Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 7 - Praktisk djuphavsforskning, av Bo Cassel - Kärnkraften i Frankrike, av SHl - En Gier-räknemaskin till NTH - Under 1961 nyregistrerades i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under vintern och våren 1954, när "FNRS 3"
nådde rekorddjupet 4 050 m, låg "Trieste" stilla
på land av den anledningen att medel
saknades för fortsatta dykningar. Under följande år
utfördes med Jacques Piccard som befälhavare
ett mindre antal dykningar för olika
vetenskapliga ändamål. Amerikanarna började
intressera sig för "Trieste" och i december 1958
provades batyskafen i San Diego på den
amerikanska västkusten. Jacques Piccard var
fortfarande med, men hade nu den amerikanske
sjöofficeren löjtnant Don Walsh som
medhjälpare. En ny observationskammare byggdes i
Tyskland och på våren 1959 var "Trieste" åter
klar, och denna gång siktade man mot de allra
största djupen.
I Stilla Havets västra delar finns en serie
djupgravar bl.a. oceanernas största djup,
"Challenger-djupet", uppkallat efter det
brittiska havsforskningsfartyget "Challenger 2", som
upptäckte djupgraven så sent som 1951. Till
dessa farvatten transporterades "Trieste" och
dess besättning på hösten 1959, och efter ett
antal dykningar till varierande djup gick
Piccard och Walsh vid åttatiden på morgonen
den 23 januari 1960 ombord på batyskafen för
det slutliga provet.
Fem timmar senare vilade "Trieste" på botten
10 910 m under Stilla Havets yta. Under
intensiva observationer och mätningar med olika
instrument stannade de två männen i 20 min.
på jordens djupaste plats. De kunde i
strålkastarnas sken se en jämn havsbotten. Att liv
existerar även på detta djup bevisade en
förbiglidande vackert röd räka. Återfärden till
ytan tog 3,5 h, fig. 6.
Slutord
Batyskafen har bildat epok i utforskningen av
havsdjupen. De moderna lätta dykarna har
börjat med undersökningen av det första
femtiotalet meter under ytan. Batyskafen har givit
forskarna möjlighet att med egna ögon studera
växt- och djurliv även på mycket stora djup.
Men denna farkost är bara första steget.
Professor Piccard hade redan 1954 en idé till en
enklare konstruktion som han kallade
"meso-scaphe". Det var en slags
undervattenshelikop-ter i form av en sfär, där rotorn möjliggjorde
dykning. Sfären hade egen flytförmåga, och om
rotorn stoppade flöt farkosten upp. Piccard
avsåg att med denna konstruktion uppnå högst
något tusental meters djup och ansåg att den
kunde utföras helt i genomsynligt plexiglas.
Ubåtarna har hittills byggts enbart för
militära ändamål, men det torde ej dröja länge
förrän ubåten även tas i bruk för fredlig
forskning. Cousteau, som nu är chef för
oceanografiska museet i Monaco, har byggt ett
"under-vattenstefat", fig. 7, med plats för två man i
liggande ställning. Tefatet är tryckfast och har
en aktionstid på mer än 2 h. Det är avsett för
200—300 m djup, och man kan alltså därmed
fortsätta undersökningarna där de lätta
dykarna slutar.
Litteratur
1. Piccard, A: Au fonds des mers en bathyscaphe. Paris
1954.
2. Houot, G S & Willm, P: Till världshavens djup med
djuphavsskeppet. Stockholm 1955.
3. Cassel, B: Dykning och dykare. Stockholm 1957.
4. Piccard, J & Dietz, R S: Seven miles down — the story
of the bathyscaph Trieste. New York 1961.
5. Houot. G S: Four years of diving to the bottom of the
sea. Nat. Geographic M. 333 (1958) h. 5 s. 715—731.
6. Houot, G S: Deep diving off Japan. Nat. Geographic M.
337 (1960) h. 1 s. 138—150.
7. Piccard, J: Man’s deepest dive. Nat. Geographic M. 118
(1960) h. 2 s. 224—239.
Kärnkraften i Frankrike. I Frankrike har man
nu fem kärnkraftreaktorer under byggnad. De skall
tillsammans ge mer än 1 000 MW eleffekt. Vid
Chi-non i Loire-dalen har det statliga Electricité de
France tre reaktorer, EDF-1—3, under byggnad.
Alla tre har naturligt uran som bränsle, grafit som
moderator och koldioxid som kylmedel. Man har
EDF-1 :s trycktank färdig och provad vid 1,5 gånger
arbetstrycket som är 23,5 kp/cm2. Tanken är av 105
mm stålplåt, 10 m i diameter och 23 m hög.
EDF-1, som skall ge 82 MW eleffekt brutto, väntas
vara i drift 1962. EDF-2 kommer att ge 250 MW
eleffekt brutto, och skall enligt planen göras kritisk
1963. Den får en tank av 95 mm stålplåt i form av
en sfär med 18 m diameter. Den sista av de tre
Chinon-reaktorerna väntas vara i drift vid slutet av
1965. Den blir på 500 MW eleffekt brutto, en storlek
som man i Frankrike anser optimal för
kärnkraft-reaktorer. De nominellt angivna effekterna är lägre,
t.ex. 375 MW för EDF-3.
Trycktanken för EDF-3 blir av förspänd betong.
Orsaken härtill är inte svetsningsproblem —- dessa
anser man sig ha löst —- utan den är rent
ekonomisk. Betong blir billigare än stål och den har vid
prov i sjättedels skala visat sig ha fullt
tillfredsställande hållfasthet.
Tillsammans med en belgisk grupp har Electricité
de France bildat Société Nucléaire Franco-Belge des
Ardennes (Sena), som bygger en tryckvattensreaktor
av amerikansk konstruktion i Chooz nära gränsen
mot Belgien. Anläggningen, som blir på 242 MW
eleffekt, byggs med stöd från Euratom. Reaktorn
väntas bli färdig kring årsskiftet 1965/66.
Commissariat à 1’Energie Atomique bygger i
Bren-nilis nära Morlaix i Bretagne reaktorn EL-4 för
80 MW eleffekt. Den väntas vara färdig 1965. EL-4
blir tungvattenmodererad och gaskyld. Man
beräknar att bränslet skall bli 18 t naturligt uran,
moderatorn 40 t D„0 och reflektorn 40 t D20.
Bränsleelementen skall bestå av 19 stavar innehållande 13
mm kutsar av urandioxid i släta berylliumrör.
Uranet i den första bränsleladdningen blir svagt
anrikat.
Enligt den preliminära konstruktionsplanen skall
reaktorn ha tryckrör av Zircaloy. Gasens tryck blir
60 kp/cm2, dess inloppstemperatur 260°C och
utloppstemperatur 500°C. Högsta temperaturen vid
kapslingen beräknas bli 595°C. Reaktorn skall ge
225 MW värmeeffekt (Nucleonics okt. 1961 s. 23).
SH1
En Gier-räknemaskin till NTH har donerats av
Norsk Hydro. Gier-maskinen är som bekant
utvecklad i Danmark; den byggs i samarbete med Dansk
Regnecentral.
Under 1961 nyregistrerades i Sverige 181011
person- och stationsbilar mot 159 829 år 1960.
130 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
