Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 40 - Böcker - Ein kombiniertes Regelsystem für die Verfahrensindustrie, av K-A Melkersson - The electric arc, av Ingvar Selin - Dynamics of climate, av Alf Nyberg - Fundamentals of photographic theory, av SHl - Principles of mechanics, av Jan Hult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt och tekniska data behandlas ingående. Boken
förmedlar också de nödvändiga kunskaperna för
uppbyggnaden av regleringsanläggningpr enligt detta
system samt ger en god inblick i dess olika
kombinationsmöjligheter och dess kopplingstekniska
begränsningar.
Förf. vill främst nå projekteringsingenjörer och
dem, som är ansvariga för montering, provning och
underhåll av detta systems byggenheter och
instrument.
Det rikhaltiga illustrationsmaterialet är mycket
instruktivt. K-A Melkersson
The electric arc, J M Sommerville. Methuen,
London — Wiley & Sons, New York 1959. 150 s.,
38 fig. 12 sh. 6 p.
Boken är en orientering i de fysikaliska förlopp,
Som utspelas i ljusbågar och behandlar icke
tekniska tillämpningar. Till stor del utgör den en
sammanfattning av tidskriftsartiklar om ljusbågar.
Experiment för bestämning av fältstyrka,
jontäthet samt gas- och elektrontemperatur i
ljusbågs-plasma beskrivs. Eleffektens övergång till
partikelenergi samt plasmats effektavgivning genom
rekom-bination och strålning behandlas. Möjligheterna för
termonukleära reaktioner i ljusbågar diskuteras.
Laddningstäthet m.m. i övergångsområdena mellan
elektroderna och plasmat, vilka är besvärliga att
experimentellt utforska, beräknas med utgångspunkt
från olika teorier. En beskrivning lämnas av hur en
ljusbåge bildas efter ett elekriskt genomslag av en
gas och med angivande av ljusbågens fysikaliska
egenskaper som funktion av tiden och den tillförda
energin. Ingvar Selin
Dynamics of dimate, redigerad av Richard L
Pfeiffer. Pergamon, London—New York 1960.
136 s., ill. 35 sh.
Institute for Advanced Study, Princeton, och US
Geophysical Research Directorate anordnade hösten
1955 en konferens om tillämpning av numerisk
integrationsteknik på problemet rörande den allmänna
cirkulationen i atmosfären. Referatet från
konferensen har sammanställts och utgivits i föreliggande
bok. Publiceringen har skett först efter fyra år, men
boken innehåller mera värdefulla synpunkter än
direkta arbetsresultat och den måste anses som i hög
grad aktuell.
I konferensen deltog de ledande amerikanska
forskarna samt några européer. Sammanfattningar av
de föredrag som hölls vid konferensen har gjorts
och dessutom har diskussionen under mötet
redovisats i ett slutkapitel. Kvaliteten av föredragen är
givetvis växlande, men i stort sett mycket hög. Den
kände, senare avlidne, matematikern J von Neumann
inleder med några synpunkter på
klimatvariationerna. Därefter följer en översiktsartikel av en av
pionjärerna på det meteorologisk-numeriska området, J
Charney. På grundval av de fundamentala fysiska
lagarna, uppställer han en katalog av problem som
alltjämt är olösta och uppehåller sig en hel del vid
strålning, både den kortvågiga från solen, som ju är
själva drivkraften för atmosfärisk cirkulation, och
den långvågiga strålningen från jorden, jordens
reflexionsförmåga eller albedo, samt hur man skall
behandla de konvektiva värmeströmmarna från
jordytan och uppåt.
N Phillips redogör för ett intressant experiment.
På grundval av vissa antaganden om atmosfären,
vilka baserats på iakttagelser, gjorde han en
matematisk modell över den allmänna cirkulationen. Han
startade från en atmosfär i vila, som uppvärmdes
vid ekvatorn och avkyldes vid polen. Efterhand, ca
120 dagar, infördes en störning och nu utvecklade
sig denna på ett sätt så att situationen i mycket
påminde om atmosfären med dess hemisfäriska vågor
och jetströmmar.
D Fultz redogör för sina laboratorieexperiment
med roterande tank. Genom variation av
rotationshastighet och uppvärmning får han fram vågor och
vertikalrörelser som i mycket påminner om den
allmänna atmosfäriska cirkulationen. E Lorenz visar
att ehuru endast 2 % av den inkommande
solenergien omformas till rörelseenergi, så är detta dock
det mesta möjliga, som kan ske. L Kaplan
framhåller på ett övertygande sätt att mera studier av
strålningsförhållandena är nödvändiga om man skall
kunna rätt förstå de atmosfäriska problemen.
Slutsatsen blir emellertid att många problem är
alltför komplexa. Det hjälper icke att ha aldrig så
utmärkta elektroniska maskiner och modeller, om
observationsmaterial saknas. Häri ligger även i
framtiden en av begränsningarna i prognostekniken.
Några av föredragen har en ganska matematisk
form som kan verka avskräckande på den som
varken är matematiker eller meteorolog, men i regel
har författarna sökt ge resultaten i en form som är
lättare tillgänglig och större delen av boken är
sålunda läsbar och läsvärd av var och en som har
intresse för atmosfären och dess rörelser samt
förändringar i dessa under kortare eller längre tid. För
att helt kunna tillgodogöra sig boken bör man dock
ha goda kunskaper om synoptiska väderlekskartor
i olika nivåer. Alf Nyberg
Fundamentals of photographic theory, 2:a uppl.,
av T H James & George C Higgins. Morgan &
Morgan, New York 1960. 345 s., ill. 7,50 $.
Den första upplagan av denna lärobok (Tekn. T.
1948 s. 832) kom ut 1948. Sedan dess har
kännedomen om många av fotografins områden avsevärt
ökats. Härigenom har det blivit nödvändigt att
revidera avsnitten om den fotografiska emulsionen, den
latenta bilden, framkallningens mekanism och
kinetik samt den framkallade bildens struktur.
Utom de nämnda avsnitten innehåller boken
kapitel om framkallarnas sammansättning och reaktion,
fixering och tvättning, sensitometri,
tonåtergivningens teori samt sensibilisering och desensibilisering.
Efter varje kapitel finns en litteraturförteckning för
dem som vill närmare studera ämnet.
Författarna, som arbetar vid Research
Laboratories of Eastman Kodak Co., vill med sin bok ge en
allmän redogörelse för den fotografiska processens
teori grundad på fundamentala kemiska och
fysikaliska lagar. Framställningen är strängt vetenskaplig;
den är relativt svårläst, men bara grunderna i kemi
och fysik är nödvändiga för att man skall kunna
följa den. SHl
Principles of mechanics, 3:e uppl., av John L
Synge (fe Byron A Griffith. McGraw-Hill, New
York — London 1959. 552 s., ill. 74 sh.
När tekniken utvecklas och blir allt mer
komplicerad, måste utbildningen av tekniker och
vetenskapsmän allt mindre inriktas på det komplicerade, på
tillämpningarna, för att i stället ge tid till mer
fördjupat studium åt det som är mycket svårare,
nämligen grunderna för tekniken. Ämnena matematik
och mekanik är nu långt mer än förr de viktigaste
vid varje teknisk högskola.
Det är ont om moderna verkligt goda läroböcker
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 40 J]]]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
