Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 5 - Andras erfarenheter - Meteorgenomslag i rymdskeppsväggar, av Björn Bergqvist - Stolar av polypropen, av SHl - Explosionsrisk vid ytbehandling, av UT—h - Harts av metaxylen, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 x andras erfarenheter
Meteorgenomslag i rymdskeppsväggar
Den amerikanska rymdstyrelsen, Nasa, har låtit
utföra en experimentell och statistisk uppskattning av
gränserna för antalet meteorgenomslag i ett
rymdskepp under en fjorton dagars månresa.
Vid experimenten bestämde man hur tjockt
dural-skal som punkterades vid given anslagshastighet och
massa hos meteorer. Kulor av Pyrex-glas med 3,2
mm diameter sköts med upp till 3,4 km/s mot 1—4
liktjocka duralplåtar, sammanlagt 1,56 mm tjocka.
Erforderlig hastighet för genomslag ökades kraftigt
då antalet plåtar höjdes från en till två men mindre
då antalet växte från två till fyra. ökat avstånd
mellan plåtarna samt — i högre grad —
glasullsfyllning krävde högre hastighet för genomslag.
Man har tidigare gjort flera uppskattningar av hur
många meteoriter med en given massa som per
tidsenhet kan väntas falla in mot en yta av viss
storlek. Dessa uppgifter har nu sammanställts.
Tidigare har man även bestämt ett samband mellan å
ena sidan meteoriternas hastighet, massa och täthet
samt å andra sidan inslagsdjupet i olika material.
Med hjälp av detta samband kunde de nämnda
laboratorieresultaten extrapoleras till andra
hastigheter, massor och tätheter. Mot denna bakgrund var
man i stånd att beräkna antalet väntade genomslag
på en 3,5 m lång och 2,3 m grov cylindrisk farkost
av 2,3 mm tjock, enkel duralplåt (24 ST).
En antagen mest ogynnsam meteorfördelning
(skurar av många, tunga och täta meteorer) gav 43
genomslag per månfärd. Kombinerade man däremot det
lägsta antal meteorer som kunde väntas under färden
med den minsta tätheten och massan hos partiklarna
fick man endast en punktering per 143 månfärder.
Med samma totalvikt, 180 kg, fördelad på två 0,84
mm tjocka plåtskal, och ett 25 mm mellanrum
mellan plåtarna, fyllt med glasull, minskas
genomslagsfrekvensen till ca 3 % för det mest ogynnsamma
och till ca 2 % för det mest gynnsamma fallet.
Osäkerheten i beräkningarna av genomslagsrisken
är alltså omkring tre tiopotenser. Studien visar dock
att risken för genomslag även i gynnsammaste fall
är påtaglig (C R Nysmith & J L Summers i Nasa
Technical Note D-1039 sept. 1961). Björn Bergqvist
Stolar av polypropen
Tillverkningen av stolar i ett stycke genom
formsprutning av polypropen betraktas i USA som "en
av årets milstolpar". Orsaken härtill är att stolarna
såvitt känt är de största plaststycken som hittills
har formsprutats; de båda tillverkade typerna väger
1,36 och 1,66 kg. Vidare är det polyolefinernas
första verkliga inträde på stolområdet. Visserligen
har HD-polyeten fått stor användning till stolar för
skolor, men detta är ett specialområde, och stolarna
görs i två stycken.
Man väntar en försäljning av en miljon
polypro-penstolar under 1962, vilket innebär en plastför-
Fig. 1.
Tillverkning av en
poly-propenstol genom formsprutning i ett
stycke. Benen görs
av metallrör.
brukning av 1 600 t under artikelns första hela
försäljningsår. Stolar tillverkas nu med en hastighet
av 10 000 per vecka, fig. 1 (Modern Plastics sept.
1961 s. 94—95). SHl
Explosionsrisk vid ytbehandling
Stundom föreskrivs i vissa ytbehandlingsprogram
att detaljer som skall ytbeläggas efter avfettning i
trikloretylen direkt nedföres i ett koncentrerat
alkaliskt bad vid 100—300°C, medan ytan ännu är våt
av trikloretylen. Detta innebär emellertid en
allvarlig risk, emedan explosiva kloracetylener spontant
kan bildas.
Trikloretylen kan nämligen ge kloracetylener vid
kontakt med fasta alkalier vid rumstemperatur, i ca
10 % natriumhydroxidlösning vid 70°C eller
däröver och i mycket utspädda alkalilösningar vid
100—150°C (C C Moss i Electroplating & Metal
Fi-nishing sept. 1961 s. 342). VT—h
Harts av metaxylen
Av de tre xylenerna har orto- och paraisomererna
fått en stor och snabbt växande teknisk
användning, den förra för framställning av
ftalsyraan-hydrid (framför allt till alkyder) och den senare för
tillverkning av tereftalsyra (till polyesterfiber).
Me-taisomeren har däremot hittills fått liten
användning trots att den förekommer i dubbelt så stor
mängd som de båda andra; viktigast är dess
utnyttjande för framställning av isoftalsyra.
I Japan har man emellertid nu startat industriell
tillverkning av ett harts med metaxylen och
formaldehyd som utgångsmaterial. Enligt uppgift används
det nya hartset i gummilim, färger och fernissor
samt i tryckfärger. Som katalysator vid xylenens
och formaldehydens reaktion används en syra.
Svavelsyra, ättiksyra, klorvätesyra och fosforsyra ger
produkter med olika egenskaper. Om en blandning
av de tre xylenisomererna används som råvara,
reagerar formaldehyden huvudsakligen med
metaxyle-nen (Chemical Engineering 12 juni 1961 s. 85). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
