Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 12 - Flottningens tekniska rationalisering, av Joakim Staël von Holstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid fel på rännan. Det finns rännor med en
transportförmåga av över 25 000 stockar per
timme och med längder över 5 km. Alla dessa
flottledsbyggnader i samband med kraftverk
har varit föremål för noggranna studier vid
modellförsök, varför man i förväg kunnat
bilda sig en säker uppfattning om hur de skall
utformas för att på mest ekonomiska sätt ge
största möjliga flottningskapacitet.
I flottningsutskoven, där man tappar stora
vattenmängder och har nästan obegränsad
flottningskapacitet, är problemet hur långt man
måste vidta åtgärder nedanför utskovet för att
inte virket skall skadas, när det med stor
hastighet lämnar skibordet. Vid
flottningsrännor-na har det gällt att åstadkomma en
transportled med minsta möjliga vattenåtgång i
förhållande till den kapacitet rännan måste ha för
att tillgodose flottningens behov. Den
kapaci-tetsbestämmande delen i en ränna är intaget
och området ovan detta. Konsten är att
framför ränninloppet skapa sådana
strömförhållanden, att virket sugs in i rännan med
accelererad hastighet, fig. 9. Numera har man vunnit
så stor erfarenhet från alla utförda
anläggningar, att man ganska väl vet hur ett rännintag
och en ränna skall vara utformade.
Det har ofta ifrågasatts, om det inte är
oekonomiskt att bygga ut flottningsanordningar i
samband med kraftverksbyggnaderna jämfört
med att spara det dyrbara vattnet och
transportera virket på bil. Kalkyler har gjorts i
samband med utbyggnad av olika älvar, men
hittills har ett bibehållande av flottningen
visat sig innebära den billigaste lösningen. Även
om det är till synes stora summor, som läggs
ned på dessa flottningsanordningar, är de
förhållandevis små, om man jämför dem med
kostnaderna för själva kraftverksanläggningarna.
Som exempel kan anföras förhållandena i
Ume-älven, den större älv, som varit föremål för den
snabbaste fullständiga utbyggnaden hittills. På
sträckan mellan Storuman och havet kommer
om ett par år att finnas 13 kraftstationer med
en sammanlagd fallhöjd av 350 m.
Byggnadskostnaderna för dessa stationer har enligt
ansökningshandlingarna till vattendomstol
uppgivits vara 1 116 Mkr., varav
flottningsanordningar beräknats kosta 40 Mkr. eller något över
3,5 % av den totala byggnadskostnaden.
Även andra möjligheter att flytta virket förbi
kraftverksdammar har undersökts. I Finland
har man på många håll byggt lyftverk i stället
för rännor och därigenom sparat vatten.
Anledningen till att denna metod inte använts
mer än i ett par fall i Sverige är, att vi i regel
har mycket långa torrsträckor nedanför
kraftverken, som det skulle bli dyrbart att lyfta
virket över. I samråd mellan
kraftverksintressenter och flottningsföreningen byggdes för 15 år
sedan buntlyftverk över kraftverksdammarna
vid Frykfors och Edsvalla i Norsälven i
Fryksdalen, fig. 10. Anläggningarna har varit till
båtnad för båda parter och har fungerat bra. Att
buntlyftverk byggts där beror på de speciella
förhållandena på platsen.
Vid regleringsdammen för Storjuktan, ett
bi-vattendrag till Umeälven, har man med hänsyn
till de stora vattenståndsvariationerna under
flottningstid löst virkestransportfrågan på ett
annat vattenbesparande sätt. Där har byggts en
motordriven rullbana, som flyter på pontoner
i nedre änden och stöder mot
regleringsdammen i den övre. Virket matas in mot rullbanan,
som lyfter virket till dammens krön, varifrån
det via en torr-ränna rutschar tillbaka till
flottleden. Anläggningen har ännu icke varit i drift
men gjorda modellförsök ger förhoppning om
att den skall fungera till belåtenhet.
Genom kraftverksutbyggnaderna har älvarna
blivit avtrappade. När fullständig reglering
genomförts är vattenföringarna i regel så små, att
virket icke flyter fram av sig självt med
tillräcklig hastighet. Behovet av båtar för
transport av virket över de stora dammvattnen har
ökat i hög grad. Problemet med virkets
avlastning för flottning har även förändrats i
samband med kraftverksutbyggnaderna. Från att
man tidigare i regel kunnat lägga virket på
strandbankar och grund, som överdämts vid
högvatten, och från vilka virket förts ned utan
Fig. 11.
Flyg-besprutning av
buskvegetation
med
hormon-preparat.
Fig. 12.
Virkessortering av
i går.
280 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
