Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 30 - ADB inom folkbokförings- och uppbördsväsendet, av Jan-Rustan Törnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADB inom
folkbokförings- och
uppbördsväsendet
681.142 : 351.755
Automatisk databehandling är väl lämpad för
de registrerings-, beräknings- och
redovisningsarbeten som är aktuella. Denna slutsats angav
1958 års Uppbördsorganisationskommitté i sitt
betänkande i december 1960 om folkbokföring,
taxering och uppbörd av skatt. Tre alternativ
till organisation av arbetet hade övervägts:
riks-, läns- och regionssystemen, varav det
första av kommittén bedömdes som det
förmånligaste och därför utreddes i närmare detalj.
Rutinmässiga bearbetningar, som tidigare
utförts manuellt, skulle överlåtas på en eller
flera automatiska datamaskiner. Primärt
insamlade uppgifter överförs till hålkort eller
hålremsa i speciella stansmaskiner. Härifrån
matas data in på magnetband och tillförs
datamaskinen som bearbetar dem i enlighet med
instruktionerna i det inlästa programmet.
Datamaskinen framställer mantals-, fastighets-,
taxerings- och debiteringslängder, debetsedlar
för preliminär skatt och slutgiltig skatt,
rest-längder, överskottsförteckningar,
förteckningar för arbetsgivarkontroll, underlag för diverse
taxerings- och uppbördsstatistik m.m.
Datamaskinens program skulle komma att
återspegla gällande lagar och förordningar.
Ändras dessa måste även programmet ändras
i det berörda avsnittet. Lagar och förordningar
bör således i en framtid utformas med tanke
på en smidig anpassning till ADB-systemet.
Detta innebär inte någon begränsning i de
lagstiftande organens frihet att välja regler eller
modifieringar. Tvärtom ger ADB unika
möjligheter att på förhand studera verkningarna av
föreslagna modifieringar av
beskattningsreglerna.
I den första alternativlösningen, rikssystemet,
har man tänkt sig länsstyrelserna försedda med
enbart stansmaskiner för hålkort. Dessa
hålkort levereras sedan till en stor central
ADB-anläggning förslagsvis knuten till
riksskattenämnden. Här sker all bearbetning för hela
riket.
Länssystemet och regionssystemet är
alternativlösningar till rikssystemet. Enligt
länssystemet förses alla länsstyrelser utom Gotlands län
med egna ADB-anläggningar, totalt 24. I
regionssystemet har andra indelningsgrunder än
länen valts och nio ADB-centraler föreslagits.
Investeringskostnaderna beräknades i
rikssystemet till ca 27 Mkr., i regionssystemet till ca
40 Mkr. och i länssystemet till ca 55 Mkr.
Någon närmare beräkning av de årliga
driftkostnaderna i regions- eller länssystem har icke
gjorts i kommitténs principutredning, men en
grov kalkyl lär dock visa att dessa kostnader
kan beräknas till ca 2,5 Mkr. och ca 5 Mkr.
högre i regions- resp. länssystem än i
rikssystemet. I rikssystemet och regionssystemet
bedömes maskinparken bli i det närmaste fullt
utnyttjad. För länssystemet beräknas
maskinparken bli fullt utnyttjad endast i de större
länen.
I sin jämförelse mellan de olika systemen tog
kommittén fasta på de lägre kostnaderna i
rikssystemet och förordade detta. Samtidigt
påpekades emellertid att länssystemet skulle
erbjuda en betydligt större smidighet. Skulle
jämförelsen ha gjorts endast med utgångspunkt
från funktionsdugligheten hade man förordat
länssystemet.
Kritik
Kommitténs principutredning har under
remissbehandlingen fått stark kritik. Det
övervägande antalet remissinstanser, däribland
åtskilliga länsstyrelser, förordar länssystemet
framför rikssystemet. Endast fem av landets
tjugofem länsstyrelser förordar rikssystemet,
därav två med vissa förbehåll.
Till förmån för rikssystemet har
huvudsakligen framförts kostnadsskäl men även att
planeringen av verksamheten blir enklare och
mera likformig. Rekryteringen av kvalificerad
personal förmodas bli enklare i rikssystemet.
Möjligheterna till statistiska bearbetningar blir
avsevärt förbättrade. Väntade förbättringar på
maskinområdet skulle lättare kunna införas i
ett rikssystem t.ex. anordningar för
xerogra-fisk eller fotografisk utskrift. De långsammast
arbetande enheterna i ett ADB-system är just
in- och ut-enheterna.
Det övervägande antalet remissinstanser har
emellertid förordat länssystemet. Argumenten
för detta har varit att man slipper de
"tidsödande, besvärliga och framför allt riskfyllda
transporterna av hålkort och längder till och
från centralanläggningen". Även
driftstörningar hos centralanläggningen har räknats till
nackdelarna. Vid driftstörningar i ett
länssystem kan man eventuellt låna maskintid från
ett grannlän. Vidare anses rikssystemet strida
mot den numer allt starkare strävan efter
decentralisering inom statsförvaltningen.
Länssystemet möjliggör vidare en bredare
användning av ADB inom länsstyrelsernas övriga
verksamhetsområden t.ex. vid
löneuträkningar, automobilskatteuppbörd, planering för
länets framtida utveckling och bebyggelse m.m.
Även andra myndigheter, hushållningssällskap
och även enskilda företag borde få möjlighet
att hyra maskintid då överkapacitet finns. Ea
av länsstyrelserna menar, att stora fördelar
skulle kunna vinnas, om större industri- och
affärsföretag kunde samordna sina
datamaskinanläggningar med statens.
teknisk tidskrift 1962 h. 30 763
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
