Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 20 - Debatt: Kommentar till kompromiss överenskommelse vattenkraft — naturskydd, av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
debatt
Kommentar till kompromiss
Höstens överenskommelse vattenkraft—naturvård,
som utförligt presenterats av Norrby i januari (Tekn.
T. 1962 s. 21) har nu blivit högaktuell, genom
propositionen om Padjelanta nationalpark och
Vattenfallsstyrelsens nya investeringsprogram.
Padjelanta-förslaget grundar sig på överenskommelsen, som
propositionen återgår till och publicerar in extenso
som bilaga. Det nya kraftinvesteringsprogrammet
förändrar helt förutsättningen för diskussionen, och
öppnar möjlighet till tillfredsställande lösning.
Balansräkning
Överenskommelsen var, som Norrby framhöll, en
partialfred, en vapenvila i värdekampen om
norrlandsälvarna, "en kompromiss där båda parter gjort
långtgående eftergifter och visat ömsesidigt
hänsynstagande". Han gav den statliga
vattenkraftpartens sjti på överenskommelsen, också
kompromissbalansen, hur mycket vardera parten vunnit och
offrat. Samma kvantitativa summering återges i
propositionen, i utdrag ur Vattenfallsstyrelsens
officiella yttrande (s. 24). Någon motsvarande
framställning finns icke från naturvårdshåll. Må det
därför tillåtas mig att ge några kompletterande
aspekter på kompromissen, i anslutning till dagens läge.
Vissa tekniska formuleringar kan leda till
missförstånd, till föreställningen om mycket stora offer
av exploateringsintressen, så stor hänsyn till
naturvärdena att intet mer rimligtvis kan begäras.
Denna vrångbild beror främst på redovisningen i antal
objekt, fördelade på kategorierna utbyggnad,
uppskov, skydd. Med citat ur Vattenfallsstyrelsens
yttrande, proposition 126 s. 24:
"Sammanlagt omfattar överenskommelsen 70
objekt (sjöar, forsar, älvsträckor), som
naturvårdsdelegationen ansett vara av särskilt värde ur
naturskyddssynpunkt. Av dessa 70 objekt har genom
överenskommelsen 28 friställts för utbyggnad och
28 undantagits från utbyggnad, medan
ställningstagandet uppskjutits beträffande 14 objekt, därav
för 7 sådana till år 1966 och för 7 sådana till år
1971."
Detta ger lätt intrycket av salomonisk rättvisa, en
sorts halveringsbalans — en misstolkning som
Norrby varnar för i sitt referat, ehuru något liknande
påpekande dessvärre ej tillfogats det officiella
yttrandet. Objektuppgifterna är extraherade ur
överenskommelsens bilaga 2, som med tabellarisk
uppställning i fyra kolumner redovisar vilka beslut
som fattats om de separata objekt inom de olika
älvsystemen vilka diskuterats vid förhandlingarna.
Överenskommelsedokumentet ger dock ingen sådan
summering, av det klara skälet att "objekten" är
sinsemellan så olika dimensionerade, att
framställning i antal objekt kan bli mycket missvisande.
En sakligt korrekt jämförelse kan grundas på
kraftbelopp och sjöareal. För kraftmängden ger
Norrby och Vattenfallsstyrelsen några huvudsiffror:
det i överenskommelsen omtalade energibeloppet
motsvarar ca 12 TWh/år, därav undantag 2,
uppskov 2 och friställt för utbyggnad ca 8 TWh/år.
Detta visar något helt annat än objektantalets
salomoniska halveringsbild: undantagsmassan utgör en
fjärdedel av det till utbyggnad frisläppta, eller en
sjättedel av helheten. Men därvid är att märka: vad
överenskommelsen nämner är bara en mindre del
av de berörda älvarnas hela utbyggnadsvärda
potential, som beräknas till drygt femtio (54) TWh/år.
Från utbyggnad är alltså undantaget en
tjugofemtedel (4 %).
Uppenbart blir det missvisande att jämföra
undantag och uppskov enbart med vad som
överenskommelsen säger må utbyggas — eftersom den
gruppen bara upptar vad diskussionen gällt:
värdefulla och känsliga områden som funnits kvar att
skydda, men inte alls berör vad som redan är dömt.
Som exempel kan nämnas Ångermanälven, där
förteckningen rymmer tre undantag och fyra uppskov
mot bara en utbyggnad — en exploateringsmaktens
försynthet, som beror på att älven redan är så
fullständigt utbyggd att bara smårester återstår. De
tre undantagen utgör summa en procent av
helheten, räknat i kraftbelopp.
Tabell 1. Fördelning av sjöareal inom de av
överenskommelsen berörda älvsystemen
Utbyggnad Uppskov Undantag
km2 km3 km2
Fig. 1. Stora och Lilla Lule älvs sjöområden. Objekt berörda av
överenskommelsen mellan Vattenfallsstyrelsen och Naturvårdsdelegationen;
t undantag, 2 uppskov, 3 friställt för utbyggnad, i förutvarande
utbyggnad (sjöreglering). Märk objektbeteckningens villkorliga karaktär: inom
Stora Lule älv Vuojatätnos system (Padjelanta) markeras fem "objekt"
som undantag, medan Vietasjos system räknas som ett "objekt" för
utbyggnad.
Stora Lule älv ........................430 — 240
Lilla Lule älv ........................280 72 13,2
Skellefte älv ............................730 — 46
Vindelälven ..............................110 — ca 25
Umeälven, ovan Slussfors ca 250 20 70
(med Storuman) ....................(ca 410)
Ångermanälven ..........ca 1 000 ca 25 ca 20
Indalsälven ..............................ca 950 190 —
(ovan Storsjöns utlopp)
v’°h*Ade> ;
/st. sjöfal/
’\Sou orvajaure
vieta:
NAT. K PARK
Sitojaure
NAT. PARK
I5EITEVARE
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17 559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
