Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 36 - Andras erfarenheter - Kornförfining i roterande magnetfält, av SHl - Ullfett som korrosionsskydd, av SHl - Föga giftigt anjonaktivt vätmedel, av SHl - Användning av trimetylfosfat, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I statorn, vars inre diameter var 165 mm,
placerades en rörspiral av koppar för vattenkylning.
Man fann att fältstyrkan i kokillen är av stor
betydelse. Ar den för låg, erhålls ingen kornförfining,
och är den för hög kan smältan sättas i så snabb
rotation att den rinner över eller en hålighet
uppstår i götets centrum. Försöken utfördes med tre
rostfria stål:
C
Mn
Si
»/o
Cr
Ni
AISI 302 <0,15 <2,00 < 1,00 17,00—19,00 8,00—10,00
310 < 0,25 < 2,00 < 1,50 24,00—26,00 19,00—22,00
410 <0,15 <1,00 < 1,00 11,50—13,50
För alla erhölls en avsevärd kornförfining.
Alla göt har varmbearbetats. I inget fall gav ett
kornförfinat göt sämre resultat än motsvarande icke
kornförfinade, och i flera fall gav det förra avsevärt
bättre resultat. Processen har tillämpats på göt med
upp till 343 mm diameter, vägande 590 kg. Många
olika stål har gjutits, och i de flesta fallen har man
erhållit göt med finare korn i magnetfältet. Man har
emellertid mött vissa praktiska problem vid arbete i
större skala (F C Langenberg, G Pestel & C R
Honey-cutt i Journal of Metals dec. 1961 s. 895—899). SHI
Ullfett som korrosionsskydd
Lanolin och ullfett har åtminstone sedan 1925
använts som korrosionsskyddande beläggning och är
särskilt effektiva på järn och stål. Detta beror på
att de polära lanolinestrarna har en affinitet till
metallytor och därmed en skyddsförmåga som vida
överträffar kolvätens.
Vanligen används kommersiell lanolin. men om
fordringarna på skyddet är mindre stränga, kan det
räcka med ullfett eller centrifugerat rått ullfett. För
bearbetade eller blanka ytor rekommenderas dock
lanolin som inte skall ha bara lågt syratal utan
också vara fritt från korrosiva svavelföreningar
särskilt om det skall användas på koppar eller mässing.
Stål tål däremot ullfettets syror bra, om svavel
och vatten är frånvarande. När ett vattenfritt skikt
har anbringats är det mycket resistent mot vatten,
men innehåller ullfettet bara 0,1—0,25 % H20 från
början, uppstår stark korrosion redan vid ganska
låg syrahalt.
Lanolin kan anbringas genom doppning av
arbetsstycket i en smälta eller i form av en lösning i t.ex.
lacknafta eller solventnafta genom strykning,
sprut-ning eller doppning. Lösningarna innehåller
vanligen 25—50 % fasta ämnen. Man kan försätta
preparaten med t.ex. växer, hartser, kolofonium eller
bitumen för att öka filmens hårdhet, seghet eller
ändra dess egenskaper på annat sätt.
Man kan också kombinera lanolin med pigment,
särskilt kromat, som ökar korrosionsskyddet i
synnerhet för lättmetaller och zink. Anodoxiderat
aluminium, som inte skall målas, behandlar man ofta
med lanolin eller en lanolinlösning för att täppa
igen porerna i oxidskiktet.
Skikt av ren lanolin är i början mjuka och
kle-tiga. När de autoxideras på ytan förlorar de inte
sina skyddande egenskaper; de blir något segare
men spricker eller flagnar inte. Oxidationen
försvårar inte heller föremålets rengöring med ett
organiskt lösningsmedel. Lanolinskikts härdning kan
påskyndas genom tillsats av sickativ, t.ex. naftenat,
och lanolin-hartsskikt kan brännas.
Maskindelar behöver ofta inte befrias från
lanolin-skiktet, då detta löser sig i smörjolja och ökar
dennas smörjförmåga. Man målar i regel inte på
lanolin därför att den löser sig i färgen, men pig-
menterad lanolin har visat sig vara en utmärkt
korrosionsskyddande grundfärg.
