Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 41 - Plaster i livsmedelsindustrin, av S Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid rengöring genom ångning uppstod
fenolsmak hos mjölken. Lock av polyeten för
lätt-metallflaskor visade sig bra i början, men efter
någon tid fick de röda prickar av mögel. En
obehaglig lukt uppstod när plasten i ljus kom
i kontakt med mjölkäggvita.
Mjölkhämtare av polyeten för
hushållsändamål har kunnat användas under en sommar,
men därefter avgav plasten en otäck lukt och
smak. På grund härav har man betraktat silar
och silbrickor av polyeten med stark misstro,
men det är möjligt att den linjära polyetenen,
som nu blivit tillgänglig, kan ge bättre resultat.
Mätare av plast (vars art inte uppgavs) har
under senare år använts särskilt i landsorten.
De har visat sig vara svåra att rengöra och
desinficera på ett tillfredsställande sätt. Den
lösmjölk som utminuterats med plastmätarna
har innehållit större mängd mikroorganismer
än den som mätts upp med mått av metall.
Slakterier och deras produkter
I slakteriindustrin används plast kanske i
större utsträckning än i någon annan
livsmedelsindustri. Hugo Fredholm, Sveriges
Slakteriförbund, framhöll att de problem som härvid
uppstått i huvudsak sammanhänger med plastens
åldring.
I byggnader används polystyrenskum som
isolationsmaterial; erfarenheterna härav är
ännu inte tillräckliga för bedömning av
materialets livslängd. Till rörledningar för saltlösning
utnyttjas polyeten och hård polyvinylklorid.
Plasten får inte innehålla mjukningsmedel som
kan lösas ut. Plaströr används även för
transport av räntor och blod. I dessa fall måste
plasten tåla desinfektionsmedel.
Till golvbeläggning söker man ett material
som är lika bra som plattor men billigare. Man
har provat plastbetong av icke angiven
sammansättning, men den fick snart sprickor och
urgröpningar.
Till kar för saltlake har man använt
glas-fiberarmerad polyester, varvid man fordrat ett
ytskikt av ren plast för att vara säker på att
inga glasfibrer kan lossna. Materialet tycks
ännu ha för kort livslängd. Lådor för
charku-terivaror har gjorts av polyeten och av
mela-minplast; de har inte kunnat hävda sig i
konkurrens med rostfritt stål.
Det mest använda förpackningsmaterialet för
färskt kött är polyetenfolie som
värmeförseg-las eller sluts med klips. Sådana förpackningar
måste hanteras och förvaras som färskvaror,
annars förstörs köttet snabbt. Dess struktur blir
vattnig, särskilt vid temperaturändring, och
färgen ändras mot brunt. Detsamma gäller
vakuumförpackningar som visat sig känsliga för
temperaturvariationer på bara några tiondels
grader.
Korvtarm av cellofan har länge använts.
Char-kuterivaror förpackas i på båda sidor lackerad
cellofan och färskt kött i enkellackerad. Saran
utnyttjas bl.a. som krympfolie till
vakuumförpackningar och som korvskinn. Charkuteri-
varor i bit packas i Pliofilm som är bra i
mörker men snabbt åldras i ljus.
Mylar och andra relativt nya folier, som tål
sterilisering och är formstabila inom ett stort
temperaturområde, öppnar nya möjligheter,
och foliekombinationer används i stor
omfattning, mest polyeten-lackerad cellofan bl.a. till
smörgåsmat.
Hantering av öl och läskedrycker
Om plaster som hjälpmedel vid tillverkningen
av öl samt som beläggningar på insidan av
lagerkärl och som material till förpackningar
talade Björn Fredberg, AB Stockholms Bryggerier.
Den kemiska grumlingen av öl uppstår genom
en reaktion av polyfenoler från bl.a. humlen
och sönderdelningsprodukter av proteiner. Man
kan oskadliggöra de förra genom att koppla
dem med polyvinylpyrrolidon som är
vatten-löslig, används som plasmaersättningsmedel
och anses fullständigt ofarlig.
Polyvinylpyrrolidon med hög molvikt ger härvid en fällning
som kan filtreras från, medan sådan med låg
molvikt ger en vattenlöslig förening med
po-lyfenolerna, vilka alltså stannar i ölet men i
oskadlig form.
Nylon 66 kan också användas. Ur ett
nylon-pulver tvättar man först ut den lågmolekylära,
vattenlösliga fraktionen, varefter
polyfenoler-na kopplas vid pulvret som sedan filtreras från
och regenereras genom behandling med alkali.
Nylonpulver är emellertid relativt dyrt.
Då öl skall lagras ganska lång tid, behöver
bryggerierna stora tankutrymmen. Vid
Mün-chens Bryggeri finns t.ex. jäsnings- och
lagerkärl, tillhopa rymmande 9 Ml. Sedan gammalt
har man använt hartsade ekkärl. När
metallkärlen kom behölls hartset; senare har man
börjat använda kärl av emaljerat stål. Den
första plast som fått användning för
beläggning av stålkärl är värmehärdad fenolplast.
Denna har visat sig konkurrera framgångsrikt
med emalj och utnyttjas vid nyanskaffning. Den
kan emellertid inte användas för gamla kärl
på grund av svårigheter vid förbehandlingen
av grundmaterialet och vid härdningen av
plasten. Gamla, korroderade aluminiumkärl kan
inte beläggas.
Flamsprutning med polyeten har försökts
men har inte fått användning i praktiken. Man
har provat tapetsering av korroderat
aluminium med hård polyvinylklorid, men detta blir
dyrt. Med bitumenmassor på betong har man
erhållit gott resultat, varför inga omfattande
experiment med plaster har gjorts.
Öl och läskedrycker har hög koldioxidhalt
och måste därför tappas under tryck.
Förpackningarna behöver inte slutas genast, då det är
fördelaktigt att låta varan skumma upp så att
luften förträngs, men de måste tåla
tappningstrycket. Vidare skall de skydda mot ljus, då
varorna är mycket ljuskänsliga; de skall vara
steriliserbara samt vara täta mot aromämnen
och gaser. Hittills har ingen av ekonomiska
skäl tänkbar plast visat sig fylla dessa ford-
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 41 H33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
