Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 40 - Adaptiv reglering, av fil. lic. Nils Åslund, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
substituerar <5 (t) i den tidigare ekvationen för
<?;«(r) så erhålles:
®iu M = konst • g (t)
Eftersom vi kan bestämma $iU (t) så kan vi
alltså även bestämma det okända värdet g (t) .
Det ursprungliga problemet är därmed i
princip löst och en skiss över hur systemet kan
förverkligas återges i fig. 5. Testsignaler
genereras periodvis av en signalgenerator och
påtvingas systemets ingång. Under varje sådan
testperiod hålles x konstant och värdet (t)
erhålles som en fysikalisk storhet i
korrelatorenheten. Genom att under successiva
perioder låta t anta olika värden erhåller man på
detta sätt en samplad framställning av det sökta
impulssvaret, varur slutligen godhetstalet kan
beräknas.
Observera, att det explicita uträknandet av
g(t) innebär, att en matematisk modell byggts
upp av verket. Känner man g (t) kan ju
utstor-heten beräknas för varje instorhet. Man kan
med andra ord simulera flygplanet på samma
sätt som man i vårt tidigare exempel kunde
simulera kvantometern.
Den föregående framställningen har avsett att
ge en uppfattning om det principiella
tillvägagångssättet för att nå en viss adaptiv verkan
och representerar icke nödvändigtvis den ur
praktisk synvinkel lämpligaste metoden.
Synpunkter, som icke framkommit under det
tidigare resonemanget, kan t.ex. motivera en
annan typ av autokorrelationsfunktion för
instor-heten än den nämnda.
Andra tillämpningar
Ett annat avnämarområde för självadaptiva
reglersystem utgöres av den industriella
processregleringstekniken. Exempelvis skapar en
varierande katalysatoraktivitet vid en kemisk
reaktion en situation, där ett verkadaptivt
system kan bli tillämpbart. I regel rör det sig
här om processer, som representerar så stora
investeringar, att utnyttjandet av en
automatisk räknemaskin som en komponent i
systemet kan ifrågakomma. Tidskriftslitteraturen
inom "computer-in-control"-området bjuder
många exempel på försök till adaptiv reglering
i dylika sammanhang.
Stabilitet
Vi har hittills undvikit, att föra
stabilitetsproblemet på tal i denna framställning. Detta
problem intar en central ställning inom all
regleringsteknik, och det visar sig, att problemet
icke blir mindre påträngande vid adaptiv
reglering. Exempelvis kan följande situation
uppkomma. Antag att elementärprocessen är stabil
och att alltså alla den slutna kretsens poler
ligger i vänstra halvplanet. Antag vidare, att de
justeringar, som genom en adaptiv mekanism
utföres på elementärprocessen, aldrig flyttar
dessa poler över till högra halvplanet. Kommer
systemet i dess helhet alltid att förbli stabilt?
1094 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 40
Fig. 5. Korrelatorenhetens verkningssätt. Flygplanet
och dess reglerutrustning representeras av
impulssvaret g(t).
Svaret är nekande och demonstrerar en av de
fallgropar, som de konventionella metoderna
inrymmer när det gäller stabilitetsanalys av
vissa adaptiva system.
En omfattande forskningsverksamhet har
under senare år pågått inom teoretisk
regleringsteknik kring stabilitetsfrågan, och åtskilligt
intresse har ägnats möjligheten att utnyttja en
från den ickelinjära mekaniken välkänd
stabilitetsmetod, Liapunovs andra metod. Vi får i
detta sammanhang inskränka oss till att
omtala existensen av dylik verksamhet. De två
pelare, på vilka en fast teori för adaptiva
system en gång kan väntas vila, torde emellertid
med stor sannolikhet komma att utgöras av
dels en enhetlig teori för det tidigare
skisserade statistiska avvägningsproblemet, dels en
stabilitetsteori.
Ett forskningsprogram kring dylika centrala
frågor kan, om det leder till resultat, ha en
räckvidd långt utanför de tekniska
tillämpningsfält, som hittills förts på tal. System,
analoga med de tekniska självadaptiva
reglersy-stemen, kan observeras inom ett flertal
områden för mänsklig aktivitet och tillhör snarare
regeln än undantagen. Ekonomiska system, som
skall anpassas till varierande marknadslägen,
bildar en kategori av analogier. Statsskickets
utövande utgör ett exempel på en
elementärprocess, som justeras genom en adaptiv
mekanism, nämligen reglerna för
grundlagsändringar. Denna senare mekanism är av typiskt
medelbildande karaktär: det krävs
samstämmiga beslut av K. M:t och Riksdagens båda
kamrar vid två riksdagar, varvid nyval till andra
kammaren skall ha skett till den senare
riksdagen.
Slutomdöme
Ledtemat i min framställning av adaptiv
reglering har varit att visa, att detta begrepp icke
representerar någon principiell nyhet. Samma
konstruktionsfilosofi, som på senare år
introducerats med denna etikett, har tillämpats
långt tidigare såväl inom ingenjörskonsten som,
om man så vill, i naturen. Snarare än en
revolutionerande nyhet innebär den adaptiva
regleringen en logisk fortsättning på en
utvecklingsprocess, som å andra sidan gått in i ett
betydligt mera expansivt skede under de senaste
åren än vad de tidigare sporadiska exemplen
representerar.
Regleringstekniken har vidare kommit att
skapa ett behov av en fast teoretisk grund för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