Man har funnit att ett lanolinskikt för att ha
skyddsverkan måste ha en tjocklek minst
motsvarande 1,83 eller 1,22 g/m", anbringat som lösning
i lacknafta respektive mineralolja. I praktiken
lägger man på 3,4—34 g/m2 (E W Clark & G F
Kit-chen i Paint Manufacture jan. 1962 s. 9—12). SHI
Föga giftigt anjonaktivt vätmedel
Ett amerikanskt preparat, Maprosyl 30, som är en
30-procentig vattenlösning av
natriumlauroylsarko-sinat, uppges vara det första i cn grupp av
acylsar-kosinat. Sarkosin är N-metylglykokoll eller
N-me-tylaminoättiksyra CH3NHCH2COOH, och
natriumlau-roylsarkosinat har formeln
CHS(CH2)10CON(CH3) CH2COONa
Det senare och andra acylsarkosinat tycks dock ha
varit tillgängliga i USA före 1956 under
handelsnamnet Sarkosyl. Maprosyl 30 anses emellertid
vara det hittills renaste preparatet, då det är en klar
lösning med låg halt av oorganiska ämnen.
Natriumlauroylsarkosinat är troligen det minst
giftiga anjonaktiva vätmedel man hittills framställt.
Dess lösning kan betraktas som en kemiskt
modifierad tvål med dennas fördelar (rengöringsförmåga
och frihet från hudirritation) men utan dess största
nackdel bildning av olöslig kalktvål i hårt vatten.
Sarkosinatet är vidare en korrosionsinhibitor, är
löslig i starkt alkaliska system och kan användas som
en komponent i schamponeringsmedel (Chemical
Engineering 18 sept. 1961 s. 86). SHI
Användning av trimetylfosfat
Vid ökning av bilmotorernas kompressionsgrad ford
ras ett bränsle som inte tänds i förtid i
förbrän-ningskammaren. En betydande minskning av
yttänd-ningen har man också erhållit genom att sätta
fosfor-föreningar till bensinen (Tekn. T. 1952 s. 441; 1953
s. 681; 1960 s. 759). Trikresyl-, kresyldifenyl-,
metyl-difenyl- och dimetylxylylfosfat blev tillgängliga i USA
1953, och förbrukningen av dem har stigit snabbt.
Den nyaste tillsatsen av denna typ är
trimetylfosfat som används i en koncentration av 0,064 ml/1
bensin innehållande 0,79 ml/1 tetraetylbly.
Trimelyl-fosfatet kan emellertid utnyttjas inom kemisk
industri på flera intressanta sätt. Det är t.ex. ett lovande
metyleringsreagens, ett icke eldfarligt lösningsmedel
för färger och polymerer, en användbar katalysator
och ett aktiveringsmedel för insektbekämpare.
Trimetylfosfat är sålunda ett utmärkt reagens för
överföring av acykliska hydroxiföreningar till
motsvarande metyletrar. Det ger med anilin eller
metylamin motsvarande dimetylderivat i stort utbyte.
Aktiviteten hos insektbekämpare innehållande
fluoro-fosfinoxid kan ökas genom tillsats av trimetylfosfat
(jfr Tekn. T. 1958 s. 997). Som katalysator
påskyndar detta karbamid-formaldehydharts härdning när
det anbringas i ett tunt skikt samt ökar andra
hartsers värmetålighet.
Trimetylfosfat kan användas som lösningsmedel
vid våtspinning av polyvinylidencyanidfiber i ett
vattenbad. Det kan få liknande användning vid
bearbetning av plaster och syntetiskt gummi samt
vid tillverkning av lim och icke eldfarliga färger.
Vidare kan man utnyttja trimetylfosfat för att
avlägsna cyanväte ur gaser och för att minska den
elektrostatiska uppladdningen när koldioxid släpps
ut ur metallbehållare (Chemical Engineering 24 juli
1961 s. 74, 18 sept. 1961 s. 86). SHI
954 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
