Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 27 - Nybyggen - Reguljär trafik med svävplan i Storbritannien, av BoJ - Sovjetiskt kabelfartyg sjösatt i Finland, av C-H von Hertzen - Nya metoder - Fotoelektrisk pyrometer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Modell au
svävplanet VA-3,
avsett för
kommersiell trafik
vid Liverpool
sommaren 1962.
Reguljär trafik med svävplan i Storbritannien
Svävplan skall sommaren 1962 under sex veckor
trafikera den ca 25 km långa sträckan över floden
Dees mynning mellan Rhyl i Wirral och Hoylake
på den nordwalesiska kusten vid Liverpool.
Färdtiden är 20 min mot ca 2 h på landsväg. Tidvattnet
omöjliggör att båt används. Flygtrafikföretaget,
British United Airways, skall använda
Vickers-Armstrongs svävplan VA-3, fig. 1 (jfr Tekn. T.
1960 s. 1068).
Svävplanet, som väger 11 t, är avsett för
kusttrakter. Vattentäta bottenskolt gör att svävplanet kan
flyta och fortsätta resan som båt, om sväveffekten
skulle falla bort. Tjugofem passagerare eller 2 t
nyttig last kan medföras. För navigeringen skall
användas ett Decca-system. Planet skall föra för
fartyg erforderliga navigeringsljus men därtill också
ett intermittent lysande färgat ljus för att visa
planets karaktär av icke-fartyg.
Av fyra Blackburn 603 Turmo gasturbiner används
två för svävning och två för framdrift med
marsch-hastigheten ca 115 km/h. Försökstrafiken avses ge
erfarenhet för projektering av större typer. Man
hoppas också kunna visa svävplanets lämplighet för
allmänt, kommersiellt bruk. BoJ
Sovjetiskt kabelfartyg sjösatt i Finland
Den 24 april 1962 sjösattes vid Wärtsiläs varv i
Helsingfors, Sandvikens Skeppsdocka, det första av de
av Sovjetunionen beställda två kabelfartygen (Tekn.
T. 1962 s. 72). Det fick vid dopet namnet "Ingul",
fig. 1. Kabelfartyg av denna storleksordning
(deplacement 7 000 t) har aldrig tidigare byggts i Norden.
Fig. 1. Det
sovjetiska kabel-fartyget "Ingul"
sjösätts i
Helsingfors.
Fartyget byggs till Sovjets sjöfartsregisters klass
UL* P 4/1 C och uppfyller bl.a. de internationella
fordringarna i bestämmelserna om osänkbarhet (två
vattentäta avdelningar). Skrovet är helsvetsat och
isförstärkt enligt sovjetregistrets fordringar. Det
dieselelektriska huvudmaskineriet har två
dieselmotorer av tvp Wärtsilä-Sulzer 6 MH 51.
Framdrivningens och kabelvinscharnas elkretsar är av
konstant-strömtyp med likströmsmotorer.
Kabelfartyget har styrpropeller och aktivroder för
manövreringen förutom de två huvudpropellrarna.
Kabeltankarna rymmer 130—2 400 km kabel
beroende på kabeldimensionen. Kabeln leds vid
utläggningen från tankarna till kabelhallen som har en
specialvinsch akterut. Den medger att förstärkarna på
kabeln läggs ut samtidigt med kabeln och över ett
ledhjul eller längs en i skrovet inbyggd ränna som
leder från däck till vattenlinjen. Dessutom har
förstäven två kabelvinschar. Vinscharna har
mekaniska bromsar och kabeln kan bromsas även av
elmotorerna vid utläggning.
Fartyget skall få utrustning för mätning av bl.a,
kablarnas elektriska egenskaper, för fellokalisering
under vattnet samt för undervattenstelevision till
900 m vattendjup. Dessutom finns dynamometrar för
mätning av kabelspänning samt en pianotrådslogg
för 280 distansminuter pianotråd. Med denna mäter
man skillnaden mellan utlagd kabellängd och
tillryggalagd distans. Kabelmaskineriet är av brittisk
tillverkning. C-H von Hertzen
nya metoder
Fotoelektrisk pyrometer
Vid National Bureau of Standards har man
konstruerat en pyrometer med vilken strålningen
bestäms med ett fotoelektrisk! system i stället för med
ögat. Instrumentet ger vid 1 063°C en
mätnoggrannhet på 0,02°C mot ca 0,3°C för Bureau of Standards
visuella pyrometer. Man väntar att det nya
instrumentet efter stabilitetsprov och kalibrering skall öka
noggrannheten väsentligt vid reproduktion av den
internationella praktiska temperaturskalan.
Den optiska pyrometern består i princip av ett
optiskt system, genom vilket observatören betraktar
det föremål vars temperatur skall mätas, och en
elenergikälla som ger en reglerbar ström till den
tunna volframtråden i det optiska systemets
pyro-meterlampa. Strömmen ställs in så att lystråden till
synes försvinner mot bakgrunden.
Temperaturbe-stämningens noggrannhet beror på ögats känslighet
för skillnader i ljustäthet och på kännedomen om
den betraktade strålningens effektiva våglängd.
I den fotoelektriska pyrometerns optiska system
avbildas både det mätta föremålet och
pyrometer-lampan i ett plan innehållande en spalt. Den skärm,
i vilken denna är gjord, är högglanspolerad så att
man får en reflekterad bild av föremålet till
ledning vid pyrometerns inriktning. Det ljus, som
passerar genom spalten, träffar en fotomultiplikator
(Tekn. T. 1955 s. 169), och det förstärkta ljuset
registreras på en ljuskänslig remsa.
teknisk tidskrift 1962 h. 22 (jq707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
