Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 31 - Svenskt militärflyg 50 år, av Bertil M Westergård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell utveckling
Verkstäder för tillverkning och reparation av
flygmateriel organiserades från början — för
flygkompaniets del vid Malmen och för
marinens del vid Galärvarvet i Stockholm. Ur dessa
har två av de nuvarande centrala
flygverkstäderna CVM — Malmslätt och CVV — Västerås
utvecklats. Tillverkningskostnaderna vid
verkstäderna blev låga, så att de tidvis trängde
undan civila företagare.
Första världskriget framtvingade utveckling
av nya flygplan och motortyper inom landet.
Unga entusiaster kastade sig över dessa
arbetsuppgifter och startade små verkstäder. De
efterföljdes snart av första världskrigets stora
flygindustri, AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik
i Landskrona, efterföljare till Asks verkstad.
Flygplansproduktionen hade många
svårigheter att övervinna. Inga erfarenheter stod att
finna inom vårt avspärrade land. Först 1916
kunde kontinuerliga leveranser börja. Vid
fabrikerna utvecklades emellertid 14 olika
flygplanstyper (en tremotorig). Av de bästa
tillverkades nära 100 flygplan under tre år.
Under samma tid levererades 700
flygplans-motorer, av sex olika typer, därav 400 till
Holland. Här utförde Thulin motsvarande
kopieringsarbete som AB Flygmotor utförde under
andra världskriget, men han införde dessutom
sådana förbättringar — t.ex. på den roterande
Le Rhone-motorns vevcentrum — att
motorerna blev mer driftsäkra. Effekten höjdes från 90
till 135 hkr.
Efter första världskriget övergick både arméns
och marinens flygavdelningar till att i egna
reparationsverkstäder licenstillverka flygplan
t.ex. Albatross, Hansa, Dront och Phoenix.
Sedermera översten von Porat och flygdirektören
Kjellson utförde emellertid även
nykonstruktioner, t.ex. ett efter dåvarande förhållande
litet (Tummeliten) och ett mycket stort flygplan
(S18). Utvecklingsarbetet fortsatte senare
tillsammans med personal som flyttat över från
Thulinverken. Flygplan av typ S21, J23, S24
och J24 blev produkter från denna tid.
Numren betecknar året för första flygning.
Flygvapnets tillkomst betydde att ledande
teknisk personal måste uppdelas på flygstyrelse,
centrala verkstäder och flygkårer. Den
inhemska utvecklingen avstannade och nya
flygplanstyper anskaffades genom licensköp. Nohab —
senare Flygmotor — blev flygvapnets
leverantör av flygmotorer. Bristol, Daimler-Benz, Rolls
Royce och Pratt & Whitney har stått som
licensgivare fram till våra dagar. Licensgivare
för flygplan har varit Focker, Hawker, Douglas
och North American. Direkta inköp har även
ägt rum från bl.a. Caproni och Reggione i
Italien, Nieuport i Frankrike, Avro, Hawker,
Gloster, De Havilland, English Electric m.fl. i
England, North American och Republic i USA
samt från Heinkel, Fieseler och Focke Wulf i
Tyskland.
Stormvarningarna före andra världskriget
medförde en samordning av all flygteknisk
Fig. 2. Sciabs utveckling 19i0—1960 illustrerad med
årsomsättningen (siffrorna är ej omräknade till
enhetligt penningvärde).
verksamhet i Sverige. Den koncentrerades till
Svenska Aeroplanaktiebolaget, Saab, vilket
bildades ur AB Svenska Järnverksverkstädernas
Aeroplanavdelning. Flygmotortillverkningen
fortsatte som förut vid Flygmotor.
Nybeväpningen av flygvapnet måste
emellertid gå i snabbare takt än Saab kunde
åstadkomma. Flygförvaltningen organiserade under
ledning av Bo Lundberg ett utvecklingskontor
och en tillverkningsverkstad, som på
exceptionellt kort tid fick fram jaktflygplanet J22. Saab
utvecklades emellertid mycket snabbt, och dess
expansion har fortsatt även på den civila
sidan, fig. 2. Av flygplanen har typerna J29,
A32, J35 samt Saab-Safir blivit mest kända.
Senast har teleindustrierna fått stor betydelse
för flygvapnet. Nu faller omkring en tredjedel
av flygplanspriset på utrustningar. De stora i
detta sammanhang är LME, Radiobolaget, AGA,
Arenco, Philips, Standard Radio och Decca.
Sammanlagt torde inom verkstäder och
industrier ca 17 000 anställda arbeta för det svenska
luftförsvaret.
Teknisk utveckling
Våra första flygindustrier hade enbart franska
och tyska erfarenheter att bygga på när de
konstruerade nya flygplan. Motorerna köptes
utifrån eller tillverkades på licens. Thulin
byggde emellertid en egen vindtunnel, och
detsamma gjorde några år senare flygkompaniet
på Malmen. Flygtekniska Försöksanstalten,
FFA, i Bromma, tillkom under andra
världskriget. Flygvapnets och därmed flygindustrins
tillväxt framtvingade en stark utbyggnad av
utbildnings-, forsknings- och försöksresurser.
Utbyggnaden startade 1946 på bred front både
vid KTH och FFA. Beställningar som
förbättrade utbildningen och medgav utbyggnad av
778 teknisk tidskrift 1 962 h. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
