Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 12 - Böcker - Feani - Händelser - John Ericsson-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Feani, Fédération Européenne d’Associations
Natio-nales d’Ingénieurs (Tekn. T. 1959 s. 1228; 1961 s.
1317) har utgivit en 63-sidig skrift på tyska
"Euro-päische Vereinigung nationaler Ingenieurverbände".
Denna innehåller bl.a. en historik över
organisationen, dess stadgar och arbetsordning, uppgifter om
medlemsföreningarna samt om ingenjörernas
ställning i de till Feani anslutna länderna. Feani har
adressen 19 rue Blanche, Paris 9e.
händelser
John Ericsson-minnet. På hundraårsdagen av
striden vid Hampton Roads den 9 mars 1862 hölls en
minnessammankomst i Tekniska Museet i
Stockholm. Inbjudan hade utfärdats av Föreningen
Tekniska Museet, Sveriges Mekanförbund,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska Teknologföreningen,
Svenska Uppfinnareföreningen, Swedish-American
Society of Stockholm, Norra Sverigedistriktet av
Vasa Orden av Amerika samt Utlandssvenskarnas
förening.
Ordföranden i Föreningen Tekniska Museet,
generaldirektör Håkan Sterky, erinrade i ett
inledningsanförande om att 300-årsminnet av en annan stor
svensk uppfinnare, Christopher Polhem, firades för
endast några månader sedan (Tekn. T. 1961 s. 1327).
Många likheter mellan John Ericssons och
Christopher Polhems arbetssätt, arbetsuppgifter och
livsöden kan spåras. De var båda arbetsmyror, angrep
var sin tids problem från nya utgångspunkter,
sysslade med krigiska uppfinningar, blev ömsom
bejublade, ömsom kritiserade och utsattes för många
svåra besvikelser. John Ericssons uppfinningar kan
synas betydligt värdefullare än Polhems men man
bör hålla i minnet att varje ingenjörs och
vetenskapsmans arbeten är en produkt av sin tids
vetande. Ingen svensk har vare sig förr eller senare
gjort sig så känd och aktad ute i världen som John
Ericsson. Vi vill i honom se den främste
representanten för svenskt ingenjörsarbete. Han har hedrat
sitt land och visat den väg som ligger öppen för
alla.
USA:s ambassadör i Sverige J G Parsons
konstaterade, att John Ericssons bedrift att utan färdigt
ritningsunderlag på 100 dagar färdigställa pansarbåten
"Monitor" är i hög grad beundransvärd även med
tanke på den takt i vilken tekniken i dag
utvecklas. Krigsfartygen, torpederna och andra liknande
krigsredskap skulle enligt John Ericsson tjäna syftet
att hålla haven fria att befaras av alla folk och
nationer. Trots insatserna på det krigiska området,
som hade stor betydelse för det nordamerikanska
inbördeskrigets utgång, bör John Ericssons namn
främst associeras med fredliga gärningar.
John Ericssons skruvpropeller rönte i England
ringa uppskattning, en propellerdriven båt ansågs
oanvändbar, men bevisade sin överlägsenhet över
skovelhjulsfartygen vid en tävling i USA år 1843.
Ett flertal fartygskonstruktioner kom därefter i
bruk. Napoleon begagnade bl.a. propellerdrivna
krigsfartyg.
Det sägs att den höga temperaturen till vilken
"Monitors" däck uppvärmdes av solstrålningen skulle ha
givit John Ericsson impulsen till att söka nyttiggöra
den ca 150 milj. km avlägsna värmekällan. En till
Lunds universitet översänd avhandling om
solenergin belönades med en utnämning till hedersdoktor
vid filosofiska fakulteten.
John Ericsson hade blivit amerikansk medborgare
1848. Hans stoft sändes dock på svensk begäran till
det gamla hemlandet. De nya landsmännens
uppskattning uttrycktes på följande sätt: "Vi sänder
honom tillbaka höljd med ära och med tacksamhet
tör vad han gav oss".
Ambassadör Parsons slutade med att konstatera att
John Ericsson var en av Sveriges största söner.
Fru Carola Goldkuhl, som är systerdotter till John
Ericsson och som nyligen utkommit med en bok om
uppfinnarens liv och gärning, gav några aspekter
på honom som människa.
John föddes 1803 och brodern Nils, som 1837—44
kom att leda ombyggnaden av Trollhätte kanal, ett
år tidigare. Genom att fadern tog anställning vid
Göta Kanalbygget erhöll bröderna som lärare flera
av de skickliga ingenjörer Baltzar von Platen
inkallat, vilket torde haft stor betydelse för deras
senare utveckling.
En starkt bidragande orsak till att John Ericsson
vid 23 års ålder lämnade Sverige för att bosätta sig
i England torde ha varit en djup förälskelse.
Dåvarande underlöjtnanten fick avslag på sitt frieri av
den tilltänktas fader. John Ericsson erfor senare att
den unga fröken i hemlighet fött honom en son.
Far och son möttes dock först sedan 53 år förflutit.
Ar 1836 gifte sig John Ericsson i England.
Äktenskapet blev emellertid barnlöst och en besvikelse
trots aktningsvärda försök av båda parter att hålla
samman. John Ericsson lär efter det äktenskapet
upplösts ha yttrat: "Mitt arbete fordrar att jag icke
besväras av hustru och barn".
John Ericsson hade ett tilltalande utseende med
regelbundna drag. Han var en ypperlig talare och
använde sig gärna av stora gester. Dessa färdigheter
var honom till god hjälp när det gällde att övertyga
den kommitté som hade att besluta om byggandet
av den första Monitoren, kallad Ericssons dårskap.
Över hundratalet sådana lär ha varit i bruk under
inbördeskriget.
Gud ansågs av John Ericsson vara en stor
mekaniker. Möjligheten av ett skapande ur ingenting
förnekade han. Arbetsdagen blev lång, i regel minst
sjutton timmar, med avbrott för två alltid lika
måltider med en ur näringssynpunkt väl avvägd
sammansättning samt någon kortare promenad. John
Ericsson var en generös natur som gärna hjälpte,
när han hade möjlighet. Hans självkänsla var
mycket stor och stegrades tidvis till övermod. Möjligen
påverkades hans handlingssätt av en svår
njursjukdom.
John Ericssons stoft återfördes till Sverige på USS
"Baltimore" 1890. Sex besättningsmän från
pansarbåten "Monitor" bar ombord kistan. Fartyget förde
den till svensk hamn och cirkeln slöts genom
begravning i Filipstad i Värmland, där ett ståtligt
gravmonument rests.
Fru Goldkuhl bad att till Tekniska Museet få
överlämna huvudparten av det material om John
Ericssons liv, som hon under många år samlat för sin
bok. Ett tack för gåvan och för det nedlagda
värdefulla forskningsarbetet framfördes och fru Goldkuhl
fick motta Tekniska Museets silverplakett.
Fil dr Torsten Althin kåserade om luft och
solenergi. John Ericssons varmluftmaskin, "Caloric
Engine", blev den tidens småmotor. Den gav upp-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12 303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
