Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 15 - Andras erfarenheter - OLP-metoden för färskning av tackjärn med hög fosforhalt, av SHl - Vattenlösliga linoljederivat till färg, av SHl - Tantallegeringar för hög temperatur, av SHl - Fosforoxikloridexplosion, av SHl - Ryskt universallim, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sista slaggen måste vara basisk när tackjärnet
har hög fosforhalt, och den innehåller därför mer
än 25 % Fe i form av oxider. Då slaggmängden
blir över 90 kg per ton tackjärn, är järnets
återvinning av ekonomiskt intresse. Därför låter man sista
slaggen stanna i konvertern, och slagg tappas bara
i andra blåsningssteget när stålet håller ca 1 % C
och slaggen 5—6 % Fe. Denna slagg med mer än
50 % CaO och 20—25 % P-A är en utmärkt
gödsel.
Under normala betingelser blir stålutbytet över
93 %, men återvinningen av järnet i slaggen drar
bränsle varför den mängd skrot som kan smältas
(270 kg per ton tackjärn) är ca 70 kg mindre än vid
färskning utan slaggåtervinning.
Då stor mängd basisk slagg används och den
delvis avlägsnas vid hög kolhalt hos metallen, är
av-svavlingen effektiv; om ca 70 % av svavlet
avlägsnas ur ett tackjärn med 0,050 % S kan man få ett
stål med 0,015 % S, och vid föregående avsvavling
av tackjärnet kan man komma ned till 0,010 % S.
Med 99,5 % renhetsgrad hos syret får man i Denain
0,015 % kvävehalt hos stålet (B Trentini, P
Vays-siere & Roederer i Journal of Metals juni 1961
s. 418—421). SHl
Vattenlösliga linoljederivat till färg
Tendensen mot användning av vatten som
förtun-ningsmedel i färger är utan tvivel stark.
Latexfär-ger har fått stor avsättning, industribrännlacker
med polymerdispersioner som bindemedel växer i
betydelse, och det gör också industrilacker
baserade på vattenlösliga hartser. Av de sistnämnda har
dock hittills bara några få typer fått användning.
Det rapporteras emellertid nu att man har
framställt en modifierad linolja som är vattenlöslig och
som uppges ge utomhusfärger med utmärkt
varaktighet. Derivatets natur uppges inte. Produkten
saluförs i form av en lösning med 85 % halt av
fast material och innehållande ett
"kopplingsmedel" som är nödvändigt för att produkten skall lösa
sig i vatten. Kopplingsmedlet avdunstar under
torkningen och kvarlämnar en vattenolöslig och
vatten-resistent film.
Man kan göra matta eller blanka färger med det
nya bindemedlet genom variation av
bindemedelsvolymen. Naftenatsickativ bör tillsättas före
utspädningen med vatten. Färgen lär torka snabbare
än vanlig linoljefärg; den är dammtorr på 1—4 h.
Den har god adhesion till kritande underlag och
kan anbringas på fuktiga ytor. Den är dock
olämplig som grundfärg på trä (Paint Manufacture okt.
1961 s. 336). SHl
Tantallegeringar för hög temperatur
Tantals metallurgi och egenskaper har varit kända
ganska länge, men först under 1958—1959 började
man i USA undersöka möjligheterna att framställa
tantallegeringar för hög temperatur. Tantals
viktigasto positiva egenskaper är utmärkt duktilitet vid
låg temperatur, utmärkt bearbetbarhet och seghet.
Dess nackdelar är hög densitet, dålig resistens mot
oxidation, högt pris och begränsad tillgänglighet.
Vid utarbetande av högtemperaturlegeringar av
tantal har man som mål satt ökning av
grundmaterialets brottgräns vid hög temperatur med
bibehållande av dess goda bearbetbarhet, duktilitet och
svetsbarhet. Vid val av legeringsämnen måste man
då stanna för metaller med hög smältpunkt, en
kristallstruktur liknande tantals, lämplig atomstorlek,
låg omvandlingstemperatur och gynnsam densitet.
