- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
572

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 21 - Nybyggen - Italiens kraftalstrande kärnreaktorer, av SHl - Nya metoder - Avspänningsvärmning av akrylplaströr, av SHl - Originellt avblastningsmedel, av SHl - Framställning av ftalsyraanhydrid i virvelbädd, av H J

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har bytts en gång väntas eleffekten ha stigit till 225
MW. Man installerar därför en turbingenerator på
85 MW utöver den ursprungliga på 180 MW
(Nu-cleonics dec. 1961 s. 22—23). SHl

sjukdomar i odlingar av utsädespotatis genom alt
tidigt döda blasten. De prov som hittills gjorts i
Tyskland, Schweiz, Holland, Danmark, Sverige och
Frankrike har visat att dikvat kan få stor
användning i dessa länder (ICI Magazine jan. 1962 s. 4—9).

SHl

nya metoder

Avspänningsvärmning av akrylplaströr

De akrylplaströr, som nu kan erhållas i
Storbritannien, har visat stark benägenhet för sprickning vid
kontakt med lim som används för fastsättning av
flänsar och för andra ändamål. Utsätts rören för
ett inre tryck, spricker de efter någon tid. Man
har funnit att orsaken är inre spänningar i
materialet och att dessa kan avlägsnas fullständigt
genom upphettning till 108°C i 12 h. Efter denna
behandling spricker rören inte.

Man kan använda lägre temperatur (ned till 90°C),
men behandlingstiden måste då förlängas. Ingen
distorsian av rören uppstår vid upp till 110°C, om
de under värmningen stöds längs hela sin längd,
t.ex. genom placering i en ränna (P C Lovegrove &
L E Gill i British Plastics sept. 1961 s. 482—484). SHl

Originellt avblastningsmedel

För att döda potatisblast använder man bl.a. i
Storbritannien ett medel, kallat Reglone, som enligt
uppgift förstör blasten genom uttorkning och inte
på något sätt ändrar jordens beskaffenhet. Man
kan därför utnyttja det nya medlet för att döda
ogräs strax innan kulturväxter kommer upp.
Reglone är ett kommersiellt preparat,
innehållande l,l’-etylen-2,2’-dipyridyliumdibromid. Som
trivialnamn för denna har British Standard Institution
godkänt dikvat ("diquat"). Den verksamma
beståndsdelen i Reglone är dikvats positiva jon.

Dikvat är lättlöslig i vatten och kan därför
anbringas i form av en koncentrerad lösning.
Föreningen är mycket litet giftig för djur, är icke
kor-rosiv i lösningar innehållande en
korrosionsinhibi-tor och inte eldfarlig. Den absorberas mycket snabbt
av växters överjordsdelar och dödar blad så fort att
dess verkan kan ses på vissa växter redan 1—2 h
efter anbringandet. Potatisblast vissnar fullständigt
på 1—2 dygn efter besprutning med 0,85—1,10 kg/ha
dikvat.

I kontakt med jorden absorberas dikvat snabbt och
inaktiveras fullständigt. Detta är av stor betydelse,
eftersom det möjliggör dess användning som
ogräs-bekämpare före sådd. Härvid låter man ogräset
komma upp varefter det dödas med dikvat innan
kulturväxten sås. Metoden uppges med fördel
kunna användas på sockerbetsodlingar. Det bör
framhållas att andra ogräsbekämpare, som utnyttjas på
detta sätt, under vissa betingelser ger rester i
jorden, vilka skadar kulturväxterna.
Under de senaste tre åren har dikvat provats i ett
stort antal fall, även i stor skala, i Europa 1960
och 1961. Huvudmålet har härvid varit att hindra
eller minska spridningen av insektöverförda virus-

Framställning av ftalsyraanhydrid
i virvelbädd

Framställning av ftalsyraanhydrid i virvelbädd
anses i USA vara den metod som lämpar sig bäst vid
storproduktion. Råmaterialet är vanligen naftalen,
men även o-xylen kan användas. Smält naftalen
tillförs reaktorn (fig. 1) där temperaturen varierar
mellan 345 och 385°C. Naftalenen förångas och
oxideras av tillförd luft i virvelbädden.

Bäddmaterialet utgörs av silikagel med
kornstorleken 0,3 mm. Det är impregnerat med katalysatorn
som består av vanadinoxid med en tillsats av
kaliumsulfat. Gasen från reaktorn, som innehåller
ftalsyraanhydrid och vattenånga, passerar först ett
filter med keramiska fyllkroppar, i vilket
katalysatormaterialet avskils fullständigt och går sedan till en
separator, där smält ftalsyraanhydrid avskils, och
sedan till en kondensor (ej visad i fig. 1) där
medföljande vattenånga kondenseras och den sista
resten av ftalsyraanhydrid separeras från gasen.

Reaktorn kyls med vatten som cirkulerar genom
en i den inbyggd rörslinga och reaktionsvärmen
används för generering av ånga. Det
katalysatormaterial som avskils i filtret återförs till reaktorn
då filtret vid driftstopp returspolas med luft.

Temperaturen måste hållas inom angivna gränser.
Övriga variabler är mindre kritiska. Förhållandet
bäddhöjd till bäddiameter bör vara 3:1 och
kontakttiden 10—20 s. Det anses vara en fördel att man
vid processen kan utnyttja relativt lågvärda
råmaterial. Om svavelhalten i naftalenen uppgår till 1 %
medför detta inga komplikationer. Råprodukten
renas genom destillation.

Luft for
retur-spolning
av filtret



Avgåendegas

Separator

Filter

V

Aterföringav\ I
katalysator † |

Reaktor med
Huidiserande
bädd

Drift

Smält naftalen

■0"

Höqtrycksånga

ing- I
•erator s N.

[-Qas-ång-blandninq-]

{+Qas-ång-
blandninq+}

Smäll/å
ftalsyraanhydrid

Ånggenerator

Matar-_
vatten

Pump

Luft

4

hs

0

Fig. 1.
Flytsche-ma för
framställning av
ftalsyraanhydrid i
virvelbädd.

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:57:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free