Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 6 - Difenyl-difenyloxid som värmebärare, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Flytschema över en anläggning med difenyl-difengloxid som värmebärare; 1 upphettare, 2
separeringskärl, i- värmeväxlare, 3, 5, 6 och 7 förbrukare, 8 och 9 blandningsventiler, 10 pump, 11 kylare, 12
värmt förrädskärl, 13 expansionskärl; - vätska,–-ånga, -—–-kondensat.
När denna gräns överskridits måste
värmebäraren regenereras varvid de högkokande
poly-fenylerna frånskils genom destillation. Det vid
normal temperatur kokande destillatet är
fullvärdig DDO.
Apparatur
Man kan utnyttja DDO i vätske- eller ångform.
I allmänhet blir värmeöverföringen bättre vid
användning av ånga, och den värmda ytan får
en jämnare temperatur. För komplicerade
apparater är ånga ofta lämpligast även om jämn
temperatur inte fordras över hela ytan eller
värmeövergången på DDO-sidan inte är
avgörande.
En värmebärare kan givetvis också utnyttjas
som kylvätska. Härvid är DDO synnerligen
användbar för hållande av en hög, optimal
temperatur vid exotermiska processer, t.ex. vid
tillverkning av ftalsyraanhydrid, avbrytning av
polymerisationen vid lacktillverkning och
hastig nedkylning av den färdiga produkten före
tappningen. DDO är särskilt lämplig för
sådana ändamål på grund av dess låga ångtryck vid
hög temperatur och relativt låga viskositet vid
låg temperatur.
DDO:s mångsidiga användning har
möjliggjorts genom konstruktionen av upphettare,
värmeväxlare, pumpar, packningar och
armatur, såsom ventiler, nivåvisare,
strömningsindikatorer m.m., speciellt avsedda för DDO. Man
har kunnat komma upp till en värmeeffekt av
10 Gcal/h (11,6 MW) i en enda anläggning.
Den viktigaste förutsättningen för
användning av DDO har varit konstruktionen av
upphettare för värmeöverföringsmedel liknande
dem som används inom oljeindustrin. Med
dessa upphettare kan man värma DDO till 400°C,
den högsta ekonomiska temperaturen, utan
in-krustering genom koksavlagring i rören.
Kraftiga beläggningar uppstår först vid över 550°C.
På grund av DDO:s benägenhet att tränga ut
genom porer etc. måste man vid konstruktion
av en anläggning särskilt beakta att
svetsningen och tätningen av rörskarvarna blir god. De
ventiler och pumpar, som normalt används i
ångsystem, passar inte för DDO, då
packningarna håller högst upp till 250°C på grund av
DDO:s förmåga att lösa organiska bindemedel.
Man utnyttjar i stället pumpar med
slitrings-tätning, med spaltrörsmotorer och våtlöpande
motorer samt ventiler med veckade bälgar i
stället för packboxar. Sådana pumpar och
ventiler används också för andra vätskor inom
kemisk industri. Pumpar med
spaltrörsmotorer eller våtlöpande motorer samt ventiler med
bälgtätningar ger ingen läckning; för
slitrings-tätade pumpar måste man däremot räkna med
en viss, "kontrollerad" läckning.
Dagens DDO-anläggningar kan alltså göras
helt utan läckning och därmed luktfria,
varigenom de kan användas vid framställning av
lukt- och smakkänsliga produkter, t.ex.
livsmedel, tvål och tvättpulver.
Anläggning
I en anläggning för värmning med DDO (fig.
2) strömmar en blandning av ånga och vätska
från upphettaren 1 till ett separeringskärl 2 i
vilket faserna skils åt. Ångan utnyttjas för
värmning av en destillationskolonn 3 och en
värmeväxlare 4. Flytande DDO pumpas från
separeringskärlet tillbaka till upphettaren. I
värmeväxlaren 4 värmer DDO-ångan flytande
DDO som utnyttjas som värmebärare i resten
av systemet.
Förbrukaren 5 har en blandningsventil 8
genom vilken het DDO sprutas in för
bibehållande av önskad temperatur i sekundärkretsen
efter förbrukaren 5. Förbrukaren 6 i vilken
värme bortförs från en exotermisk process, har ett
eget kylsystem från vilket kall DDO förs in
genom blandningsventil 9. Även förbrukaren 7
har ett kylsystem genom vilket reaktionsgodset
112 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
