Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 17 - Nya metoder - Flygnavigeringssystem med flygrafikledning, av Sigvard Jonsson - Lagring av kondenserad gas i marken, av SHl - Reaktionsmotorbränsle ur stenkol, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2.
Principschema för
trafikledningssystem med
utnyttjande av
Harco.
Data- Räkne- Visuell Markradar-
länk maskin presentation information
Trafikledning A TC (Air Traffic Contro!) Central
met skall vara användbart för all slags flygtrafik,
således även för helikoptrar och lätta lågflygande
flygplan samt yttäckande, för att tillåta ändringar av
flygvägar utan omflyttning av markstationer. Den
flygburna utrustningen skall vara enkel att handha
och skall vara försedd med automatisk överföring
av flygplanets position till ATC. Systemet skall
vidare ha hög tillförlitlighet och hög noggrannhet,
speciellt i terminalområdena, samt vara
anslutnings-bar till de långdistansnavigeringssystem som
används längs de flygvägar, som leder in till
Euro-control’s flygtrafikområde.
Delvis på grund av Eurocontrol’s övernationella
struktur etablerades ett samarbete mellan Decca
Navigatör (England), CSF (Frankrike) och Telefunken
(Västtyskland). Detta consortium framlade ett
förslag som gav riktlinjerna för Harco (flyperbolic
are a coverage navigation system).
Harco är hittills det enda system som Eurocontrol
har utvalt för prov. Proven kommer att äga rum
under 1962. Grundstommen i systemet är det
tidigare existerande Decca-systemet, dock skall vissa
modifikationer göras på såväl den flygburna
utrustningen som på markstationerna. Markstationerna
skall t.ex. sända Decca-signaler enligt Mark
X-syste-met. Vidare skall man på markstationssidan vidta
åtgärder för att sinsemellan synkronisera
Decca-kedjorna, för att möjliggöra en automatisk övergång
från en kedja till en annan.
Flygutrustningen är till sin uppbyggnad helt ny.
Mottagaren, som utvecklats av CSF, är
transistori-serad och konstruerad för hög tillförlitlighet. Från
mottagaren går signalerna via decometrarna till
Omnitrac, som är en transistoriserad siffermaskin.
Denna genomför varje 0,6 s en räknesekvens, som
omvandlar hyperbelkoordinaterna från
decometrarna till rätvinkliga koordinater. Resultatet matas till
flygloggen, som i princip är en xy-skrivare. Med
denna anordning ritas flygplanets rörelser på en
karta, fig. 1, som spolas mellan två rullar. Den
mekanism, som styr kartrörelsen, är uppbyggd med
sifferteknik. Detta medger att nytt kartavsnitt kan
matas fram automatiskt.
En annan egenskap hos presentationssystemet är att
man med sifferpresentation kan avläsa avstånd och
bäring till godtycklig punkt inom ett avstånd av 450
km. Det är sifferräknemaskinen som möjliggör detta
och med en direktkoppling till autopiloten kan man
få flygplanet att följa en given bana. Denna bana
definieras då av ett antal punkter, som i tur och
ordning läses in. Dessa punkter kan vara lagrade
på ett hålkort som vid starten matas in av piloten.
Slutligen ingår i Harco-systemet en datalänk, som
matar flygplanets position i rätvinkliga koordinater
till trafikledningen vid en ATC-räknemaskin på
marken, fig. 2. Denna sammanställer positionsdata för
flygplanen och presenterar dessa visuellt på ett
bild-rör i kontrollrummet. Trafikledningen får på så sätt
en överblick av flygläget och kan effektivare
övervaka trafiken. Erforderliga order kan även överföras
från ATC till flygplanet, varvid autopiloten kan
korrigeras genom dylika instruktioner. Sigvard Jonsson
Lagring av kondenserad gas i marken
En ny metod för billig och säker lagring av
kondenserade gaser, särskilt metan, har provats i
halvstor skala vid Lake Charles, Louisiana. Man fryser
ett cylindriskt skal av jord genom pumpning av
kylvätska genom en rörspiral nedgrävd till 9 m djup.
När kälfronten rör sig inåt mot den avsedda
väggen börjar man gräva innanför rörspiralen. Hålet
görs t.ex. 6 m djupt och 6 m i diameter och täcks
med ett aluminiumtak.
I den erhållna behållaren ryms t.ex. ca 140 m3
flytande metan. Väggen av frusen jord utan
isolation eller beklädnad är enligt uppgift tät och har
inte vuxit i tjocklek på 30 dygn. Metoden påstås
vara säkrare och billigare än användning av
isolerade behållare (Chemical Engineering 30 okt. 1961
s. 45). SHt
Reaktionsmotorbränsle ur stenkol
De reaktionsmotorbränslen som nu är i bruk är av
fotogentyp. De är emellertid inte de bästa för
mycket snabba flygplan som förbrukar väldiga
bränslemängder. För sådana behövs ett material med lägre
ångtryck, större termisk stabilitet och högre
värmevärde. I USA har man därför provat alkylboraner
som bränsle men har funnit att de inte har så stora
fördelar som väntat, är dyra och har vissa
olägenheter.
Man har nu koncentrerat uppmärksamheten på
cykliska kolväten och har funnit att de mest
lovande är Decalin (dekahydronaftalen) och
bicyklohexyl-derivat. I Frankrike tillverkar man i halvstor skala
ett bränsle av denna typ ur en stenkolstjärefraktion,
rik på polycykliska aromater. Det har hög densitet,
högt värmevärde och hög vätehalt.
Råvaran består till största delen av naftalen,
ace-naften och fenantren utan sidkedjor eller med
mycket korta sådana. Den innehåller mycket litet syre,
kväve och svavel. Naftalenen, som behövs för
tillverkning av ftalsyraanhydrid, avlägsnas, varefter
återstoden är vanliga tunga oljor och antracenoljor
som utgör ca 25 % av stenkolstjäran.
Aromaterna hydreras med vätgas i 300 %
överskott vid 420—430°C och 200—250 at tryck. Man
använder en mot svavel resistent katalysator, t.ex.
en blandning av volfram- och nickelsulfider på
aluminiumoxid eller molybdensulfid på aktivt kol.
Reaktionen, som utförs i gasfas, är starkt
exotermisk. Reaktionsvärmet, som är 500—600 kcal/kg,
måste avlägsnas så att önskad reaktionstemperatur
innehålls. Därför införs kall vätgas på flera
punkter i reaktionskärlet. Kolvätena och en del av
vätgasen förvärms.
Reaktionsprodukterna separeras från vätgasen som
återförs i processen. Därefter avskils en vattenfas
innehållande ammoniak och svavelväte. Resten går
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17 467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
