Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 30 - Andras erfarenheter - Vad händer efter fusionen? av ag - Fotografier kompletterar konstruktionsritningar, av R Gn - Bariumsalter i färger, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 :•: andras erfarenheter
Vad händer efter fusionen:
Väl genomtänkta fusioner är som regel slutligen
lyckade ur alla synpunkter. Mycket ofta inträffar
dock besvärligheter strax efter sammanslagningen.
Besvikelsen blir desto större då man väntat sig
snabba vinster men i stället upptäcker svagheter
och motigheter och får genomgå kriser av olika
slag. Det kan ta år att reparera skadorna, som kan
ta sig uttryck i sjunkande vinst, teknisk eller
mark-nadsmässig tillbakagång samt förlust av kunniga
medarbetare.
En fusion är inte ett avslutat kapitel i och med att
överenskommelsen undertecknas, det är bara
början. Det gäller att foga samman två mycket olika
organisationer, var och en med sin typ av ledning,
metoder, vanor och traditioner, bägge med en
redan tidigare inarbetad ovilja att ändra någonting.
Det händer därför, att man efter
sammanslagningen beslutar att icke ändra någonting till att
börja med. Företagsledningen vill få tid att sätta sig
in i den nya situationen. Härmed förlorar ledningen
ett utmärkt tillfälle att snabbt införa många
förbättringar, inte blott i ett köpt bolag utan även i
ett köpande bolag.
Personer förenas inte genom att man sätter dem
i samma ruta i ett organisationsschema. De förenar
sig däremot under trycket av ett gemensamt hot,
behov eller mål. Bisk föreligger, att personal i ett
köpt bolag förenar sig mot "inkräktarna". Man bör
i stället söka förena personalen i bägge bolagen mot
ett mål som troligen inte var uppnåbart för något
av de två bolagen.
Vid en informell opinionsundersökning alldeles
efter en fusion framkom följande: Personalen var
mer intresserad av hur det skulle bli än varför
fusionen gjorts. Varje person var i huvudsak
intresserad av hur förändringen skulle påverka hans eget
arbete. Hinder och svårigheter utmålades. Bland det
man först önskade var att få informera sig om det
andra företaget. Nästan alla ansåg att fördelar
skulle uppnås genom sammanslagningen.
Sammanslagningen måste organiseras, och arbetet
måste börja uppifrån. Först kan man bilda en
arbetsgrupp bestående av företagsledningarna i båda
företagen. I början bör endast de kontakter, som
sker på initiativ av ledningsgruppen tillåtas. Man
riskerar annars att hamna i ett djungelliknande
tillstånd. Gruppen gör upp en lista på åtgärder, som
måste vidtas omedelbart och en lista på sådana
åtgärder, som borde göras omedelbart eller nästan
omedelbart.
Enligt direktiv från ledningsgruppen bör planen
för framtida organisation och rutiner utarbetas av
motsvarande avdelningar vid de två bolagen
samfällt. Ett av målen bör vara att det nya bolaget skall
ha bästa möjliga organisation och rutiner — även
om detta innebär förändringar i ett köpande
bolag.
Avdelningscheferna bör få viss tid på sig att i
samråd utarbeta en arbets- och tidsplan för
erforderliga utredningar, beslut och genomföranden.
Genom att i praktiskt taget alla delutredningar
använda en man från vart bolag, kan man ernå att
bolagen snabbt smälter samman, och man undviker
risken att det ena bolagets personal betraktar det
andra bolagets personal som fiender. Dessutom
slipper man det motstånd, som alltid uppstår om
någon vill tvinga på en annan en förändring.
Personalen blir däremot entusiastisk för ändringar som
den har gjort själv.
Man tvekar ibland att begära allmän medverkan,
då omläggningarna kan medföra omplaceringar eller
avskedanden. Genom att handla öppet och snabbt
undviker man emellertid att organisationerna under
trycket av ovisshet arbetar ineffektivt.
Folk föredrar som regel fakta, även obehagliga,
framför ovisshet. På basis av fakta kan man bättre
planera sin framtid, t.ex. om man skall söka nytt
arbete. Även om inte alla i de två sammanslagna
bolagen kan beredas plats, bör man inse, att det
i framtiden kunde ha uppstått så stora svårigheter,
att det ena eller bägge bolagen överhuvud inte
kunde ha sysselsatt någon (John Peny i Management
Beview, april 1962 s. 4—14). ag
Fotografier kompletterar
konstruktionsritningar
Carolina Power & Light Co har börjat systematiskt
fotografera alla sina transformatorstationer. Man
har nu ett kartotek med 5 000 vykortsstora
fotografier av ställverk och ställverksdetaljer. Detta
kartotek har visat sig vara ett utmärkt komplement till
de vanliga konstruktionsritningarna inte minst
genom att man med säkerhet vet att ett fotografi visar
stationens verkliga utseende och registrerar alla
vidtagna förändringar. Fotokartoteket har också i
många fall visat sig kunna spara in besök i stationen.
De flesta fotografierna har tagits av företagets
egna tjänstemän i samband med inspektionsresor, men
CP & L har också anlitat ett flygbolag för
flygfotografering, speciellt för att få översiktsbilder av de
större stationerna och även för att få bilder av
linjegatorna. Man räknar med att man genom
tillgången till detta bildarkiv kan spara in en halv ritare
(W R Hanchey i Electrical Light and Power 15 jan.
1962 s. 24—25). R Gn
Bariumsalter i färger
Smörjoljor har man under ett antal år försatt med
bariumsalter av organiska syror för att minska
korrosionen, dispergera fasta ämnen och modifiera
beläggningar i bilmotorer. Nu har man undersökt
sådana bariumsalters verkan på färger och har
erhållit lovande resultat med fytat, cyanurat,
sulfostea-rat och bensensulfonat.
Laboratorieförsök har visat att dessa bariumsalter
ökar ett antal olika färgskikts hårdhet, böjlighet,
vidhäftning och korrosionsresistens. Det är i
allmänhet svårt att öka ett färgskikts hårdhet utan
att samtidigt minska dess böjlighet och omvänt,
men båda dessa egenskaper kan förbättras genom
tillsats av lämpliga bariumsalter.
Proven har gjorts med tillsatser på ca 1 % till
linoljefärg, alkydfärger för inom- och utomhusbruk,
epoxiesterlacker, och PVA-färger. I varje fall gav
ett eller flera av bariumsalterna färger med bättre
egenskaper än de obehandlade, men inget salt var
bäst för alla färgtyperna. Inget av de fyra nämnda
bariumsalterna tillverkas ännu i kommersiell skala
(Paint Manufacture jan. 1962 s. 4). SHl
teknisk tidskrift 1962 h. 30 762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
