Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1962, H. 1
- Frekvensplaneringen för rundradio på höga frekvenser, av byråingenjör Björn-Otto Hesse, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frekvensplaneringen för
rundradio på höga frekvenser
Byråingenjör Björn-Otto Hesse, Stockholm
De första rundradiosändningarna ägde rum på
långvågsbandet. Allt eftersom tekniken
utvecklades och antalet stationer ökade sökte man
sig till högre frekvensområden. Ända fram till
andra världskriget användes endast
amplitudmodulerade sändningar och det räckte därvid
med att förutom långvågsbandet utnyttja
mellanvågs- och för fjärrsändningar
kortvågsbanden. Trängseln i etern på lång- och
mellanvågsbanden, särskilt i det kaos som började
under krigsåren, gjorde emellertid att
sändarnas nyttiga räckvidder sjönk och dessa
frekvensområden förslog då inte ens för den
nationella rundradiodistributionen.
Vid en administrativ radiokonferens i
Atlantic City 1947 upplät man för rundradiobruk
vissa delar av ultrakortvågsbandet
(VHF-bandet). Inom region 1 — omfattande Europa,
Afrika och norra Asien — uppläts sålunda
41—68 MHz (band I), 87,5—100 MHz (band
II) och 174—216 MHz (band III). Banden I
och III skulle i första hand användas för
television och band II för frekvensmodulerad
ljudradio. Den första fördelningen inom
Europazonen av frekvenser inom nämnda band
företogs vid en europeisk rundradiokonferens som
ägde rum i Stockholm 1952. Den plan som
därvid upprättades kom att innehålla 568 sändare
för television, varav 180 på band I (kanalerna
1—4) och 388 på band III (kanalerna 5—10)
och 1 912 sändare för ljudradio på band II.
Kanalindelningen för television var ej enhetlig
för Europa och flera olika televisionssystem
avsågs komma till användning. Den angivna
kanalnumreringen hänför sig till ett av de av
Comité Consultatif International des
Radiocommunications (CCIR) redovisade systemen,
vilket kommit till användning bland annat i
Sverige. Vi erhöll i 1952 års plan 50 stationer,
vardera försedd med en sändningskanal för
television och två för ljudradio (FM-UKV).
Förutom i planen angivna stationer fanns
möjlighet att i enlighet med vissa fastställda regler
upprätta stationer med låg effekt, slavstationer,
vanligen sedan kringliggande länder
konsulterats.
Vid Stockholms-konferensen 1952 räknade
man med att en revidering av den uppgjorda
planen skulle företas efter cirka fem år.
Utbyggnaden av VHF-näten i Europa drog
emellertid ut på tiden. Det kan sålunda nämnas att
av de planenliga stationerna hade t.o.m. 1957
utbyggts endast cirka 120 stationer för
television och ca 400 för FM-ljudradio. Därutöver
hade upprättats ett antal slavstationer med en
effekt understigande 1 kW, ca 150 för
television och ca 200 för FM-ljudradio. En
revidering av planen ansågs därför ej aktuell vid
denna tidpunkt.
År 1959 tog emellertid planerna på en ny
konferens fastare form och de olika medlemmarna
av Union Internationale des
Télécommunications (UIT) accepterade en inbjudan av
svenska telestyrelsen till en ny europeisk
rundradiokonferens i Stockholm våren 1961. Denna
konferens hade två huvuduppgifter; dels skulle en
revidering göras av den år 1952 uppgjorda
VHF-planen, dels skulle en första
frekvensfördelning ske för UHF-rundradiobanden IV och
V (470—582 resp. 582—960 MHz).
Förberedelser vid Cannes-mötet
I enlighet med ett förslag av svenska
telestyrelsen hade man beslutat att
rundradiokonferensen 1961 skulle föregås av ett expertmöte
med deltagare från berörda studiegrupper inom
CCIR. Ändamålet med detta möte var att
utarbeta förslag till de tekniska grunderna för
konferensarbetet och därmed förenkla och
förkorta detta. I mötet, som ägde rum i Cannes
under tiden 28 februari—17 mars 1961, deltog
representanter för 17 länders teleförvaltningar
samt för ett tiotal rundradioföretag och
internationella teleorganisationer.
De tekniska data, som framlades vid
Cannes-mötet, godkändes sedermera av konferensen, i
vissa fall efter smärre justeringar. Den
redogörelse, som lämnas här, avser slutgiltigt
fastställda data.
Banden I och III
Fältstyrkan från en sändarstation kan grafiskt
återges i dB över 1 µV/m som funktion av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:57:36 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0035.html