Ifrågakommande element blir då Ti, Zr, Hf, V, Nb,
Mo och W.
Titan, zirkonium och hafnium höjer tantals
brottgräns vid rumstemperatur mest vid en halt av
20—40 %. Vid 1 200°C blir brottgränsen högst vid
10—20 % legeringsämnen. Små tillsatser (ca 1 %)
av molybden eller volfram ger också en skarp top])
i brottgränsen. Vanadin ger en betydande
hållfasthetsökning vid såväl rumstemperatur som 1 200°C,
medan niob inte nämnvärt ändrar tantals mekaniska
egenskaper (F F Schmidt, D J Maykuth & H R
Ogden i Journal of Metals juli 1961 s. 487—489). SHl
Fosforoxikloridexplosion
Vid University of Arizona framställdes
disyraklori-den av ferrocen-l.l-dikarbonsyra med användning
av fosforpentaklorid och fosforoxiklorid i
blandning. Den senare destillerades av i vakuum och
hälldes i en 500 ml brun flaska som innehöll
fosforoxiklorid, återvunnen vid framställning av
di-syraklorider av 2,6-, 2,7- ocli
2,3-naftalendikarbon-syror. En del av den återvunna fosforoxikloriden
hade stått ca 3 månader.
Flaskan tillslöts med en skruvkapsel. När den
sedan ställdes ned på bänken exploderade den med
en skarp knall. Den person, som hanterade flaskan,
skadades av glassplitter och brändes av
fosforoxikloriden. Man har inte kunnat finna någon rimlig
förklaring till explosionen och känner inte till
någon liknande händelse (Chemical & Engineering
News 15 jan. 1962 s. 55). SHl
Ryskt universallim
Ett nytt ryskt lim kallat BOW-1 uppges ha bättre
egenskaper än epoxihartslimmen och kostar bara
en tredjedel så mycket som dessa. Bindemedlet
tycks vara en lösning av lika delar monomer FA,
som är ett furfurol-acetonharts, epoxiharts och
styren vilka blandas noga i 20—30 min vid
rumstemperatur eller 40—50°C. Denna lack kan lagras lång
tid utan förändring.
Limmet framställs omedelbart före användningen
i mängder, som förbrukas inom högst ca 4 h,
genom blandning av lacken vid högst 30°C med en
härdare som är antingen polyetylenpolyamin eller
hexametylendiamin. Av den senare härdaren åtgår
ca 2,5 gånger så mycket som av den förra och
härdningstiden blir 20—24 h mot 10—16 h;
lim-filmen blir mer elastisk.
Som fyllmedel kan man använda t.ex. sand, krita,
cement, grafit, glimmer, kvarts- och asbestmjöl.
Material, som skall limmas, behöver i allmänhet inte
förbehandlas, men ytorna måste vara rena, torra
och fettfria. Vid limning av oimpregnerat trä måste
limmet innehålla fyllmedel därför att det annars
sugs upp av träet. Vid fogning av metaller är det
lämpligt att mjuka limmet.
Det härdade limmet lär ha utmärkt resistans mot
kemikalier och påverkas inte av t.ex. alkalier,
syror, oljor, aceton, dikloretan, etanol eller fotogen.
Vid kontakt med stark salpetersyra tycks det dock bli
sprött. Det är mycket beständigt i vatten av
rumstemperatur och 100°C. En limfog utan fyllmedel
tål 225—250°C och en innehållande cement 300°C.
Brottgränsen har vid korttidsprov av
träspånsplat-tor, limmade på skumplast, bestämts till 500—800
kp/cmf för BOW-1 och 200—350 kp/cm2 för
epoxi-lim. Det förra limmets stora elasticitet är av
betydelse vid hoplimning av material med olika
utvidgningskoefficienter, t.ex. trä och metall
(Plastvärlden 1961 h. 11 s. 924—925). SHl
400 TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 <5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
