Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 11 - Optimal produktionsplanering, av Alde Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... OM PrøPUKTEN| cifø £MAßST ögNOM Vf«KSTAPÉ<V .
HlNNfR A1AN me ANDRA sg ÅMCKBT
GtZUNP AV NW <3*JSKgAA,8L .
I ett stort företag är materialplaneringen en
särskilt viktig funktion. Enligt min uppfattning
bör man, för att vinna en samordning mellan
de olika funktioner som handlägger
materialplaneringsfrågor, sammanföra dessa till en
avdelning. Praktiskt kan detta utformas så att
man bildar en materialavdelning under vilken
sorterar inköp, råmaterialförråd,
halvfabrikatförråd och färdiglager. Genom att man på så
sätt lägger alla dessa funktioner under
gemensam ledning, har man alla möjligheter att
avväga t.ex. halvfabrikatförrådet gentemot
färdiglager och enklare bestämma på vilka
nivåer man bör gardera sig genom
förrådshållning. Helt naturligt blir det, med en sådan
organisation, lättare att minska det antal nivåer
på vilka en produkt hålles i förråd. Man har
möjlighet att avväga frågan optimalt.
Det är ingen nyhet att man här i allmänhet
med relativt enkla medel har möjlighet att
rationalisera ett halvfabrikatförråd. Vi kan
betrakta ett orationaliserat halvfabrikatförråd,
fig. 6.
I den första cirkeln finner man, att andelen
av antalet artiklar, som har en omsättning på
mer än 10 000 kr/år, blott är 4,1 %, under det
att som synes av cirkeln till vänster andelen
i förbrukningen är 68,8 %. För artiklar med
omsättningsvärdet 1 000—10 000 kr/år är
motsvarande siffror 14 % resp. 24,5 %. Det mest
slående är dock, att 81,9 % av antalet artiklar
blott svarar för 6,7 % av omsättningen.
Andelarna i förrådsbeståndet fördelar sig
emellertid oberoende av förbrukningen ungefär lika
på de tre nämnda kategorierna.
Om man gör tankeexperimentet, att
förbrukningsvolymen är dubbelt så stor som
förrådsbeståndet i fig. 6, vilket i bilden skulle ha
åskådliggjorts genom att ytan "Andel av
förbrukning" skulle ritats dubbelt så stor som
"Andel av förrådsbestånd", finner man att
detaljer med den största årsförbrukningen
om-sättes ca 4 gånger per år, vilket möjligen kan
anses acceptabelt, och att detaljer med
årsförbrukning upp till 10 000 kr/år omsättes ca
IV2 gång per år, vilket ej kan anses särskilt
ekonomiskt. Den sista gruppen, alltså där
årsförbrukningen utgör mindre än 1 000 kr/år,
omsättes under givna förutsättningar endast
en gång på tre år, vilket givetvis ej kan
accepteras.
Hur skall man då angripa detta problem?
Enligt min uppfattning kan man gå till väga på
följande sätt.
Först av allt bör man självfallet kritiskt
granska förrådsbeståndet och avföra artiklar med
låg omsättningshastighet helt ur förrådet,
minska beståndet för artiklar med överförråd
genom försäljning eller skrotning samt införa
begränsningar för nya förråd.
För att gardera sig mot att återigen råka i
samma läge bör man vidtaga följande åtgärder:
Kategorierna indelas efter omsättningsstorlek.
Man kan utarbeta mera avancerade metoder
för kontroll av de artiklar som är ekonomiskt
sett mest betydelsefulla och inrikta
arbetsinsatserna inom företagets alla instanser på
dessa artiklar. Metoder utvecklas för bestämning
av optimala orderstorlekar, för bestämning av
buffertförrådens storlek samt för bedömning av
när en artikel skall förrådsföras.
Det är dessutom lyckligt, 0111 företagets
likviditet tillåter en god, ej nedskuren,
förrådshållning under lågkonjunktur. Härigenom kan man
möta en stigande konjunktur utan att först
tvingas fylla i egna hyllor med nödvändiga
produkter. När marknaden ropar efter produkter,
skall man ej tvingas att förvandla sin
kapacitet till hyllmeter.
Ande!av förbrukning
Ande/ av förrådsbestånd
Fig. (!. Schematisk framställning av fördelningen mellan olika
omsättningsklasser i ett orationaliserat halvfabrikatförråd; □ < 7 000 kr/dr,
m 1 000—10 000 kr!år, llll > 10 000 kr!år.
Leveranstiders hållande
Jag har vid olika tillfällen nämnt ordet
leveranstider och hållandet av dessa. Denna fråga
kan vara värd några ord ytterligare. Det anses
ju allmänt vara ett fel, när ej den utlovade
leveransdagen hålles och därvid har nog kunden
vanligen rätt. Däremot är jag ej säker på att
uppgörelsen mellan produktions- och
försäljningsavdelningarna är helt klar. För att
alltigenom helt hålla en åsätt leveransdag fordras
en mängd övervakande och exekutiva instanser
utöver tidigare berörda. Det gäller ofta att
överbrygga tidsförluster vid materialfel,
maskin- eller verktygshaverier, personalbyten,
kas-sationer osv. Erforderliga åtgärder härför re-
Andeiav anta! artiklar
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 9 j[f}3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
