Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 35 - Andras erfarenheter - Zinkvitt i latexfärger, av SHl - Användning av olja med hög epoxidhalt, av SHl - Kvävefluorider, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miska aktivitet inte kommer till sin rätt i färger
med syntetiska hartser som bindemedel. Dessa är
nämligen i regel kemiskt inerta och finns dessutom
i färgen i finfördelad fast form varigenom de inte
kan reagera med pigmentet.
Med långtidsprov, särskilt i USA, har man
emellertid visat att zinkvitt tydligt förbättrar även
latex-färgskikts egenskaper. Särskilt minskar det
krit-ningen därför att zinkoxid är det enda pigment som
effektivt absorberar ultraviolett ljus, den viktigaste
orsaken till bindemedlets förstöring. Vidare
förbättrar zinkvitt färgens strykbarhet och
färgtonsbeständighet samt minskar missfärgning genom ämnen i
träet.
Ett nödvändigt villkor för zinkvitts användning i
latexfärger är att man kan undvika en utflockning
av bindemedlet, som medför en icke önskvärd
ökning av färgens viskositet. Orsaken är närvaro av
zinkjoner som finns i liten mängd i pigmentet och
kan uppstå i färgen på grund av zinkoxidens
lättlöslighet i såväl syror som alkalier. Även zinkoxidens
stora ytaktivitet på grund av dess finkornighet kan
vålla utflockning genom att dispergeringsmedlet i
färgen adsorberas vid pigmentet och blir overksamt.
Man kan minska bildningen av zinkjoner genom
att sätta till en liten mängd alkalifosfat som också
är ett gott dispergeringsmedel och därför en mycket
vanlig ingrediens i latexfärger. Fosfatet överför
lösliga zinksalter till olösligt zinkfosfat som troligen
bildar höljen kring oxidpartiklarna och minskar
deras aktivitet. Dessutom ökar alkalifosfatet färgens
köldbeständighet. Om färgens pH ställs in vid 10 —
10,5, är zinkoxiden vidare praktiskt taget olöslig.
Det är också fördelaktigt att använda en relativt
grovkornig zinkoxid.
Man har tillverkat och i praktiken med mycket
gott resultat provat latexfärger med ca 30 %
zinkvitt i pigmentet. Härvid kan man använda såväl
blyfri som blyhaltig zinkoxid. Den angivna halten
zinkvitt är tillräcklig för att dess gynnsamma verkan på
färgskiktets hållbarhet skall bli fullt utvecklad (F
Munk i Farbe und Lack jan. 1962 s. 39). SHI
Användning av olja med hög epoxidhalt
I en amerikansk fabrik för 3 600 t/år tillverkas nu
en epoxiderad olja (fettsyraglycerid) med mer än
9 °7c oxiransyre, vilket är 25—40 % mer än för
andra epoxidhaltiga oljor (Tekn. T. 1960 s. 663,
1034). Den nya polyepoxiden, som kallas Epoxol
9-5, är främst avsedd som mjuknings- och
stabiliseringsmedel för polyvinylklorid (Tekn. T. 1959 s.
716, 1179; 1962 s. 15). Man väntar att användningen
av epoxiderade oljor för detta ändamål kommer att
växa snabbt.
Den nya polyepoxiden har en genomsnittlig
mol-vikt på ca 980, ungefär samma densitet som vatten
och relativt låg viskositet (8,8 P). Till skillnad från
flera andra epoxider är den inte giftig. Den kostar
nu 55 ct/lb mot ca 35 ct/lb för epoxiderad sojaolja.
Utom för användning i PVC av hög kvalitet tros
den vara lämplig som mjukningsmedel i andra
vinylplaster och andra piaster. Man bör av den kunna
göra t.ex. billigare och böjligare epoxiplaster, och
den kan göra god tjänst i alkyder, epoxi- och
nitro-cellulosalacker.
Vidare är polyepoxidens kemiska reaktivitet av
intresse. Den beror på närvaron av i genomsnitt
5,5-epoxigrupper och 3 esterbindningar vilka
tillsammans ger 14 reaktiva punkter per molekyl. De
samverkar så att polyepoxiden lätt reagerar med
alkoholer, syror, aldehyder och andra föreningar enligt
uppgift till nya och intressanta produkter. De flesta
vanliga epoxiderna, t.ex. glycidyletrar och
epoxiderade cykliska olefiner, har i genomsnitt bara två
epoxigrupper per molekyl.
