Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 11 - Nya metoder - Reaktionsmotorbränsle av fotogentyp, av SHl - Elektrolytisk cell för organiska synteser, av SHl - Reparation av bergborrar genom pressvetsning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt stabilisera bränslet. Man kan emellertid inte
samtidigt sänka fryspunkten till önskat värde, och
ännu viktigare är att man vid dessa processer
använder relativt värdefulla produkter som redan är
inom kokpunktsintervallet för reaktionsmotorbränsle.
Man kan emellertid framställa sådana bränslen av
fotogentyp av tunga, mindre värdefulla destillat
enligt en ny amerikansk metod, Isocracking. De
erhållna fraktionerna uppges ha en fryspunkt under
—-55°C, även om utgångsmaterialet är paraffinrikt.
De har vidare låg halt av aromater och är praktiskt
taget fria från flerkärniga aromater, kväve- och
svavelföreningar samt andra föroreningar. Som
biprodukt erhålls bensin av hög kvalitet.
Vid Isocracking blandas den flytande råvaran med
en väterik gas och leds sedan genom en
förvärm-ningssektion till reaktionskärlet där oljan krackas
med nickelsulfid som katalysator.
Reaktionsprodukterna kyls till rumstemperatur och skils sedan i en
högtrycksseparator i väterik gas, som går tillbaka
till krackningen, och vätska som får expandera till
atmosfärstryck i ett fraktioneringssystem.
Studier i halvstor skala lär visa att man genom
Isocracking kan med god ekonomi erhålla ett
reaktionsmotorbränsle med en fryspunkt väl under
— 50°C med direktdestillerad gasolja som råvara.
Två kommersiella anläggningar är under byggnad,
den ena för 3 200 m3/dygn, den andra för 1 200
ms/dygn, och man har beslutat bygga en tredje för
2 800 m3/dygn (Chemical & Engineering News 18
sept. 1961 s. 80). SHl
Elektrolytisk cell för organiska synteser
Syntes av organiska ämnen genom elektrolys har
länge varit av historiskt intresse i laboratorieskala,
men processer av denna typ har sällan haft
kommersiell framgång. Inom läkemedelsindustrin kan
de dock vara högst effektiva i halvstor skala för
reduktion, oxidation och koppling, därför att man
ofta framställer läkemedel i relativt liten skala.
Genom tillämpning av elektrolytiska metoder kan
man i många fall erhålla föreningar, som bara med
svårighet eller inte alls kan framställas på annat
sätt. Även om rent kemiska metoder finns, kan en
elektrokemisk process konkurrera ekonomiskt
därför att erforderlig utrustning är relativt billig samt
processen är nästan automatisk och inte kräver dyra
kemikalier.
Vid reduktioner kan sålunda den elektrolytiska
metoden konkurrera med den dyrbara och riskabla
reduktionen med litium-aluminiumhydrid eller med
tryckhydrering, som fordrar dyr apparatur.
Elkraftkostnaden är ofta helt betydelselös; i ett fall har
man t.ex. tillverkat kemikalier värda 400 $ till en
kraftkostnad på bara 0,50 $.
I en amerikansk läkemedelsfabrik har man en
halvstor elektrokemisk anläggning, som består av ett
antal celler med ca 40 1 rymd installerade i ett
dragskåp. De får likström från en likriktare för upp
till 300 A och 0—105 V likström och är utrustade
med lämpliga instrument för mätning och
registrering av ström och temperatur.
Varje cell består av en 3 mm tjock metallkatod av
t.ex. bly eller krom i form av en vattentät kammare
(fig. 1). Denna omsluts av en låda, som kan vara
av ebonit. Katodkammaren är 685 mm lång, 165
mm bred och 380 mm djup och ger en elektrodyta
för katolyten på 70 dm2. Katodens övre kanter är
utböjda och med bultar fästade vid en 3X50 mm
strömskena av aluminium. I katodkammaren står
en 475 mm lång och 380 mm hög låda av 9,5 mm
tjock, porös keramik. Den tjänstgör som diafragma.
Strömskena
Cettock
CeHkart-
Kglslinqa
tär
-anolyl
Syrafast teget
Diafragma
Fig. 1.
Elektrolytisk cell för
syntes av
organiska ämnen.
I detta står anoden, som är en 405X430 mm plåt.
Den ger 13,2 dm2 yta mot anolyten. För att öka
anodens livslängd och minska förbrukningen av
anolyt kan man använda två anoder antingen i var
sin 50 mm breda keramiklåda eller båda i en 100 mm
bred låda. Anoden kan vara av nickel, bly, tenn
eller kol.
I cellen finns vidare en omrörare av Teflon med
två propellrar 50 mm i diameter, tre vertikala
kyl-slingor av glas med 1,9 m2 yta, kombinerade med
två temperaturregulatorer, en för katodrummet och
en för anodrummet samt tre vätskefyllda
termometerfickor. Cellocket är av trä eller ebonit. Det har
öppningar för fyllning, provtagning och införande av
hjälpinstrument (J E Drew & G J Moll i Industrial &
Engineering Chemistry sept. 1961 s. 44A—47A). SHl
Reparation av bergborrar
genom pressvetsning
Man har länge önskat att kunna reparera avbrutna
bergborrar med alltjämt användbara skär genom
påsvetsning av nya nackändar. Försök har gjorts
med bl.a. gassvetsning, men man har härvid inte
kunnat uppnå erforderlig jämnhet hos svetsarna
och har inte heller kunnat kontrollera
svetsproces-sen tillräckligt noggrant. I stället har man därför
kragat om brustna borrar, men de har sedan
kunnat användas bara för vissa borrningsarbeten där-
Fig. 1. Maskin
för
pressvetsning av
bergborrar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 9 _/77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
