Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 44 - Andras erfarenheter - Koncentrationsfel vid sedimentationsanalys, av Wll - Gasbildning i transformatorers oljeisolering, av RGn - Legeringselements inverkan på mjukt ståls spänningskorrosion, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A ‡ andras erfarenheter
Även vid mätningar med sedimentationsvåg enligt
Bachmanns metod (Tekn. T. 1959 s. 84) kan man få
fel. I detta fall medför vågskålens skuggverkan att
vätskan under skålen får en lägre
slamkoncentra-tion än den omgivande vätskan. Härigenom uppstår
en sekundärströmning, som stör mätförloppet. Man
har en viss möjlighet att göra en beräkning av felets
storlek, men det synes även vara möjligt att utforma
vågskivan på lämpligare sätt än vad som nu
förekommer (W Kast i Staub 1 juli 1960 s. 205—211). Wll
Koncentrationsfel vid sedimentationsanalys
Vid bestämning av kornstorlek genom mätning av
sedimentationshastigheten i en vätska enligt
Andreasens pipettmetod (jfr Tekn. T. 1959 s. 84) tar man
vid olika tidpunkter ut prov på vätskan med det
uppslammade stoftet. Detta vätskeprov sugs ut
genom ett vertikalt pipettrör, som mynnar ett stycke
ovanför sedimentationsflaskans botten.
Det prov man suger ut blir dock inte fullt
representativt, utan den genomsnittliga
slamkoncentratio-nen blir något lägre än i vätskan utanför röret på
samma höjd. Anledningen härtill är att det
omedelbart under röret inte faller något stoft på grund av
rörets "skuggningsverkan". Vid uppsugningen av
vätskeprovet strömmar vätska till, såväl från sidorna
som rakt underifrån, och genom inblandning av den
relativt slamfria vätskan underifrån blir
genomsnittskoncentrationen för låg.
Ju större sugrörets diameter är, desto större blir
skuggningen och desto större blir felet i mätningen.
En serie sedimentationsförsök har gjorts med
pipettrör med diametrarna 6,5 mm, 14 mm och 23 mm.
Ur de erhållna resultaten, fig. 1, kan man, fastän
med viss osäkerhet, genom extrapolering uppskatta
de riktiga värdena som man skall få utan
skuggverkan, dvs. vid rördiametern 0 mm.
För att undvika den felkälla som beror på
pipett-rörets skuggningsverkan skulle man kunna använda
en konstruktion med utsugning genom ett
horisontalt rör. Man skulle även kunna tänka sig att
förlänga det vertikala pipettröret och anordna
insug-ningen genom radiella, horisontala hål i röret.
20 mm
Pipetfdiameter
Fig. 1.
Extrapo-lation av
återstod till
pipett-diametern 0 mm;
d kornstorlek.
Gasbildning i transformatorers oljeisolering
Transformatorer förses med ett expansionskärl för
att ta upp oljevolymens variationer med
temperaturen. För att hindra fukt och förorenad luft att
komma i kontakt med oljan brukar man dra
förbindelsen mellan expansionskärlet och fria luften
genom en lufttorkningsapparat med t.ex. kisel-gel.
Ett annat sätt att lösa problemet med oljans
expansion vid uppvärmning utan skadlig kontakt med
fuktig luft är att tillsluta transformatorn hermetiskt
och fylla dess översta del ovanför oljan med en
ädelgas, som komprimeras då oljan utvidgas.
När den senare metoden används står oljan under
ett övertryck, som brukar tillåtas stiga med ca
0,5 at. Man har redan tidigare lagt märke till att
det bildats gasbubblor i den under övertryck
stående oljan när den utsatts för mekaniska vibrationer
eller när den pumpats. Nu har man emellertid
genom försök kunnat visa att även den direkta
dielektriska påkänningen på isolationen ger upphov
till bildning av gasblåsor. Dessa gasblåsor kan
sedan samlas och bilda gasfickor som reducerar
isoleringens hållfasthet.
Vid de koronaurladdningar som då lätt
uppträder, särskilt som dessa gasfickor bildas där
fältstyrkan är störst, får man avsättningar av
koppar-sulfid från lindningarna på pappersisolationen.
Kop-parsulfiden, som är halvledande, kan redan efter
ett par års drift av transformatorn ge upphov till
driftstörningar. Den traditionella metoden där oljan
får expandera i ett expansionskärl under
atmosfärstryck och där denna nedsättning av
isolationshåll-fastheten inte uppträder är därför att föredra
(Chadwick, Ryder & Brierley i AIEE Power
Ap-paratus and Systems april 1960 s. 92—99; Electrical
Engineering juli 1960 s. 583). RGn
Legeringselements inverkan på mjukt ståls
spänningskorrosion
Mjukt ståls spänningskorrosion, som yttrar sig som
interkristallin sprickning, uppstår när stålet utsätts
för ett korroderande medium under statisk
belastning. Man kan hindra den genom att avlägsna
antingen det korroderande mediet eller spänningen
men har hittills ägnat liten uppmärksamhet åt
möjligheten att genom legering göra stålet mera resistent
mot spänningskorrosion.
I Storbritannien har man nu gjort försök med stål
innehållande 0,05—0,09 »/o C, 0,45—0,62 °/o Mn,
0,16—0,24 »/o Si och antingen 0,29—1,02 "Vo Cu,
0,28—1,04 »/o Cr eller 0,30—1,00 °/o Al. Vid
korrosionsproven sänktes en i en jigg inspänd ståltråd
ned i en kokande lösning som vid de flesta försöken
innehöll 860 g/1 kalciumnitrat och 30 g/1
ammonium-nitrat.
När sprickor uppstod följde de alltid
korngränserna. Kopparstålen visade sig under de givna
betingelserna vara avsevärt känsligare för
spänningskorrosion än det olegerade stålet. I kromstålen uppstod
inga makroskopiska sprickor under den tid försö-
TEKNISK TIDSKRIFT 19é0 H. 44 1229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
