Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 28 - Andras erfarenheter - Stabilisering av lim, av SHl - Härdare bestämmer epoxihartsers resistens, av HJ - Ogräsbekämpare, av SHl - Temperaturbeständig färg för stålkonstruktioner, av HJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stabilisering av lim
Man fordrar allt högre arbetstemperatur för
limfogar i metaller. Delta har lett till försök med
ovanliga system, t.ex. keramik, men nu tycks man vända
åter till organiska lim. Ökad kännedom om
orsakerna till limfogars bristning leder nämligen till några
nya, tänkbara sätt att stabilisera lim. Man anser
sålunda numera att limfogars brott vid hög
temperatur beror på bildning av fria radikaler genom
oxidation.
Sökande efter ämnen, som inhiberar oxidation och
bildning av fria radikaler, bör därför vara en
fruktbar forskningsuppgift. En ny väg är sålunda
användning av negativa katalysatorer. Då man vet att
järnjoner diffunderar in i limfogar och katalyserar
oxidation, har man försatt limmet med arsenik som
är ett katalysatorgift; resultaten är lovande.
Det är också tänkbart att oxidation kan ledas så
att den blir till fördel i vissa fall. När difenylmetan
(som exempel på fenolharts) upphettas i luft
förstörs den genom att kol-kolbindningar bryts under
bildning av bensaldehyd och bensylbensoat.
Emellertid bildas också bensofenon som är mer
värme-resistent än utgångsmaterialet.
Genom att leda fenolharts oxidation så att
keto-grupper bildas bör man alltså kunna öka
värmeresistensen hos fogar av fenolliartslim genom
oxidation. Vissa kondenserade flerkärniga aromater har
visat sig ha önskad effekt; de inhiberar
bindningsbrott varigenom en oxidation blir nyttig i stället
för skadlig (Industrial & Engineering Chemistrv
febr. 1962 s. 11). SHl
Härdare bestämmer epoxihartsers resistens
Epoxihartsernas kemiska resistens beror i hög grad
av vilken härdare som används. Detta framgår bl.a.
av en i Storbritannien utförd provserie. Man provade
tre olika typer av härdare: anhydrider, aminer och
bortrifluoridföreningar (jfr Tekn. T. 1956 s. 234).
Provkroppar göts med användning av de nämnda
härdarna och placerades i olika vätskor under sex
månader, varefter böjningshållfastheten mättes. Man
använde dels vattenlösningar av syror, baser och
salter, dels organiska lösningsmedel, såsom bensen,
etanol, etylenglykol och fotogen. Prov utfördes även
med kokande vatten.
Resultaten visade att provkroppar, som gjutits med
anhydrid som härdare, hade den största resistensen
mot utspädda syror, medan aminer gav provkroppar
mera resistenta mot utspädda alkalier. De
provkroppar, som göts med diaminofenylsulfonat som
härdare, visade den bästa genomsnittliga resistensen
(Paint Manufacture feb. 1962 s. 40). HJ
Ogräsbekämpare
Av två nya ogräsbekämpare, som blir tillgängliga
i USA under 1962, är den ena, Lorox, avsedd för
behandling av majs- och sojabönodlingar, medan
den andra Herbicide 82, skall användas för total
växtutrotning på platser, där man önskar bli av
med svårutrotade ogräs och gräs, t.ex.
industriområden, banvallar, bangårdar och vägar.
Lorox är ett vätbart pulver som skall blandas med
vatten och anbringas genom sprutning. Det består
till 50 % av
3-(3,4-diklorofenyl)-l-metoxi-l-metyl-karbamid. Bekämparen anbringas före
växtperio-dens början och hindrar då ogräsfröns groning utan
att kulturväxterna skadas. Majsodlingar kan också
besprutas när majsen nått minst 300 mm höjd och
dödar då upp till 200 mm högt ogräs.
Ett antal medlemmar av en ny grupp kemikalier,
NH
/\
CH3C CO
BrC XCH(CH3)2
\/
CO
Fig. 1. Formeln för Herbicide 82.
substituerade uraciler, har visat sig vara effektiva
växtutrotningsmedel med mycket olika egenskaper.
Den enda av dem, som hittills beskrivits mer
ingående, är 3-isopropyl-5-bromo-6-metyluracil (fig.
1), provisoriskt kallad Herbicide 82. Arbetet med
den har framskridit så långt att man ämnar släppa
ut en mindre kvantitet i handeln under 1962.
Herbicide 82 hindrar under lång tid växt av många
gräs och bredbladiga växter och är därför lovande
som jordsteriliseringsmedel. Bekämparen används
i form av ett 80-procentigt pulver i vatten eller olja,
den senare när snabb död önskas. Man anbringar
3—25 kg/ha. Mindre mängd behövs för ettåriga
växter och större mängd för fleråriga.
Då bekämparen verkar huvudsakligen genom
växternas rotsystem, är dess stora löslighet i vatten och
obetydliga tendens att fastna på jordkolloider
gynnsamma egenskaper. Regnvatten transporterar lätt
bekämparen från jordytan till rötterna, även om
dessa går djupt. En olägenhet är emellertid att
bekämparen förflyttas även i horisontell led och därför
kan döda växter utanför det behandlade området
(enl. Du Pont de Nemours International; Chemical
& Engineering News 1 jan. 1962 s. 50). SHl
Temperaturbeständig färg för
stålkonstruktioner
Det är alltid svårt att skydda heta metallytor mot
korrosion, särskilt under svåra klimatförhållanden.
I den amerikanska staden Orange i närheten av
Mexikanska bukten, där häftiga regn omväxlar med
starkt solsken och där luftfuktigheten ständigt är
hög, har man gjort omfattande försök för att
utröna vilka färger som lämpar sig för målning av
plåtskorstenar och andra heta metallytor.
Rengöringen före målningen visade sig vara
mycket viktig; metallytorna måste blästras med
tillräckligt fin sand. Man provade ca 30 siloxanhartsfärger
men med nedslående resultat (jfr Tekn. T. 1954 s.
47). Om innertemperaturen i en med eldfast
material inklädd apparat översteg ca 400°C, förstördes
den utvändiga färgen på de ställen där det fanns
sprickor i den eldfasta inklädnaden. Vid 100—200°C
varade alkydfärger 1—2 månader. Målning, utförd
med en organisk grundfärg med en hög halt
zinkföreningar samt en täckfärg av fenollack med
aluminiumpigment, visade småhål inom sex månader.
Bättre resultat erhölls när man använde
zinksilikatgrundfärg och täckfärg av siloxanharts. Målningen
varade då två år. Även täckfärg av alkydharts
visade god beständighet, om den anbragtes på en
grund av zinksilikat. Dessa resultat var helt
ovän-lade. Förklaringen anses möjligen vara att stålet och
zinkföreningen i grundfärgen reagerar under
bildning av någon resistent och vidhäftande förening.
Även ett annat målningsförfarande lämnade ett gott
resultat. Grundfärgen utgjordes av zinksilikat och
täckfärgen av ett oorganiskt material med pigment
av zinkoxid. Denna färg visade en utomordentlig
beständighet då den anbragtes på en plåtskorsten
vars yttertemperatur översteg 300°C (Paint
Manufacture febr. 1962 s. 37). HJ
teknisk tidskrift 1962 h. 722 (jq3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
