Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 10 - Syntetiska penicilliner och resistenta stafylokocker, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syntetiska penicilliner
och resistenta
stafylokocker
615.779.932 : 616.981.25
Tillverkning av penicillin i stor skala och dess
användning mot infektioner började i
Storbritannien och USA under andra världskriget
(Tekn. T. 1944 s. 1405). När de första
omfattande brittisk-amerikanska arbetena avslutades
1946 hade man i stort sett löst framställningen
av bensylpenicillin (penicillin G) i
kommersiell skala. Vidare hade penicillins struktur
utretts i princip (Tekn. T. 1947 s. 25; 1949 s.
609).
En allvarlig begränsning av penicillinets
användbarhet uppstod emellertid snart genom att
penicillinresistenta stafylokocker uppträdde
särskilt i sjukhusen. I några har andelen
resistenta stammar visat sig vara upp till 80 %.
Man har försökt bekämpa dessa bakterier med
andra antibiotika, men de visade sig kunna
utbilda resistens även mot dem.
Efter flera år under vilka mycket litet hände
inom penicillinforskningen började man göra
nya, betydande framsteg. Orsakerna härtill var
till största delen akademiska, men arbetet sti-
Tabell 1. Naturliga och syntetiska penicilliner
Benämning
Sidkedja R
Kemiskt namn
Naturliga:
penicillin F
penicillin dihydro-F
penicillin G
penicillin K
penicillin X
cefalosporin N
penicillin O
[-C113CH2CH:CHCH2-CH3(CH2)sCH2-C„H6CH2-CH3(CH2)sCH„–]
{+C113CH2CH:CHCH2-
CH3(CH2)sCH2-
C„H6CH2-
CH3(CH2)sCH„-+}
2-pentenylpenicillin
amylpenicillin
bensylpenicillin
ji-heptylpenicillin
p-oxibensylpenicillin
HoNv
HOCO-^
CHB:CHCH2SCH,-
CHGH2CHXH2- a-aminoadipylpenicillin
CH,
penicillin S
penicillin V
Halvsyntetiska:
feneticillin
meticillin
ampicillin
Cl
/
C:CHCH..SCH„
C„H5OCH2-
[-C.JI-OCH|CIL.)-CeH5OCH(C2H=)-(CH3O)2C0H3–]
{+C.JI-OCH|CIL.)-
CeH5OCH(C2H=)-
(CH3O)2C0H3-+}
se fig. 5
CßHs
5\
n/
CH-
[-allylmerkaptometyl-penicillin-]
{+allylmerkaptometyl-
penicillin+}
y-klorkrotylm erkap lo-
metylpenicillin
fenoximetylpenicillin
a-fenoxietylpenicillin
a-fenoxipropylpenicillin
2,6-dimetoxifenyl-
penicillin [-5-metyl-3-fenyl-isox-azolyl–]
{+5-metyl-3-fenyl-isox-
azolyl-+} (4) -penicillin
»aminobensylpenicillin
mulerades säkerligen i ett senare skede av de
kliniska problem som de resistenta
bakterierna vållar vid en omfattande användning av
penicillin.
Naturliga penicilliner
Penicillinmolekylens kärna (fig. 1) består av
en tiazolidinring A och en /Maktamring B. Vid
den senare sitter en sidkedja RCONH- i vilken
R är olika för olika penicilliner. Man fann
nämligen mycket snart att penicillin
framställt vid olika institutioner inte var
fullständigt lika. När konstitutionen senare utreddes
kunde olikheterna hänföras till sidkedjan.
Gruppen -CONH- tycks vara nödvändig för den
an-tibiotiska effekten.
Man isolerade fem olika naturliga penicilliner,
betecknade F, dihydro-F, G, K och X (tabell 1).
Av dessa har penicillin G betydligt större
antibiotisk effekt än de övriga. Det visade sig
att man kan underlätta mögelsvampens
(Penicillium chrysogenum) syntes av en viss
penicillin genom att förse den med en lämplig
råvara för sidkedjan. Genom tillsats av
fenyl-ättiksyra till mäsken kan man sålunda leda
syntesen mot penicillin G och dessutom öka
utbytet av antibiotikum.
Försök att göra penicillinsyntesen ännu
lättare för mögelsvampen och därigenom
ytterligare öka utbytet av antibiotikum genom
tillförsel av, som man tror, lämpliga råvaror för
penicillinmolekylens kärna har hittills
misslyckats helt och hållet. Man vet sålunda inte
alls hur mögelsvampen bär sig åt när den
bygger upp penicillinkärnan.
Råvaror för de fem naturliga penicillinerna
finns i den stöpvätska som sätts till det medium
i vilket svampen odlas. Den framgång man haft
med tillsats av fenylättiksyra ledde till försök
med många ättiksyraderivat som
utgångsmaterial för mögelsvampen. Man fann att denna
kan använda monosubstituerade ättiksyror men
inte di- eller trisubstituerade.
Man har på detta sätt framställt flera hundra
naturliga penicilliner, men nästan alla har
visat sig ha mindre antibiotisk effekt än
penicillin G. Bara två, penicillin O och S (tabell 1),
vilka har ungefär lika god verkan som
penicillin G, har provats kliniskt (Tekn. T. 1954
s. 213).
Ett tredje naturligt penicillin, som man
erhåller genom att ge mögelsvampen
fenoxiättik-syra att arbeta med, har visat sig värdefullt
genom sin beständighet mot syror varigenom
det inte behöver injiceras liksom penicillin G
utan kan tas in genom munnen. Detta
antibiotikum, vars användbarhet upptäcktes först 1953,
har fått beteckningen penicillin V (tabell 1).
Fig. 1. Allmän formel
för penicillinerna.
RCONHCH
-l
CO -
CH C(CH3)2
N — CHCOOH
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 9 j[f}3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
