Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 8 - Fastighetsbildningens roll i omdaningen av vår landsbygd, av Gerhard Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. i. Olämplig
fältutformning
för rationell
maskinbrukning.
områden med tanke på dagens och den
närmare framtidens förhållanden har stora
förutsättningar att förbli relativt lämplig, även om
kraftiga kostnadsförskjutningar äger rum, och
storleks-, drifts- och
mekaniseringsförhållanden starkt förändras. Det labila är dessa ting,
det stabila den tekniska strukturen. Det torde
därför vara fel att säga, att en planering av
jordbruksdriften är det primära underlaget för
fastighetsplanering, eftersom det mycket väl
går att få fram en teknisk struktur, som passar
flertalet tänkbara driftsformer. Viktigt är
däremot, att fastighetsbildningen fullföljs med
driftsekonomisk rådgivning, så att man
därigenom till fullo utnyttjar de fördelar, som den
nya strukturen erbjuder.
Den omständigheten, att omarrondering tar
tid, behöver därför inte vara skäl till
misströstan. Men naturligtvis bör vi göra det bästa
möjliga av våra resurser genom att rationalisera
omregleringsförfarandet, både med ny
lagstiftning och bättre teknik, där man bl.a. till det
yttersta utnyttjar moderna metoder för
kartläggning, databehandling, automatisering av
olika slag etc. Dessutom är det nödvändigt att
undvika den pappersexercis och
detaljredovisning av olika beskrivningar, som så länge tyngt
skiftesförfarandet.
Till hushållandet med resurserna hör också
att samla dem kring koncentrerade insatser.
Då verksamheten på allvar kommit igång, bör
den inte plottras bort på smärre
arronderings-förbättringar och "successiv rationalisering"
mer än som är direkt nödvändigt. Lantmäteriet
skall satsa på koncentrerade punktinsatser med
syfte att inom det behandlade området åstad-
komma en radikal förbättring. Det går inte att
göra omskifte av samma område mer än kanske
en gång vart hundrade år. Men då är det
också nödvändigt att göra det genomgripande. Till
en genomgripande omreglering hör då i första
hand att nyskapa ett rationellt väg- och
dikessystem, kring detta bygga upp bästa möjliga
produktionsområden och därefter anpassa
fastighetsgränserna till den så erhållna tekniska
strukturen. Med dessa åtgärder sammanhänger
vanligen också huvudparten av
investeringarna. I synnerhet uppbyggnaden av
skogsvägsystem drar stora kostnader och bör därför
också ägnas speciell uppmärksamhet — såväl
praktiskt som på det beräkningsmässiga
planet. Inom Institutionen för Fastighetsteknik på
KTH har vi också lagt särskild vikt vid dessa
kalkylproblem.
Som exempel på en arronderingsförbättring
i skogsmark kan nämnas ett genomfört
ägoutbyte i Västmanlands län, fig. 2 och 3. För
om-reglering inköptes här ett antal fastigheter, som
sedan användes till att förstärka de övriga
fastigheterna i området. Efter omregleringen
har fastigheterna grupperats kring det i viss
utsträckning utbyggda vägsystemet. Därigenom
har gränsdragningar och naturliga
drivningsriktningar kommit att överensstämma.
En genomgripande omreglering innefattar
vanligen ett flertal åtgärder. Sålunda är
omreglering det bästa tillfället att få fram en
förnuftig markanvändning. Det finns gott om
marker, som odlats upp under
överbefolkningsskeden, och som nu inte är lämpade för modern
maskindrift. Men fortfarande odlas de, därför
att fastigheterna är små, och en nedläggning
148 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
