Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 13 - Bondeskogsbrukets tekniska rationaliseringsproblem, av Niels Holst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte är avpassade för arbete i bestånd som
skötts på konventionellt sätt. I många fall torde
mekaniska skador spoliera den eventuella
mer-produktion som blivit resultatet av den
intensivare skogsvården. Grundläggande
undersökningar torde bli nödvändiga, särskilt för den
utvecklingsperiod som omfattar tiden från det
att bestånden anläggs och tills
gallringsingreppen slutförs. Skogsvården måste, i vart fall i
mera avlägsna trakter och på svaga marker,
anpassas till vad som är ekonomiskt lämpligt och
möjligt.
Skogsbruksområde
Skogsbrukets starkt försämrade lönsamhet har
hittills träffat bondeskogsägarna mindre hårt
än andra ägarekategorier. En starkt
bidragande orsak härtill är att en stor del av den
manuella arbetsinsatsen härrör från skogsägarna
själva. Vidare har bondeskogsbruket låga
administrationskostnader, och även de fasta
kostnaderna för maskinkapitalet är låga, då
jordbruket i stor utsträckning får vara
maskinhål-lare för skogsbruket. Det gäller alltså att
införa rationella arbetsmetoder för att motverka
det höga kostnadsläget utan att samtidigt
införa en administrationsapparat med höga
kostnader. Det decentraliserade arbetssätt, som
används för skogsbruksområden i
skogsägareföreningarnas regi, torde vara en möjlig metod.
I skogsägarföreningarna finns den
ekonomiska garant som i stort sett redan har sin
speciella arbetsuppgift och därmed en
administrationsapparat, som endast obetydligt behöver
ändras för de nya arbetsuppgifterna. Den
verkställande kraften ute på fältet,
skogsinspekto-ren, skall obunden av snäva handlingsregler ur
den samlade potten skaka fram de personella
och tekniska resurser, som bäst passar inom
det aktuella arbetsområdet. Inom överskådlig
tid är modelltänkande här av ondo. En fri
verksamhet, där erfarenheterna från olika håll
samlas och i bästa fall överlämnas till
specialister för det vidare utvecklingsarbetet, torde
för bondeskogsbrukets del vara den bästa
utvecklingen. Ett försök till schematisk
framställning av organisationsschemat för
beslutanderätt, planläggning etc. inom ett
skogsbruksområde har gjorts i fig. 3.
Skogsägarföreningen anställer
skogsbruksin-spektor och de fast anställda skogsarbetare
som behövs inom skogsbruksområdet.
Föreningen ger om så erfordras krediter för större
investeringar i vägar och maskiner samt ställer
vid behov större maskiner till förfogande.
Genom skogsägarföreningen kan även medverkan
av specialister ordnas.
Skogsägarna har även som medlemmar i ett
skogsbruksområde full beslutanderätt för alla
åtgärder på sina fastigheter. Inte heller
leveranssättet för virket ändras genom anslutning
till ett skogsbruksområde. Någon gemensam
kapitalbildning sker i regel inte inom
skogsbruksområdet. Skogsägarföreningen har ingen
beslutanderätt för åtgärder inom skogsbruksområ-
Fig. 3.
Organisationsschema
för ett
skogs-bruksomrdde.
det, såvida det inte träffats speciella
överenskommelser med berörda skogsägare.
Som ett kontaktorgan mellan
skogsägarföreningen och skogsägarna samt mellan
inspek-torn och skogsägarna står "förtroenderådet".
Rådet har endast rådgivande funktion.
Inspektorn, som är anställd av
skogsägarföreningen, svarar i samråd med skogsägarna för
planläggningen inom skogsbruksområdet. Han
ger skogsägarna råd i alla skogliga frågor och
är verkställande arbetsledare för gemensamma
åtgärder. Inspektorn håller kontakt med
skogsägarföreningen i frågor rörande försäljning av
olika sortiment samt i fråga om virkespriser
o.d. Han svarar i regel också för bortsättningen
av arbeten i den mån skogsägarn inte själv
utför arbetet. Inspektorn har alltså ingen
bestämmanderätt över skogsägarna i deras förvaltning
av sina fastigheter.
En av inspektorns inledande arbetsuppgifter
är i regel att upprätta en skogsbruksplan för
varje fastighet. Planen omfattar en
tioårsperiod. Förutom en beskrivning av skogen
innehåller planen avverkningsplan, program för
skogsvårdsåtgärder, underhållsarbeten och
nybyggnader.
Inspektorn gör även en planläggning på
längre sikt för hela skogsbruksområdet. Denna plan
omfattar i stort sett samma saker som planen
för den enskilda fastigheten, men
tyngdpunkten ligger på beräkningar av
investeringsbehovet för vägar, maskiner, kojor m.m.
Uppskattningen av arbetskraftsbehovet utgör också en
mycket viktig del av denna plan.
De långsiktiga planerna för den enskilda
fastigheten och för hela området samordnas varje
år i en driftplan för hela skogsbruksområdet.
Avsikten är att få gemensamma
avverkningstrakter, drivningsvägar, skogsvårdsåtgärder
316 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
