Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 13 - Barkning av virke — en transportfråga, av Finn Knudsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Manuell
skogsbarkning
förekommer
ännu i stor
omfattning.
Skogsbrukets och industrins
principiella synpunkter på
bark och barkning
Skogsbruk ooh träförädlande industrier har
anledning att lägga skilda synpunkter på
bark-ningsproblemet.
Skogsbruket har såväl fördelar som
olägenheter av barkning i skogen. Manuell barkning är
mycket kostnadsdryg och kräver stor
arbetskraftåtgång, medan maskinell barkning, som i
dessa två avseenden är fördelaktigare, i
stället fordrar stor kapitalinsats och en mera
utbyggd administrationsapparat. Skogsbarkning
förekommer dock fortfarande i stor
omfattning. Flottning kräver nämligen, att tyngre
virke barkas för att det efter uttorkning skall få
tillräcklig flytbarhet, och landtransport
förbilligas om barken lämnas i skogen och om virket
genom torkning fått låg specifik vikt.
Skogsbruket är sålunda benäget att se
barkningspro-blemet som en transportfråga (där dock den av
barkningsförhållanden beroende
virkeskvaliteten spelar en viss roll).
Industrin ser på barken och
barkningsproble-met mer som en hanterings- och kvalitetsfråga.
Sågverkens önskemål sammanhänger med den
behandling, som sågtimmer vanligen undergår
vid transport och lagring. Det är en avgjord
fördel om sågtimret levereras obarkat vid
sågen. Man utnyttjar då barkens skyddande
egenskaper, eftersom den ju förhindrar såväl snabb
uttorkning och därmed följande sprickbildning
som svampinfektion av veden särskilt av
blå-nadssvampar.
Det är därför regel att landtransporterat
sågtimmer alltid levereras obarkat, medan man vid
flottning av flytbarhetsskäl måste barka de
tyngsta stockarna. Man använder då ofta
fläck-barkning för att i görligaste mån förhindra en
senare sprickbildning. Metoden är här närmare
beskriven i det följande under skogsbarkning.
Massavedförbrukande industrier har för varje
fabriksenhet sina speciella önskemål om
virkesfångstens sammansättning vad
barknings-grad beträffar — helbarkat, randbarkat,
obarkat virke. Skilda slag av färdigprodukter säljs
med olika grad av barkföroreningar, och skilda
fabriker är olika långt utbyggda i fråga om
barkmaskiner och reningsanordningar. Rent
allmänt kan man emellertid säga, att
anskaffningssvårigheter och transportförhållanden gör
att varje fabrik som regel får finna sig i att
förbruka ved av alla barkningsgrader, om än
i varierande proportioner. Under det senaste
årtiondet har man inom den svenska
massa-och pappersindustrin i stor utsträckning gjort
utbyggnader, som möjliggjort en allt större
inblandning av ved med låg barkningsgrad, dvs.
randbarkad eller obarkad ved.
Ett speciellt problem utgör "tanninskadorna".
I obarkad granmassaved impregneras veden
under flottningen med garvämnen från barken.
Därvid bildas ett brunaktigt ytskikt, synligt i
flottgodsets tvärsnitt. Skiktets tjocklek beror
på vattenlagringstiden och på vattnets
temperatur; det brukar normalt hålla sig vid ca 2—3
mm. Vid vanlig sulfitkokning
(kalcium-metoden) uppslutes det tanninskadade skiktet ioke
fullständigt. Det kommer att tillföras den
mindre värdefulla kvistmassan eller att i vissa fall
silas bort som avfall. Nyare kokningsmetoder,
t.ex. "tvåstegsmetoden", som införts vid ett par
sulfitfabriker i Norrland, har emellertid
väsentligt reducerat dessa svårigheter.
Man kan sålunda sammanfattningsvis och
grovt förenklat uttrycka problemet om
industrins krav på barkningsgrader så, att
sågverken liar ett starkt önskemål att sågtimret
levereras med så låg barkningsgrad som möjligt,
medan massa- och pappersindustrin ur
förädlingssynpunkt gjort sig allt mera oberoende av
massavedens barkningsgrad.
Tabell 1. Barktilläggsprocent för tall, gran och björk (Barkens volym i procent av kubikmassan
inom bark)
Område Diameterklass vid brösthöjd på bark
(län, länsdel) Tall Gran Björk
Diameter Diameter Diameter
cm cm cm
10—14 20—21 30—34 10— H 20—24 30—34 10—14 20—24 30—34
% % % % % % % % %
Norrbottens lapp-
mark ........... 20,6 15,4 14,2
Västernorrland .. . 20,7 16,3 14,4
Kopparberg ...... 22,7 17,9 15,5
Östergötland ...... 29,7 22,6 18,7
Blekinge ......... 29,5 23,2 19,2
26,5 22,4 21,2 23,1 20,3 20,3
20,9 17,0 15,1 19,2 17,6 18,1
20,3 17,3 15,3 19,0 20,4 19,9
18,5 15,1 13,5 19,6 21,1 22,6
20,4 15,7 13,4 24,5 25,3 27,5
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12 343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
