Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 40 - Nya metoder - Luftförvärmare av glasrör, av Wll - Tillverkning av akrolein, av SHl - Rostfri stålplåt med små tjocklekstoleranser, av A Denell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya metoder
Luftförvärmare av glasrör
I luftförvärmare av stålrör till ångpannor får man
vid låga avgastemperaturer risk för korrosion,
särskilt vid användning av svavelhaltiga bränslen. För
att undgå frätningar har man gjort försök att
använda rör av glas.
Ett flertal experiment med glasrör har utförts.
Först bytte man ut ett litet antal rör i en
stålrörs-förvärmare mot glasrör, och sedan har man gjort
prov med en komplett luftförvärmare av glasrör.
Denna förvärmare har varit i drift 12 månader utan
avställning för utvändig rengöring av rören, vilken
skulle ha varit nödvändig vid stålrör. Vid
inspektion av förvärmaren visade det sig att endast
mycket litet sot hade fastnat på glasrören, och detta sot
gick lätt att tvätta bort med vatten. Några stålrör
hade lämnats kvar i förvärmaren, och dessa var
kraftigt korroderade och hade stora beläggningar
på utsidan. Inuti glasrören, således på luftsidan,
hade endast samlats små mängder damm, och
huvuddelen av dammet hade avlagrats nära
utloppssidan, så att rengöringen gick lätt.
Visserligen har glasrören mycket sämre
värmeledningsförmåga än stålrören, men eftersom
huvuddelen av värmemotståndet ligger i värmeövergången
på gas- och luftsidorna blir värmegenomgångstalen
ungefär lika stora vid glasrör och vid stålrör. De
praktiska proven har också visat praktiskt taget
samma värmeöverföring i båda fallen. Några
driftsvårigheter har inte uppträtt i
glasrörsförvärma-ren.
Man anser att experimenten har visat att glasrör
lämpar sig mycket bra till luftförvärmare. Vid
användning av sådana har man även möjligheter att
sänka rökgasernas avloppstemperatur avsevärt,
vilket kan ge en betydande bränslebesparing.
Dessutom blir underhållskostnaderna avsevärt lägre för
glasrör genom att de inte korroderar och genom
att det går lätt att spola dem rena med vatten
(Engineering 27 juli 1962 s. 114). Wll
Tillverkning av akrolein
1 Italien har man utarbetat en ny metod för
tillverkning av akrolein (Tekn. T. 1956 s. 232). Den
provas i halvstor skala och består av katalytisk
oxidation av propen med syre direkt till akrolein. Som
katalysator används ett tunt skikt av kopparoxid på
reaktionsrörens väggar. Inget gasformigt
utspädningsmedel används.
Den nya metoden liknar den amerikanska process
vid vilken propen oxideras vid en katalysator på
bärare med ånga som inert utspädningsmedel. Såväl
den amerikanska som den italienska
oxidationsmetoden avviker radikalt från den både i USA och
Europa mest använda metoden som består i
katalytisk gasfaskondensation av formaldehyd och
ace-taldehyd.
Vid den italienska processen genomförs reaktionen
1 ett klent spirallindat kopparrör nedsänkt i en
vätska som kokar vid den önskade
reaktionstemperaturen 350—400°C. Före användningen oxiderar
man kopparröret på insidan genom att leda
propen, syre och vattenånga genom det. Det tunna
oxidskiktet fungerar enligt uppgift bra, och det
möjliggör genomförande av oxidationen utan
utspädningsmedel. En katalysator på bärare kan inte
kylas så effektivt att man undviker heta punkter och
därav följande sänkt utbyte genom bildning av
koloxider.
Genom att höja arbetstrycket över atmosfärstryck
kan man liksom vid den amerikanska processen öka
utbytet av akrolein. Det har visat sig bli högst vid
4 at, medan den största produktionen per
volymenhet reaktionsrum erhölls vid 2 at.
Den italienska halvstora anläggningen ger några
kilogram per timme akrolein vilken utvinns som
en upp till 10-procentig vattenlösning genom
tvättning av reaktionsprodukten. Restgasen befrias från
koldioxid och återförs i processen. Man arbetar med
ett molförhållande propen:syre på 4:1 till 5:1, 390°C
reaktionstemperatur, 0,5 s kontakttid och 4 at tryck.
Man får ca 0,6 kg akrolein per timme och liter
reaktorvolym. Utbytet blir ca 78 % räknat på
pro-penen.
Råprodukten som är löst i vatten består av 91 %
akrolein, 4 % propionaldehyd, 3 % acetaldehyd och
2 % formaldehyd. Alla aldehyderna kan utvinnas
ur vattenlösningen genom fraktionerad destillation
(Chemical & Engineering News 9 okt. 1961 s. 56—
57). SHl
Rostfri stålplåt med små tjocklekstoleranser
Rostfri stålplåt med små tjocklekstoleranser
produceras i USA genom slipning av stålplåtsband i
speciella slipmaskiner, fig. 1. Variationen i
plåttjockleken kan hållas inom gränserna ± 0,01 mm från
det nominella måttet, vilket är värdefullt speciellt
för den stålbandförbrukande flygindustrin.
I en slipanläggning har man ersatt fem äldre
maskiner med två bandslipmaskiner som har banden
löpande i olja. Därigenom har man kunnat
trefaldiga produktionen, varför investeringskostnaderna
på ca 1,5 Mkr. för de två maskinerna anses väl
motiverade (enl. Norton International Inc., Worcester
6, Mass.). A Denell
Fig. 1.
Amerikansk bandslip-maskin för
rostfri stålplåt.
1104 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
