Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 13 - Skogsbilvägnätets planläggning, av Gerhard Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leila vägar med fixerad standard visas i fig. 1.
Inom varje vägs transportområde sker
terrängtransporterna vinkelrätt mot vägen3, 5.
Vid denna standard antages de årliga
vägkostnaderna (ränta, avskrivning och
underhåll) vara y kr/km. Förflyttning av virket och
arbetskraften ytterligare 1 km i terräng antas
kosta t kr/m3sk. (skogskubikmeter). Årliga
virkesproduktionen per kvadratkilometer antas
vara p kubikmeter skog. Det sökta
vägavstån-det är 2 a. Utdrivningskostnaden per
kubikmeter skog blir då
K = + + C (konstant)
I C innefattas även kostnaden för transporten
på vägen. Intäkterna förutsätts oförändrade vid
variation av vägavståndet.
Vid minsta enhetskostnad bör derivatan med
avseende på vägavståndet vara lika med 0, dvs.
^ = v =0
da 2 2 • p ■ a2
för minimivärde, varför
Sålunda bör man vid högre vägkostnad ha ett
glesare vägsystem, vid högre terrängkostnader
och högre produktion bör vägsystemet vara
tätare.
Modellen kan något kompletteras utan att dess
allmänna struktur behöver förändras. Man kan
sålunda vid beräkning av vägkostnader och
terrängkostnader göra tillägg för att varken
vägar eller transporter går rätlinjigt i terrängen
utan mer eller mindre slingrar sig fram. Man
kan vidare införa mer eller mindre empiriska
korrektioner för att i praktiken vägsystemet
inte blir så regelbundet, och det därför
vanligen skulle behövas mer vägmeter per hektar
än det teoretiskt beräknade för att nå den
erforderliga vägtätheten.
Det angivna villkoret kan även skrivas:
2 ap ■ ~ ■ t = y
där uttrycket till vänster om likhetstecknet
anger förflyttningskostnaden i terräng och
uttrycket till höger vägkostnaden. Med den nämnda
transportmodellen och med antagandet att
terrängkostnaden per enhet ökar rätlinjigt med
avståndet, inträffar tydligen det optimala
vägavståndet, då den totala terrängkostnaden inom
sektionen i fråga är lika med vägkostnaden.
Sambandet i fråga gäller naturligtvis inte bara
vid skogsvägar utan överhuvud taget, då jämnt
fördelade kvantiteter ortogonalt samlas mot en
transportled för vidare transport. Så borde
busslinjerna inom ett bostadsområde eller
postlinjerna inom ett landsbygdsområde ligga med
optimal täthet när årskostnaden för att hålla
en linje i drift blir lika med årskostnaden för
alla förflyttningar fram till linjen, detta
givetvis under förutsättning att den transportmodell
som tidigare beskrivits kan anses nöjaktig.
Fig. 3. Sambandet mellan förflyttningsavstdnd u och
förflyttningskostnad per volymsenhet skog t vid
framsläpning av virke och persontransport i skog
(t0 och m är parametrar).
Nämnda transportmodell är starkt förenklad.
En för skogstransporter teoretiskt riktigare
modell erhålles med den i fig. 2 angivna
transportfördelningen5. I denna modell
terrängtrans-porteras virket radiellt mot toppen av de
utbyggda vägarna, medan förflyttningarna vid
vägarnas bas delvis går direkt till
anslutningsvägen. Liksom i den först beskrivna modellen
kan även i den senare den normala
förlängningen i förflyttningarna beaktas genom
särskilda slingertillägg då förflyttningarna sällan
sker rätlinjigt. Vidare kan modellen omformas
till ett fall, där transporten inte sker vinkelrätt
mot vägen utan till vissa bestämda
upplagsplatser längs denna. Väsentligast är emellertid,
att vägarnas standard inte antas fixerad i
modellen utan den har dimensionerats optimalt
efter trafikintensiteten. Den ökar därigenom
från vägarnas topp till deras bas, samt ökar
vidare, då vägsystemet blir glesare och sålunda
trafikmängden på varje väg blir större. Såväl
optimal täthet som standard behandlas alltså
som obekanta, som inbördes påverkar varandra
och som skall beräknas samtidigt.
Kostnadsförutsättningar och
optimala vägsystem
Det vägsystem, som nu ger den lägsta
kostnaden per virkesenhet, har ansetts som optimalt
(om ett visst vägsystem även möjliggör ökade
intäkter per arealenhet, kan emellertid även
detta beaktas i kalkylen). De kostnadsposter,
som därvid främst är av intresse, är kostna-
Fig. i. Sambandet mellan vägstandard y (kostnad
för bygge och underhåll per kilometer väg) och
förflyttningskostnaderna z pä väg per kubikmeter skog
och kilometer väglängd vid transport och personlig
förflyttning på väg (z0, K0 och y0 är parametrar).
330 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
