Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 41 - Ekonomiska aspekter på forskningsprojekt, av Olof Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den interna kapitalräntan varierar från
företag till företag liksom den inom företaget
varierar med konjunkturläget. Den interna
kapitalräntan är ju endast ett uttryck för hur
lönsamma investeringar företaget tror sig kunna
göra och vilket internt pris det därför måste
sätta på det alltid knappa utvecklingskapitalet.
Den interna kapitalräntan kan också sägas
återspegla den höga pressen på företagen på
grund av beskattning, lönestegringar och
prisfall på innovationsprodukter.
Att de höga avkastningsförväntningarna inom
kemisk industri inte alltid infriats
sammanhänger delvis med att företagen fått dela
vinsten dels med de anställda, vilkas löner stigit
med ungefär 6 % per år under de senaste 10
åren, dels med kunderna, som kunnat
tillgodoräkna sig ca 6 % prisfall på kemiska
innovationsprodukter under samma period.
Internräntekravet på
forskningsprojektet
Om ett forskningsprojekt skall kunna
konkurrera med andra utvecklingsinvesteringar inom
företaget, måste det kunna betala den interna
kapitalräntan på såväl forskningskostnader som
andra investeringar. Men det är inte nog
härmed. När ett företag normalt räknar på olika
investeringsobjekt för sitt utvecklingskapital
räknar man med investeringar i löpande
produktion, utbyggnad av maskinparken,
investeringar i kraftverk etc., allt investeringar med
en normal eller låg risk. När vi betraktar
forskningsprojekt rör vi oss med betydligt större
osäkerhet och därmed betydligt större risker,
som gör att vi måste räkna med en extra
riskfaktor särskilt vid innovationsforskning.
Man kan få en första uppfattning av den extra
riskfaktorns storlek genom att försöka bedöma
hur många likartade forskningsprojekt man
måste bedriva för att komma fram till en
lönsam affär. Om man räknar med att man måste
driva tre likartade projekt till det bittra slutet
för att ett skall lyckas statistiskt sett, innebär
detta ett trefaldigande av kravet på den
interna kapitalräntefoten för sådana projekt och
dessutom en trefaldig amorteringsbörda. Det
lyckosamma projektet måste ju betala ränta och
amortering även för de två misslyckade
projekten.
Ett sådant förräntningskrav kan forskningen
knappast bära. Därför är det den tekniska
forskningens kanske angelägnaste uppgift att
lära sig bedöma ett projekts tekniska och
ekonomiska möjligheter på ett tidigt stadium, så
att man redan på en "låg forskningsnivå" kan
avveckla de projekt som synes ha för små
möjligheter att bli lyckade affärer. Man kan
uttrycka problemet så, att förräntningskravet på
ett företags forskningsutgifter blir beroende
förutom på gällande internränta för normala
investeringar även på forskningsledningens
förmåga att vid en låg forskningsnivå rätt
avveckla de projekt som visar påtagliga
svaghetstecken.
Den fascinerade forskaren har ofta svårt att
förstå den djupare meningen i det ekonomiska
urvalet, som förefaller den oinvigde så
nyckfullt och meningslöst, och han föredrar
kanske statens hägn, där inte samma hårda
ekonomiska urval fungerar. Men är inte våra
engagemang i skifferoljeprojekt och atomprojekt
m.m. ägnade alt ge en viss respekt för det
ekonomiska urvalet, så som det fungerar i det fria
näringslivet, många ofullkomligheter i enskilda
fall till trots? Sedan är det en helt annan sak,
att detta urval borde kunna förfinas och
förbättras betydligt genom koordinerad teknisk
och ekonomisk utveckling.
När det gäller att bedöma olika
innovationsprojekts osäkerhetsgrad inom kemisk industri,
har man i olika sammanhang kommit fram till
varierande siffror för den statistiska
frekvensen av bearbetade objekt. Storleksordningen
torde dock kunna skisseras så att det går 250
prövade idéer, 50 detaljbearbetade
laboratorieundersökningar, 10 halvtekniskt bearbetade
projekt och 2 projekt med marknadsförda
produkter för att forskningen skall resultera i en
enda lyckad affär statistiskt sett. Då man
också kan ånge storleksordningen av de olika
"forskningsnivåernas" kostnader enligt tabell 1,
är det möjligt att framräkna en statistiskt
trolig kostnad för att genom en brett upplagd
innovationsforskning uppnå en lyckad affär.
Dessa siffror är givetvis högst osäkra och
sammanfattade från olika undersökningar.
Avsikten med dem är närmast att åskådliggöra
problematiken.
Det lyckosamma projektet har alltså kostat
11,11 Mkr. genom alla nivåer enligt tabell 1,
medan de icke lyckosamma uppslagen och
projekten, som skall betalas och förräntas av det
lyckade, kostat 26,39 Mkr. Riskfaktorn skulle
alltså vara drygt 3, trots att endast 2 projekt
föres till slutet.
Dessa högst ungefärliga siffror antyder utan
vidare kommentarer hur förödande en planlös
forskningsinsats måste bli för ett företag och
att det sannerligen behövs ett och annat
projekt, som ger mångfaldig återbäring, för att det
Tabell 1. Kostnader och objektsfrekvenser för olika
forskningsnivåer
Forskningsnivå Kostnad kr. Statistiskt antal Statistiskt erforderlig insats kr.
1. Enkel undersökning av
uppslag ....................... 10 000 250 2 500 000
2. Grundlig undersökning i
laboratorieskala ............. 100 000 50 5 000 000
3. Grundlig undersökning i
halvteknisk skala .............. 1 000 000 10 10 000 000
4. Projekt med marknadsföring av produkt ................ 10 000 000 2 20 000 000
Statistiskt erforderlig insats för
en lyckad affär ............................37 500 000
1122 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
