Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 7 - Andras erfarenheter - Glödlampor som ger vitare ljus, av SHl - STF januari - Telesatelliter - Aluminium som byggnadsmaterial - Optimering av en process med 16 variabler - Principer för produktionsplanering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och väte. Denna gas har emellertid så stor
värmeledningsförmåga att energiförlusterna genom
ledning blir för stora. Denna svårighet har man
övervunnit genom att minska gasens vätehalt och
tillsätta klorväte eller bromväte.
Man har tillverkat provlampor av den nya typen
men har ännu inte planerat kommersiell
produktion (Chemical Engineering 4 sept. 1961 s. 58). SH1
januari
Telesatelliter
Raden av sammanträdesaftnar inom STF-familjen
under 1962 inleddes av SER fredagen den 12 januari.
Håkan Sterky talade om teleförbindelser via
artificiella satelliter. Utvecklingen av den
transkontinen-tala teletrafiken började med den första brukbara
telegrafikabeln under Atlanten 1865. Första
radiokontakten mellan Europa och USA nådde Marconi
vid sekelskiftet. Telefonsjökabeln TAT 1,
föregångare till en rad telefonkablar (Tekn. T. 1961 s. 880),
kom 1956. Fyra år senare nåddes radioförbindelse
över Atlanten via en reflekterande, artificiell satellit
Echo 1. Denna var möjligen en föregångare till
framtidens telesatelliter.
Det är dock ej givet att den reflekterande (passiva)
satelliten väljs som hjälpmedel för framtida
teletrafikteknik. Satelliten kan även byggas som en aktiv
mellanstation i en länkförbindelse, dvs. den tar emot
signaler, förstärker dem och sänder ut dem igen.
Både passiva och aktiva satelliter kan skickas upp
till relativt låg höjd, i vilket fall de på bekant sätt
kommer att färdas över himlavalvet. De kan också
sändas till så stor höjd att de roterar kring jorden
lika snabbt som jordklotet roterar. I detta senare
fall synes de stå stilla över en given meridian.
Ytterligare en möjlighet är att skapa en eller flera
reflekterande ringar kring jorden på stratosfärshöjd.
Dessa ringar skulle bestå av moln av fina metalliska
nålar. Ett försök att skapa en sådan ring har gjorts
(Tekn. T. 1960 s. 1286) men misslyckats till
radioastronomernas stora glädje.
Preliminära uppskattningar för ett system med ca
50 aktiva satelliter på låg höjd har visat att
kostnaden blir ca 170 M$. Denna investering synes ej
avskräckande stor jämfört med 35 M$ för TAT 1.
Aluminium som byggnadsmaterial
En aluminiumafton ordnad av SVR samlade fullt
hus tisdagen den 16 januari. Programmet omfattade
film (STF behöver ny filmprojektor), två föredrag
av Werner Langenbach och Hans A Vinberg från
Svenska Metallverken samt ett av Ola Edlind, Siab.
Man började tillverka aluminium fabriksmässigt
1886. Erosstatyn på Piccadilly Circus i London
(1893) är av aluminium liksom kupolen på San
Gioaccinokyrkan i Rom (1897). De äldsta
byggnadsarbetena i aluminium i Sverige är garneringar från
1930-talets början. Först under 1950-talet togs
materialet på allvar i bruk inom byggnadsindustrin t.ex.
för sovringsverket för LKAB i Kiruna och
pressverket vid Finspongsverken. Senare började man
begagna det även för bostadshus t.ex. HSB i Täby
och Kiruna. Andra exempel är medborgarhusen i
Lycksele och Eslöv, hangaren vid Arlanda,
idrottshallen i Enskede och överbyggnaden till Vasamuseet.
Aluminium för byggnadsändamål ytbehandlas på i
princip tre sätt. Kematering (ca 2 kr/m2) ger en
matt, grön- eller gråfärgad yta som på Tekniska
Läroverket i Karlstad eller på Vasabyggnaden.
Eloxe-ring (8—10 kr/m2) ger en silvervit yta (vid vissa
legeringar gråsvart eller gul, på experimentstadiet
röd eller blå). Brännlackering slutligen (10—15
kr/m2) kan göras i många tusen olika nyanser. Den
behandlingen har använts på Kockums svetshall,
Mörby lasarett och Stockholms skatteskrapa.
Årsomsättningen för byggaluminium är nu 2/3 av
omsättningen för alla tegelvaror sammantagna.
Priset har sedan 1930-talet sjunkit kraftigt jämfört med
stålpriset. Aluminium kan tack vare sin lätthet
användas för kupoler med stor spännvidd. Enligt Ove
Pettersson är teoretiskt maximal spännvidd ca 10
km. Elasticitetsmodulen är ca 1/3 av stålets.
Temperaturutvidgningen är den dubbla mot hos stål.
Aluminium har i England använts mycket för
hallar. I Kanada har man byggt en aluminiumbro med
42 m spännvidd. I USA har man standardbroar av
Al för motorvägkorsningar, och i Sverige
undersöker man ekonomin vid användning av aluminium
för rörliga broar. En konstruktion innehåller
bärbalkar av dubbla profiler, slutna i ändarna. De
flyter om man tappar dem i vatten. Lättbalkar med
smala flänsar och tunt liv visar sig lätta och
böj-styva. Man börjar nu också i Sverige mer allmänt
använda sandwichkonstruklioner med täckplåtar av Al.
En fördel med aluminiumväggar i
industribyggnader är att de är lätta att flytta om man vill
disponera om eller bygga ut. Tidigare var man orolig för
vad som skulle hända om man lade aluminium i
nära kontakt med stål. Nu visar det sig att målning
räcker som skydd. I sovringsverket i Kiruna sköt
man fast plåtarna. Detta var mindre lämpligt,
numera borrar man och fäster med expanderbult.
Optimering av en process med 16 variabler
SKR hade till sitt sammanträde onsdagen den 17
januari som föredragshållare inbjudit den
vetenskaplige attachén vid USA:s ambassad i Stockholm, O A
Hougen, som tidigare varit professor i Chemical
Engineering vid University of Wisconsin. Han gav först
en orienterande översikt över hur den kemiska
industrin i USA anlitar expertis från konsultfirmor.
Som exempel redogjorde han för det forsknings- och
beräkningsarbete som utförts vid optimering av
katalytisk oxidation av starkt utspädd kväveoxid till
kvävedioxid. Denna process utgör andra steget i
Wisconsin-metoden för kvävefixering.
Med experimentellt erhållna
reaktionshastighetsdata, kostnader och tekniska data för tryckfall,
energi- och värmebehov, temperatur och tryck vid
katalysatorn och dennas effektivitetsfaktor som
grund har man optimerat 16 driflvariabler.
Problemet var i korthet att fastställa den bästa
konstruktionen för katalytisk oxidation av 50 t/dygn NO i en
gasblandning innehållande 1,5 % NO.
De optimerade variablerna var bl.a. katalysatortyp,
tillflödets sammansättning, dettas daggpunkt, önskad
temperaturreglering, totaltryck, mängd återfört,
tryckfall, omsättning, gasflöde, katalysatorns
kornstorlek, antal katalysatorskikt, skikthöjd samt
reaktionskärlets diameter och höjd. Beräkningarna
gjordes på en IBM 650 siffermaskin.
Principer för produktionsplanering
Alde Nilsson, Asea, talade vid Sifeos möte fredagen
den 19 januari om principer för produktionsplane-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 7 ][137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