På grund av det stora antalet funktionella grupper
kan Epoxol 9-5 polymeriseras till ett antal
produkter med olika fysikaliska egenskaper. Den
tvärbinds lätt även med dibasiga syror (jfr Tekn. T. 1960
s. 652). En sådan ger en produkt med två
svra-grupper för kedjeförlängning och i genomsnitt 3,5
för tvärbindning. Med diepoxider fås däremot bara
grupper för kedjeförlängning, och en anhydrid av
en dibasig syra behövs för erhållande av extra
funktionella grupper.
Med starka Lewis-syror, t.ex.
bortrifluorid-alkohol-komplex, som katalysator ger polyepoxiden vid
rumstemperatur olösliga, icke smältbara förnätade
polyetrar. Genom upphettning med reaktiva
poly-aminer, t.ex. tetraetvlenpentamin, härdas
polyepoxiden till ett segt, böjligt harts.
Polyepoxiden kan reagera med bara
epoxigrupper-na, bara estergrupperna eller med båda slagen av
reaktiva grupper. Av de ämnen, som reagerar bara
med epoxigrupperna, är syror intressantast. Oljan
binder sålunda lätt mineralsyror och karbonsyror
varvid bara 178 g av den behövs för neutralisering
av en syraekvivalent. Den kan därför användas för
stabilisering av transformatorolja eller PVC.
I alkalisk miljö och vid rätt inställd temperatur
och tid reagerar bara estergrupperna. Man kan
sålunda förtvåla oljan med natriumhydroxid i
alkohollösning varvid en epoxiderad fettsyratvål erhålls.
Denna kan användas för att göra andra
metalltvålar lämpliga som stabiliseringsmedel, sickativ eller
mögelbekämpare. Genom alt surgöra tvålen kan man
erhålla epoxiderade fettsyror, men de är instabila
och polymeriseras spontant.
Polyepoxiden kan omestras med andra estrar, t.ex.
dibutylftalat och etvlacetat, med natriummetoxid
som katalysator. Härvid får man en komplicerad
blandning av fettsyraestrar med samma höga hall
av oxiransyre som hos utgångsmaterialet. Genom
alkalisk alkohololys kan man framställa
alkylepoxi-fettsyraestrar med hög epoxidhalt, vilka kan
användas som mjukningsmedel (Chemical & Engineering
News 28 aug. 1961 s. 35—36). SHI
Kvävefluorider
I USA har nu tre kvävefluorider blivit tillgängliga
kommersiellt. Kvävetrifluorid NF3 är ett av
utgångsmaterialen för tillverkning av komplicerade
organiska och oorganiska föreningar som används i
raket-bränslen. Blandad med väte ger den vidare en
fluss-medelsgivande svetslåga. Den transporteras som gas
i stålcylindrar för upp till 105 kp/cm2 tryck,
rymmande minst 18 kg produkt.
Vid tillverkning av kvävetrifluorid erhålls
difluoro-diazin N2F2. Denna produkt är en
jämviktsblandning av cis- och transformerna av vilka den förra
är mest reaktiv. Den används mest vid
polvmerisa-tioner, katalvserade av fria radikaler; polystyren
bildas t.ex. av monomeren under ca 400 mb
difluoro-diazintryck. Man tillverkar ren cis-, ren transform
och en blandning av dessa. Produkterna levereras
som gas i stålcylindrar vid 7 kp/cm2 tryck.
Tetrafluorohydrazin N„F4 är mycket reaktiv och
ett starkt oxidationsmedel. Den är tillgänglig i två
kvaliteter med minst 96 eller minst 99 %
renhetsgrad. Under vissa betingelser exploderar den
under sönderfall till kvävetrifluorid och kväve. Den
levereras som gas vid 7 kp/cm2 i stålcylindrar
rymmande 1,6 kg (Chemical Engineering 11 dec. 1961
s. 92). SHI
930. TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
