Form-släppningsmedel minskar godsets glans och
behövs inte.
Polypropen kan strängsprutas på ungefär
samma sätt som polyeten. Temperaturen skall
enligt Montecatini vara 180—220°C för plan folie
och blåsta flaskor, 170—200° C för blåst
folieslang, 190—210° C för rör och 200—220° C för
trådisolering. Den blåsta folien skall kylas
långsamt i luft, medan planfolie, sprutad
genom slitsmunstycke, bör kylas snabbt i vatten
för att den skall bli så genomsynlig som
möjligt (Tekn. T. 1960 s. 402).
Användning
Av polypropen tillverkas nu bl.a. okrossbara
serviser, som uppges ha bestående glans och
färg och tåla upp till 150° C. Man tillverkar
t.ex. bägare med bara 0,4 mm godstjocklek
vilka används i amerikanska sjukhus därför
att de kan steriliseras, är nästan oförstörbara
och kostar mindre än hälften så mycket som
glas.
Polypropengarn kan användas till linor, våta
och torra filter samt till tyger.
Polypropen-linor lär vara påtagligt starkare, tåligare mot
nötning och värme samt mindre hala än
poly-etenlinor, och de har dessas goda resistens mot
kemikalier och röta, förmåga att flyta på
vatten och relativt låga töjning.
Icke orienterad polypropenfolie väntas snart
bli tillgänglig i USA till ett pris understigande
cellofans, beroende på polypropenens låga
täthet. Man får 435 m3/kg folie av polypropen mot
300 nr/kg av cellofan.
En orienterad polypropenfolie tillverkas i
halvstor skala i USA under handelsnamnet
Kordite 1500. Enligt uppgift har den en
kombination av cellofans och polypropens bästa
egenskaper. Den väntas vid tillverkning i stor
skala kosta hälften så mycket som cellofan;
den har dennas genomsynlighet och glans. Den
är den första polyolefinfolie som kan
användas i de flesta förpackningsmaskiner utan
ändring av dessa. Folien har större hållfasthet och
styvhet än andra billiga värmeförseglingsbara
folier; dess brottgräns är 14—28 kp/mm2 och
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 1006
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
