Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 31 - Svenskt militärflyg 50 år, av Bertil M Westergård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Far t Höjd
km/h km
200r20r
Fig. 3. Uppnådd höjd och fart hos svenska
jaktflygplan som funktion av tiden för projektarbetets
början.
provisoriska försöksanläggningar gav arbetet
en snabb start vid KTH. Arbetet vid FFA
måste följa den statliga tågordningen och gick
långsammare.
De flygtekniska institutionerna vid KTH tar
nu in 40 studerande per år. Teleteknikens
inmarsch markeras av att halva antalet per år
antagna flygingenjörsaspiranter studerar vid
teletekniska fackavdelningar vid KTH och
GTH. Givilingenjörer vidareutbildas vid de
flygtekniska institutionerna där de deltar i
forskning och utveckling av nya flygplantyper.
Huvuddelen av forskningsarbetet utförs
emellertid vid FFA där vindtunnlar byggts för
mätningar upp till farter motsvarande machtalet
7,0 (Tekn. T. 1956 s. 397). Motsvarande
utrustningar har anskaffats för material- och
hållfasthetsforskning. Personalen vid FFA räknar
1962 ca 300 man och torde snart öka
ytterligare. Utbyggnaden av
forskningsanläggningarna är emellertid mer restriktivt än vad
forskningens män anser vara minimum. För den
motortekniska forskningen har AB Flygmotor
byggt en relativt stor anläggning för försök
med motorer upp till machtalet 4,0.
Utbyggnaden har inriktats på att vi här i
Sverige, om vi åter skulle bli helt avskurna från
tekniska informationer utifrån, inte skall stå
utan flygtekniska forskare och
forskningsresurser. De nödvändigaste forskningsverktygen
finns färdigställda eller nästan färdigställda för
både flygplan- och robotutvecklingar.
Ansvaret för allt utvecklingsarbete för
flygvapnet och samordningen av detsamma åvilar
flygledningen. Man har emellertid funnit det
praktiskt att vid Saab organisera en särskild
avdelning för den utredande och
sammanhållande verksamheten.
Den flygtekniska utvecklingen i Sverige
under 50 år kanske enklast kan sammanfattas
genom att man visar de höjder och farter som
kunnat nås, fig. 3. Möjlig topphöjd med
nuvarande framdrivningssätt ökar stadigt. Även
farten visar snabb höjning. Man närmar sig
farter där den aerodynamiska uppvärmningen
av konstruktionsmaterialet nödvändiggör
övergång till titan eller rostfritt stål.
Här kommer kostnadsfaktorn in, varför man
kan förutse att fartkurvan böjer av någonstans
mellan machtalen 2 och 2,5. Turbojetmotorns
verkningsgrad går mot noll vid farter över
machtalet 2,5. Därmed stannar även högsta
flyghöjd vid ca 25 000 m. Den ytterligare
ökning av medelfart och högsta flyghöjd hos
luftförsvarssystemen, som blir nödvändig för att
bekämpa anflygande attackflygplan, vilka snart
kan nå samma farter som jaktflygplanen, måste
förläggas till de flygburna jaktrobotarna eller
anförtros luftvärnsrobotar.
Inom teletekniken har landets
utbildnings-och forskningsresurser utbyggts utan att
flygledningen behövt ingripa. Utvecklingen inom
området har gått så fort, att man har haft svårt
att inlemma nyheterna i systemen utan att
leveranserna blivit allvarligt försenade.
Valet mellan modern materiel och
leveranssä-ker eller driftsäker materiel är här svårare än
eljest. Teleindustrierna strävar dock hårt efter
att nå flygkvalitet. Teleteknikens snabba
inmarsch som flygburen utrustning, i
luftvärns-robotförband och i markbundna
stridslednings-och sambandssystem har även gjort
underhållsfrågorna högaktuella.
I allt utvecklingsarbete deltar ingenjörer inom
flygledningen. Deras insatser blir främst att ge
erfarenheter från den miljö inom vilken
materielen skall användas. De bevakar från
denna synpunkt t.ex. aerodynamik, hållfasthet,
detaljutformning, komponentuppbyggnad samt
systemsammansättning.
Ekonomisk utveckling
Den militära och tekniska utvecklingen inom
flygvapnet har uppnåtts genom ökade anslag.
Denna försvarsgren är nu anslagsmässigt
likställd med armén, fig. 4. Man bör dock vid
denna jämförelse ha klart för sig, att den se-
1931/32 <936/37 mi/U 19t6fi7 1951/» 1956/57 1961/62
Budqetår
Fig. A. Försvarsgrenarnas andel av de totala
driftkostnaderna för det svenska försvaret 1926—1959.
teknisk tidskrift 1962 h. 30 779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
