Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 6 - Bränd kalks struktur, av Rune Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inträngningsdjup
mm
15 b
Koldioxidtryck
Fig. 5. Reaktionszonens inträngningsdjup och
koldioxidtryck vid 1 1A0°C bränntemperatur och 2 h
bränntid.
dar ett skal omkring oxidstycket, men detta
skal är inte hermetiskt slutet. Här och där finns
kraterlika öppningar genom vilka vi får en
glimt av den inre strukturen som är extremt
löst packad. De enskilda kornen är tydligt
skilda åt och hänger samman med bara en liten
kontaktyta.
När reaktionen startar vid 1 100°C i
karbona-tets yta är reaktionshastigheten så stor att den
bildade oxiden blir helt tätpackad i enlighet
med vad man kan vänta vid så hög
temperatur. Den bildar ett mer eller mindre gastätt
skal runt provstycket. Detta ökar
strömningsmotståndet för den utströmmande gasen när
reaktionen sedan fortsätter in mot centrum.
Trycket ökas starkt inuti provstycket, och
reaktionshastigheten blir mycket låg, vilket
medför en lucker struktur innanför det yttre skalet.
Vid ännu högre temperatur ca 1 200°C blir
oxiden tätpackad allt igenom (fig. 6 nedtill
t.h.) därför att det höga jämviktstrycket vid
denna temperatur (ca 30 b) åstadkommer så
stora mikrosprickor i det färdigbildade
oxidskalet att gasen pressas ut snabbt; den snabba
reaktionen ger en tät struktur allt igenom.
Den täta struktur, som fås vid hög temperatur,
bildas genom en verklig kristalltillväxt och inte
genom sammansintring av en mängd små korn.
Detta framgår vid starkare förstoring av den
vid 1 100°C bildade täta skalstrukturen, fig. 7.
Man kan se distinkta tillväxtlinjer på
oxidkristallerna. Linjerna har tydligen bildats genom
någon dislokation, och man kan se hur kornen
har vuxit samman.
Därför kan inte denna sammanbakning av
kornen till en sammanhängande massa
beskrivas som en sintring i detta ords vanliga
bemärkelse. Det är snarare en fråga om
begränsning av de växande kornens storlek. Sålunda
får vi vid 900°C och 980 mb koldioxidtryck en
oxid med ca 0,1 inn korndiameter. Vid 1 000°C
är kornstorleken omkring 1 jim.
Vid 1 100°C börjar en sammanhängande massa
bildas, dvs. kornstorleken är då densamma som
avståndet mellan kornen.
Kornstorleksbegränsningen är direkt sammankopplad med
krympningen och precis som den beroende på
reaktionshastigheten. Den regleras därför inte bara
av temperaturen utan också av
koldioxidtrycket.
Detta kan också demonstreras med en serie
elektronmikrofotografier (fig. 8). Vid 1 010 mb
tryck fås en relativt lös agglomerering av
distinkta korn, medan man vid 266 och 66,5 mb
tryck kan konstatera en tendens till bildning av
sammanbakade oxidpartier utan tydliga
korngränser och med en märkbar minskning av
porositeten. Vid 2,7 mb tryck erhålls en tätpackad
nästan kornlös massa.
Dissociations- och krympningshastighet
Det är givet att krympningen under pågående
dissociationsprocess inte kan vara komplett så
i*,
Fig. 6. Elektronmikrofotografier av kalciumoxidens
ytstruktur efter fullständig dissociation; upptill t.v.
930°C, 980 mb CO„ 2 h; upptill t.h. 1 010°C, 980 mb
COj, 2 h; nedtill t.v. 1 120°C, 390 mb, CO,,, i h;
nedtill t.h. 1 190°C, 980 mb CO„ 2 h.
Fig. 7. Elektronmikrofotografi av kalciumoxidens
ytstruktur efter 2 h bränning vid 1 UO°C och 980 mb
koldioxidtryck.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 6 1Q1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
