Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 38 - Amerikanska fjärr- och markrobotar, av Carl-Axel Reimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var TM-61 Matador. Detta skedde redan 1954.
Roboten, som är kommandostyrd, har en
räckvidd av ca 1 000 km. Vid styrning från
markstation överstiger dock räckvidden icke 500
km. Den senaste versionen av roboten är
försedd med samma kartjämförande styrsystem,
som nu användes i Matadors efterträdare Mace.
Matador har tillverkats i ca 1 200 exemplar,
tills produktionen nedlades 1958. Roboten finns
nu stationerad både i Europa och Östasien.
Bl.a. finns den i kinesiska förband på Formosa
och i västtyska flygvapnet.
Roboten TM 76 Mace, fig. 1, tillverkas i två
versioner. Produktion påbörjades sommaren
1958. Roboten är sedan sommaren 1959 i tjänst
på förband bl.a. i Tyskland. Tillverkningen
kommer dock sannolikt snart att nedläggas till
förmån för ballistiska robotar. Mace har en
räckvidd av 1 000 km med A-versionen och
2 000 km med B-versionen. Den styrs antingen
med ett tröghetsnavigeringssystem eller ett
kartjämförande system kallat ATRAN
(Automatic Terrain ifecognition and Navigation). I
motsats till tröghetsnavigeringen är ATRAN
icke helt okänsligt för störning. Systemet
bygger nämligen på att en radar i roboten
avkänner underliggande terräng. Radarbilden av
terrängen jämföres sedan med en i förväg i
roboten inmatad filmremsa med en kartbild av
den väg roboten skall flyga. Atomstridsdelen
är av megatonstyrka, i vissa källor angiven till
dubbelt så stark som Thors.
Den återstående av de tre i tjänst befintliga
robotarna av flygplantyp är SM 62 Snark, fig. 2.
Denna är en interkontinental robot avsedd att
från baser i USA insättas mot mål i Ryssland.
En division om 15 robotar är sedan 1958
operativ inom SAC (Strategic Air Command) med
bas i staten Maine i nordöstra hörnet av USA.
Tillverkning av roboten har upphört. Roboten
har en räckvidd av över 8 000 km. Den långa
flygtiden, 8—9 h på maximiräckvidden, gör
det nödvändigt att övervaka dess
tröghetsna-vigering med ett stjärnnavigeringssystem.
Styrsystemet blir härigenom tillräckligt noggrant
för att möjliggöra verkan mot ytmål med den
stridsdel av megatonstyrka, med vilken
roboten är försedd.
Som nämnts har tillverkningen av de nämnda
robotarna upphört eller kommer att upphöra
inom kort. Några nya typer, som då kommer
att gå i produktion, finns veterligt ej under
utveckling. Orsaken härtill är att de ballistiska
robotarna ifråga om stridseffekt: och
stridsekonomi numera är klart överlägsna de
flygplan-liknande robotarna, trots dessas väsentligt
lägre kostnader (20—50 % av de ballistiska
robotarnas) och avsevärt enklare skötsel. Detta
beror främst på den förut påtalade
känsligheten för motverkan hos den flygplanliknande
roboten. Även om nya typer med prestationer
i nivå med eller över i tjänst varande
jaktflygplans skulle utvecklas, kommer robotarna
fortfarande att kunna bekämpas med god
utsikt till verkan t.ex. av luftförsvarsrobotar.
Den ballistiska roboten däremot är nu och
sannolikt inom det närmaste decenniet helt
eller nästan helt osårbar i banan.
Innan det för ett par år sedan stod klart att
de ballistiska fjärrobotarna hade utsikt att
inom rimlig tid bli operativa vapen, hade
utvecklingen av mera avancerade robotar av
flygplanstyp påbörjats. De robotar, som då togs
fram, skulle få farter motsvarande machtal
2—3 och nå topphöjder över 20 km. Så snart
tillräcklig garanti erhållits för att den
samtidigt pågående utvecklingen av de ballistiska
robotarna skulle resultera i operativa robotar,
avbröts utvecklingen av de avancerade
flygplanliknande fjärrobotprojekten. De robotar
det gällde var den rammotordrivna
interkon-tinentala Navaho och marinens Regulus II i
2 000 km-klassen. Navaho nedlades till förmån
för den interkontinentala ballistiska missilen
Atlas, medan Regulus II fick stryka på foten
för flottans Polaris.
Den skisserade utvecklingen i riktning mot
ballistiska robotar torde emellertid icke vara
utan undantag. För markrobotar med korta
räckvidder och därför också korta
förvarningstider för luftförsvaret blir
sårbarhetsproblemet icke lika påtagligt som för robotar med
stora räckvidder. Det är därför tänkbart att
aerodynamiska robotar för korta håll kan
komma att utvecklas även i framtiden. För
interkontinentala robotar kan införande av atom-
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 1018
Fig. 1. Mace.
Fig. 2. Snark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
