Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 9 - Radarteknikens utveckling, av Nils-H Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Bendix Electronic Steerable Array Radar
(ESAR) är uppbyggd av flera tusen antennelement,
som matas individuellt i faslägen, som styrs
elektroniskt. Härigenom kan strålen skiftas mellan två
godtyckliga lägen på mindre än 20 ias.
tare mellan olika företag måste vålla vissa
problem osv.
En metod som prövats för att lösa detta
problem är att införa en tredimensionellt,
schematiskt avsökande radar (fig. 4), men den stö-
Fig. 7. En "Ballistic Missile Early Warning Station" (BMEWS) på
Grönland. Antennreflektorn är ca 50 m hög och 150 m bred; kabinerna t.v.
och• i bildmitten innehåller sändarutrustning och primärstrdlare, täckta
av de tvä vita fönstren.
ter på samma principiella motsättning mellan
vinkelskärpa och datahastighet som nyss
berördes för spaningsfunktionen, fast i ännu
högre grad. För att öka datahastigheten har det
därför visat sig nödvändigt att använda flera
samtidigt arbetande strålar i olika riktningar;
strålar som kan vara arrangerade på olika sätt,
men naturligen t.ex. vertikalt över varandra.
Kravet på ökad datahastighet och
höjdupplös-ning leder fram till samma systemuppbyggnad
på stridsledningsstationerna som kravet på
ökad räckvidd för till hos
fjärrspaningsstatio-nerna. Samtidigt har också de längre
våglängdernas försteg i effekthänseende till stor del
försvunnit genom nyutvecklingen på
mikrovågsrörens område, vilket minskar våglängdens
betydelse som indelningsgrund. En modern
luftspaningsstation (fig. 5) är både
fjärrspa-ningsstation, stridsledningsstation och
höjdmätare i ett; man måste för att fylla var och en
av dessa funktioner använda ett flertal sändare
eller mottagare med skilda antennlober, och
genom en lämplig samordning kan man fylla
alla funktionerna samtidigt.
På sista tiden har man också börjat gå ännu
längre; man ger radarstrålen en helt
elektronisk avlänkning, genom att använda
antenn-systern, där strålningsdiagrammets riktning
och form är beroende av fas eller frekvens i
matningen, se t.ex. fig. 6. Härigenom kan
strålen hanteras helt fritt från mekaniskt
betingade rörelsebegränsningar, vilket ger en
flexibilitet i sökprogrammet, som kan användas för
att rationalisera utnyttjandet av radarns
sän-dareffekt.
Inmätning av robotar
Vad som har sagts här, har dock implicit avsett
förvarning och jaktstrid mot flygplan eller
luft-burna robotar, där upptäcktsavstånd och
inmätningsnoggrannhet har kunnat koordineras
inom den aktuella teknikens möjligheter.
Väsentligt svårare ställer sig problemet med
inmätning av ballistiska robotar, för förvarning
eller bekämpning. Här gäller fortfarande den
principiella motsättningen för
radarkonstruktören mellan räckvidd och precision, och om
aktuella konstruktioner (fig. 7) är man nog
berättigad att säga, att räckviddskravet har
satts främst genom ett extremt effekt- och
dimensionsuppbåd, som bl.a. innebär val av
ganska långa våglängder. Inmätningsprecisionen är
inte närmare känd, men det kan nog säkert
antas, att förvarningsbehovet har fått bestämma
räckvidden mera än vad
bekämpningsmöjligheterna kan ha påverkat precisionskraven.
Eldled ningsradar
Med eldledningsradar avser man vanligen en
radar med uppgift att kontinuerligt följa ett
visst, bestämt mål för att inhämta noggranna
lägesdata om målet som underlag för
vapeninriktning. Den första och hittills allmännaste
tillämpningen avser användning tillsammans
med kanonluftvärn.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 9 j[f}3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
