Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 11 - Andras erfarenheter - »Färgad sand» till takpapp, av SHl - Syntetiska halvledande diamanter, av SHl - Sovjetunionens naturgasnät, av SHl - Karboraner, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tivt sur. Andra kvaliteter har provats och några,
särskilt K och D, används. De är mera alkaliska och
bättre filmbildare än N men något dyrare.
De färgade granulerna väts dåligt av asfalten och
de måste därför prepareras. Man använder bl.a.
organiska salter av polyvalenta metaller och vissa
sili-koner. Genom de vita granulernas växande
popularitet har deras missfärgning med oljor i asfalten
blivit ett allvarligt problem, som ännu inte har
lösts definitivt. Några av de ämnen, som bäst
hindrar missfärgning, t.ex. fluorkolväten, minskar
ad-hesionen mellan asfalten och granulerna. Dessas
flytegenskaper förbättras genom tillsats av t.ex.
stea-rat eller paraffinolja, som minskar friktionen
mellan dem och minskar nötning och dämning (L W
Weaver i American Ceramic Society Bulletin sept.
1961 s. 556—558). " SHl
Syntetiska halvledande diamanter
Halvledande diamanter är ytterligt sällsynta i
naturen, men enligt uppgift kan de nu relativt lätt
tillverkas i laboratorieskala. Härvid inför man
föroreningar, såsom bor, beryllium eller aluminium,
i en blandning av grafit och katalysator för
tillverkning av diamanter enligt känd metod (Tekn. T. 1960
s. 342; 1961 s. 173).
Blandningen upphettas till över 1 090°C vid ca
70 Mp/cm2. Under dessa betingelser bildas
diamanter, innehållande upp till 1 % av den tillsatta
föroreningen, och de har elektrisk konduktivitet av
halvledartyp. Alla hittills framställda diamanter av
detta slag är av p-typ, men man söker nu tillverka
även sådana av n-typ. Halvledande diamanter
innehållande bor har blå färg, från blekt blåvit till
djupt blåsvart beroende på borhalten. Naturliga
halvledande diamanter är också ibland blå.
Det uppges vidare att man framställt halvledande
borazon, en kubisk form av bornitrid med en
struktur och hårdhet liknande diamants (Tekn. T. 1957
s. 705). Av borazon har man tillverkat kristaller av
såväl p- som n-typ och den ena av dessa kan bringas
att växa på den andra varvid man får
p-n-skikt-dioder vilka kan fungera som likriktare. Med
beryllium som förorening erhålls borazon av p-typ,
och med svavel, kisel, kaliumcyanid eller organiska
föreningar bildas borazon av n-typ (Engineers’
Digest okt. 1961 s. 81). SHl
Sovjetunionens naturgasnät
Är 1959 producerades 37,2 • 109 m8 gas i
Sovjetunionen, och man beräknar att produktionen skall vara
150 • 10" m3 1965. De i dag kända tillgångarna på
naturgas uppskattas till 20 ■ 1012 m3, man upptäcker
ständigt nya naturgasfyndigheter, och geologerna
räknar med att totalt 50 • 1012—60 ■ 1012 m3 kan
utvinnas inom Sovjetunionens område.
För att kunna utnyttja naturgasen inom det
vidsträckta landet behöver man naturligtvis ett mycket
stort nät av gasledningar. Enligt sjuårsplanen 1959—
1965 skall man dra 26 000 km nya ledningar (fig. 1).
Bland dem som redan tagits i bruk är några mycket
grova, t.ex. den från Kuban till Moskva (1 020 mm
diameter) och den från Dasjava till Minsk (820 mm).
Två 1 020 mm ledningar skall 1965 dras från källor
i Uzbekistan till städerna Tjeljabinsk och Sverdlovsk
i Ural.
En del av ledningarna måste läggas under mycket
svåra förhållanden, t.ex. genom sumpmarker, öknar
och bergstrakter. Man lägger ner mycket arbete på
teknisk förbättring av metoderna; man har t.ex.
bestämt den optimala rördimensionen i förhållande
Fig. 1. Sovjetunionens naturgasledningar; ■ stora, A medelstora, •
övriga naturgasförekomster; - i bruk varande,–-under byggnad
varande, . . . projekterade naturgasledningar.
till väggtjockleken för att minska materialåtgången
så mycket som möjligt.
Det uppges att man i framtiden skall lägga rör med
ett väggtjockleks-diameterförhållande på 1:100. Man
räknar då inte med någon marginal för korrosion
utan ämnar skydda rören med katodiskt skydd eller
en beläggning. Som skydd används bitumenbindor,
men man har också börjat använda polyvinylbindor.
På båda sidor emaljerade rör och polyetenbelagda
rör har provats. Man lär ha fått mycket goda
resultat vid placering av rören över markytan och
kommer att tillämpa denna metod på många håll.
Trycket i ledningarna har hittills varit ca 55 at ö,
men det kommer att höjas till 64 at ö trots att
rördiametern samtidigt ökas till 1 200 mm.
Högtrycksledningar får inte dras genom tätorter. Det lönar
sig att lägga grova rörledningar. Sätter man
byggnadskostnaden för en given befordringskapacitet till
1 vid 325 mm diameter, blir den 0,46 vid 529 mm,
0,23 vid 820 mm och 0,17 vid 1 020 mm.
Materialåtgången avtar också med växande rördiameter
(Svenska Gasverksföreningens Månadsblad 1961 h.
1—2 s. 8—12). SHl
Karboraner
Redan 1955—1958 framställde man i USA en ny
grupp av kol-borföreningar, kallade karboraner, men
detta arbete har varit hemligstämplat och har
frigivits först 1961. De nya föreningarna är mycket
stabila och kan vara lämpliga för införande av bor
i djurkroppen utan giftverkan kanske som
kar-boranaminosyra eller -karbonsyra. Sådana
karboran-derivat kan visa sig vara effektiva mot hjärntumörer.
Karboranerna bildar en serie med den allmänna
empiriska formeln BnC2H?i+2. De erhålls genom
reaktion mellan pentaboran-9 och acetylen i
glimur-laddningsrör. Den lägsta föreningen i serien B3C2H5
är en gas; den kokar vid —4°C. Andra framställda
föreningar är symmetrisk och asymmetrisk B4C2H6
och B6C2H7.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 9 _/77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
