Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 22 - Orderläge och sysselsättning i verkstadsindustrin, av WS - Stålproduktionen per capita störst i Sverige, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orderläge och sysselsättning i
verkstadsindustrin. Orderstocken, mätt i arbetstimmar inom
verkstadsindustrin utom varven, har vid utgången av
februari 1962 beräknats vara 2 % större än i
februari 1961 (Tekn. T. 1961 s. 591). Jämfört med augusti
1961 (Tekn. T. 1961 s. 1236) visar orderstocken
däremot en nedgång med ca 2 %. Både för de
mekaniska och de elektriska verkstäderna noterar man
en uppgång med 4 % från februari 1961, medan en
jämförelse med augusti visar i det närmaste
oförändrat för de mekaniska och en minskning med
bortåt 2 % för de elektriska verkstäderna. I
järn-och metallmanufakturbranschen sjönk orderstocken
med drygt 10 %.
Trots en ökande orderingång fortsätter
varvsindustrins orderstock att minska kraftigt. I slutet av
februari i år var den nära 20 % mindre än i
februari och augusti 1961. På grund av tillbakagången
inom varvsindustrin har för verkstadsindustrin i
dess helhet orderstocken sjunkit med 2 % från
februari och 5 % från augusti 1961.
Orderingången till de mekaniska verkstäderna
september 1961—februari 1962 var ca 6 % mindre än
under motsvarande period ett år tidigare. I
järn-och metallmanufakturbranschen noterades en
minskning med 7 %, medan elektroindustrin ökade med
4 %. För de tre delbranscherna sammanslagna
betyder detta en nedgång med 4 %. Jämför man med
närmast föregående sexmånadersperiod, dvs. mars
1961—augusti 1961, kan man för alla de nämnda
delbranscherna konstatera en ökning i
ordertillströmningen, vilken är speciellt kraftig i de
elektriska verkstäderna, som redovisar en uppgång med
20 %.
Varvens orderingång har ökat kraftigt. Under
perioden september 1961—februari 1962 var den
bortåt 40 % större än ett år tidigare och 10 % större
än under närmast föregående sexmånadersperiod.
För de största relativa ökningarna svarar
beställningarna från hemmamarknaden.
Exportordernas andel av orderstocken var i
februari i stort sett oförändrad från ett år tidigare.
Utvecklingen inom de olika delbranscherna har dock
varierat något. Sedan augusti 1961 har
exportandelen gått tillbaka, främst beroende på en minskning
i den tungt vägande mekaniska verkstadsindustrin.
Exportandelen av orderingången september 1961—
februari 1962 har för verkstadsindustrin utom
varven ökat i jämförelse med motsvarande period ett
år tidigare. Av varvsindustrins beställningar under
den senaste redovisningsperioden svarade
exportmarknaden för ca 60 %, vilket är en relativt liten
del, jämfört med de två närmast föregående
perioderna (enl. Industriens Utredningsinstitut). WS
Stålproduktionen per capita störst i Sverige.
De svenska järnverkens produktion var 1961 11 %
större än 1960 för både götstål och handelsfärdiga
produkter. Götstålsproduktionen nådde 3,56 Mt, dvs.
tre gånger så mycket som under de första åren efter
andra världskriget. I genomsnitt har
produktionsökningen varit 8 % per år under 1947—1961.
Internationellt är Sveriges stålproduktion absolut
sett liten och motsvarar ungefär ett enda, optimalt
verk på kontinenten. Den svenska
produktionsökningen är däremot hög sedan 1960 även
internationellt sett (jfr Tekn. T. 1962 s. 179).
Under perioden 1950—-1961 har expansionstakten i
Sverige varit ungefär lika stor som i
Montanunio-nen och Sovjetunionen (fig. 1). I USA tycks
stålproduktionen ha slutat att växa, medan ökningen är
mycket svag i Storbritannien. Produktionsrekordet
sattes redan 1955 i USA, och då både export och
Mt
import är obetydliga, kan man fråga om detta
innebär att marknaden är mättad.
Den svenska stålkonsumtionen per capita 1960 var
större än USA:s och Västtysklands, fig. 2, enligt
ECE och därmed även störst i världen. Det är
troligt att 1961 års siffror är nära lika med 1960 års.
Kurvornas inbördes läge bör emellertid inte vara
utslagsgivande, då i den angivna stålkonsumtionen
inräknats material som ingår i exporterade
verkstadsprodukter, bl.a. stål i fartyg. Att Sveriges
stålkonsumtion per capita nu är ungefär densamma som
i USA behöver därför inte betyda att den snart skall
stagnera. Förhållandet kan dock vara en varning
mot alltför stor optimism i fråga om marknadens
fortsatta expansion (E Ruist i Jernkontorets
Annaler 1962 h. 1 s. 1—10). SHl
Fig. 2.
Stälkonsum-tionen per capita i
– Sverige, . . .
Västtyskland och
–-USA under
1950—1960.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
Fig. 1. Några
länders
göt-stålsproduktion
1950—1961.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
