Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 36 - Bilbesiktning i överkant, av Wilhelm Söderström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krav på maskinell eller annan utrustning.
Verksamheten med flygande besiktning synes tyda
på detta. Även erfarenheter från andra länder
talar härför, t.ex. från Finland och Norge, där
man torde ha allvarligare problem med
fordonsbeståndet än i Sverige.
Även inspektion med angivet mer begränsat
ändamål torde verka allmänt förbättrande på
fordonsunderhållet och leder otvivelaktigt till
vad man främst torde avse, nämligen att
hindra att trafikfarliga fordon används. För detta
räcker provkörning, kombinerad med en
mindre omfattande kontroll än den utredningen
föreslagit.
Former för inspektionens handhavande
Alla de av utredningen diskuterade
alternativen för säkerhetsinspektionens handhavande
är möjliga att genomföra. De i betänkandet
redovisade olägenheterna av
"verkstadsalternativet" anser föreningen något överdrivna. Detta
alternativ är dock accepterat i England och
i de flesta stater i USA som har
fordonskontroll.
Det av utredningen förordade
"organisationsalternativet" synes med fog kunna anses
behäftat med i stort sett samma olägenheter som
det rena verkstadsalternativet och har därjämte
enligt Svenska Teknologföreningens mening en
ytterligare stor nackdel genom den absoluta
monopolställning, som AB Bilprovning skulle
få. Föreningen avstyrker därför det av
utredningen förordade alternativet att överlämna
säkerhetsinspektionen till ett av Motorbranschens
Biksförbund ägt och kontrollerat bolag med
monopolställning.
Vid en successiv utbyggnad av ett
kontrollsystem med början med de äldsta fordonen synes
enligt STF:s uppfattning Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsens ursprungliga förslag av augusti
1960 med en uppdelning mellan Statens
Bilinspektion och privata auktoriserade
provningsanstalter vara det smidigaste och
lämpligaste. Man kan då successivt lägga över mer
eller mindre på den ena eller den andra delen
beroende på erfarenheterna. Med en central
handlingskraftig organisation hos Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen bör en sådan
uppdelning ej medföra de av utredningen befarade
olägenheterna. Ansvaret för enhetlighet m.m.
ligger ju på en hand.
Säkerhetsinspektionens organisation
Det är enligt Svenska Teknologföreningens
uppfattning tveksamt om det föreslagna
Bilprovningsrådet bör inrättas. Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen kan även utan detta råd få
erforderliga kontakter med olika bransch- och
intresseorganisationer. Ett råd av föreslagen art
utan beslutanderätt kan bli en onödig
belastning och kanske verka effektivitetssänkande.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt kan det ej vara
välbetänkt att fordon, som vid inspektion
befinnes behäftat med allvarliga fel, ej omedel-
bart belägges med körförbud. En sådan
befogenhet måste enligt föreningens uppfattning
tillerkännas inspektionsanstalterna, om
resultatet av verksamheten skall få full effekt ur
trafiksäkerhetssynpunkt. Det synes även
mindre välbetänkt, att fordon som underkänts vid
en anstalt skall kunna uppsöka en annan
anstalt och prövas på nytt. Däremot bör enskild
bilprovares utslag kunna underställas
prövning av närmast högre instans.
Utredningen föreslår vidare att Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå förstärkes
med en kvalificerad befattningshavare. Här
föreligger en undervärdering av de uppgifter,
som bör åligga Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen. En jämförelse med Motorbranschens
Riksförbunds organisationsförslag för AB
Bilprovning ligger här nära till hands. Den centrala
organisationen för testanstalterna har där
givits en årlig stat på 1,6 Mkr. med ca 13
anställda. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen bör
få väsentligt utökade resurser för central
planering och uppföljande av
inspektionsverksamheten. En för ökad trafiksäkerhet viktig
åtgärd måste anses vara, att kontinuerligt följa
upp orsakerna till underkännandet av fordon
och föreslå därav betingade åtgärder, varvid
man även kan komma in på en kritisk
granskning av fordonens grundkonstruktion. Detta
arbete kan — oavsett organisationen i övrigt
—-endast anförtros en central myndighet.
STF:s åsikt i korthet
Svenska Teknologföreningen anser att någon
form av säkerhetsinspektion av motorfordon
ur trafiksäkerhetssynpunkt är önskvärd och
nödvändig, även om utredningens slutsatser
om fördelarna av en sådan är statistiskt dåligt
underbyggda och överdrivna.
Parallellt med införandet av
säkerhetsinspektion bör ovillkorligen även vidtas åtgärder av
annan art, t.ex. kontroll av försäljningen av
begagnade bilar och ändring av
bestämmelserna om anmälningsskyldighet vid bilköp.
Starka skäl talar för en mer omfattande
säkerhetsinspektion vid byte av ägare, oberoende
av bilens ålder och den tidpunkt när den
senast undergått inspektion.
Säkerhetsinspektionen bör av flera skäl
igångsättas successivt, med början den 1 juli 1963
med fordon över 8 års ålder, för att sedan
utbyggas i den mån så erfarenhetsmässigt anses
lämpligt.
Totalkostnaderna för säkerhetsinspektionen
bör ställas i relation till kostnaderna för
andra trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder.
Säkerhetsinspektionens ändamål bör vara att
hindra att fordon, som är behäftade med ur
trafiksäkerhetssynpunkt allvarliga fel, används.
Säkerhetsinspektionen bör organiseras på sätt
som Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen föreslog
i augusti 1960, med en uppdelning mellan
Statens Bilinspektion och privata auktoriserade
provningsanstalter.
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 3S 973
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
