Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 12 - Flottningens tekniska rationalisering, av Joakim Staël von Holstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 9.
Rännintag vid Harrsele
kraftverk.
på senare tider ersatt långa sträckor av
uttjänta rännor med rensningar i själva vattendraget,
sedan man fått tillgång till lämpliga maskiner
härför. Rännor utsatta för särskilt stora
påfrestningar har utförts av plåt.
Båtar
Råde huvud- och bivattendragen genomflyter
otaliga sjöar och dammvatten, där
vattenhastigheten är så låg, att virket inte flyter fram av
sig själv. Tidigare har man varit beroende av
att passa gynnsamma vindförhållanden eller
eventuellt använt "spelflottar", hand- eller
häst-drivna, för att dra fram virket. Sedan
1920-talet har man övergått till motorbåtar för att
ta fram virket över lugnvattnen. Råtarna är i
regel utförda som "varpbåtar". Det innebär en
robust båt i regel av plåt med en
förhållandevis liten motor, som kan kopplas förutom till
propellern även till ett varpspel med 500—2 000
m stållina beroende på båtens storlek.
Varpningen tillgår så att virket, som med
strömmen flyter fram till sjön, samlas in i en
transportbom. När bommen är full går
varpbåten ut en linlängd och fäller en dragg i
linänden eller fäster linan i en "spelmoring", som
ligger permanent utlagd på linlängdsavstånd.
Motorn kopplas sedan till varpspelet, som
relativt långsamt men med stor kraft drar
ringbommen i önskad riktning. Detta upprepas
sedan linlängd för linlängd till dess sjön har
passerats.
Man kan även bogsera ringbanden, men
härför tarvas större båtar med betydligt starkare
motorer, än de man klarar sig med i en
varpbåt. I de svenska flottlederna finns nära 1 000
varp- och bogserbåtar av varierande storlek.
De kräver en underhålls- och förnyelsekostnad
av ca 6 Mkr/år.
För att få billigaste och säkraste drift av
dessa båtar är alla motortillverkare väl påpassade
av flottningsföreningarna, som fortast möjligt
vill tillgodogöra sig framstegen på
motorområdet. Från att man tidigare har använt
bensin-och tändkulemotor är man nu på god väg att
avlösa dessa med snabbgående dieselmotorer,
antingen vattenkylda eller luftkylda för de
mindre båtarna. För dirigering av de större
båtarna har man på senare år börjat utrusta
dem med radio, så att de ständigt står i
kontakt med fasta anläggningar i land och med
varandra. Härigenom har mycken tomkörning
kunnat undvikas och man upprätthåller en
snabb reparationsberedskap, om något skulle
inträffa.
Flottning — vattenkraft
I flottleder, som reglerats för kraftändamål,
finns tekniska anordningar av helt andra
dimensioner än de som flottningsföreningarna
har haft anledning att bygga. I dag finns över
100 större kraftstationer i allmänna flottleder
och minst lika många är planerade. För att
transportera virket förbi dammar och
nedan-förliggande torrsträckor byggs i regel
flott-ningsrännor, fig. 8. I kraftverksdammar
anordnas i regel även flottningsutskov att
användas vid överskott på vatten eller som reserv
Fig. 10.
Bunt-lyftverk vid
Edsvalla i
Fryksdalen.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12 279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
