- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
1123

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 41 - Ekonomiska aspekter på forskningsprojekt, av Olof Sundén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skall vara lönsamt för ett företag att över
huvudtaget engagera sig i innovationsforskning.

Det gäller att i forskningen få fram en billig
och effektivt arbetande sovring av idématerial
så att endast de verkligt matnyttiga projekten
behöver bearbetas på nivå 3 och 4 (tabell 1)
och så få som möjligt på nivå 2. Kanske kan
man hoppas på att en ökad ekonomisk insikt
för forskningens problem skall kunna reducera
den tekniska forskningens extra riskfaktor från
nuvarande 3 till ca 1,5 så att vi för
forskningsprojekt av innovationskaraktär endast behöver
räkna med förräntningskrav på 1,5 gånger
företagets gällande internränta. En sådan
reduktion synes nödvändig för att svenska
medelstora företag skall kunna fortsätta att forska
på innovationsprojekt. Jämförd med en sådan
ekonomisk vinst förefaller den förbättrade
ekonomi som man kan vinna genom användning
av finare instrument och hypermodern
forskningsteknik ofta obetydlig, ehuru även sådan
givetvis är nödvändig för utvecklingen på lång
sikt.

Med utgångspunkt från det anförda kan man
kanske förstå, att företagen till närmare 90 %
koncentrerar sin forskning på enkel
inventeringsforskning exempelvis förbättring av
någon apparatdetalj, avlägsnande av någon
förorening etc., vars effekt man i förväg kan
ekonomiskt precisera. För en sådan
forskningsinsats kan man nämligen i allmänhet räkna med
att riskfaktorn närmar sig 1, varför investering
i sådan verksamhet inte behöver belastas med
avsevärt högre internränta än normala
investeringar.

Vi måste emellertid också vara med i
förnyelsekampen och den är som synes ett högt och
hårt spel som kräver ekonomisk planering,
riskeliminering och inte minst riskfördelning
olika företag emellan. Detta gäller särskilt små
och medelstora företag som de svenska. Ett
forskningsarbete ger ju ofta resultat utanför
det område man avsett. Ju mer begränsat
företagets verksamhetsområde är, desto mindre
blir därför sannolikheten för att ett
forskningsresultat skall kunna utnyttjas.
Riskkapaciteten blir för låg i ett litet företag, som därför
måste begränsa sig till forskningsobjekt, som
lovar största möjliga säkerhet för ett resultat,
som faller inom det egna begränsade
verksamhetsområdet.

Forskningens tidsplanering

Eftersom vi måste räkna med en hög intern
räntenivå för utvecklingskapital inom
företagen särskilt för forskningsprojekt, är det
viktigt att förlägga kostnaderna för forskning till
en så sen tidpunkt som möjligt. Redan vid den
lägsta räntenivån av 12 % har ju 1 krona
hunnit fördubblas på 6 år och efter 20 %
internränta har den trefaldigats på samma tid.

Denna aspekt står i direkt motsats till det
inom forskarkretsar gängse uttryckssättet, att
"företaget måste vara ute i god tid så att
utvecklingen inte går ifrån det". Den ekonomis-

ka sanningen är, att det gäller att vara ute i
rätt tid varken för sent eller för tidigt. Såväl
en för sen realisering av projektet som en för
tidigt utlagd kostnad för ett forskningsprojekt
innebär ekonomiska förluster för företaget.
Utvecklingskapitalet får inte ligga outnyttjat
längre tid än nödvändigt. En byggmästare, som
bygger en fastighet för någon miljon, är
smärtsamt medveten om att det gäller att få
fastigheten avkastande snarast möjligt, men ett
företag, som forskar för samma belopp, årligen till
en mångfaldigt högre räntefot än
byggmästarens, har ännu knappast samma ekonomiska
inställning.

Med en internräntefot av 12—20 % blir det
över huvudtaget otänkbart att bedriva någon
stort upplagd forskning för projekt som icke
kan förverkligas inom en tidrymd av högst
5—6 år. Den kritiska tidpunkt då ett projekt
måste vara färdigt att realiseras kan
bestämmas av, att marknaden först måste mogna för
produkten i fråga, att tekniken för
framställning eller användning måste mogna, att en viss
lagstiftning skall träda i kraft eller att ett
servisnät först måste byggas ut etc.

Är det däremot de kvantitativa resurserna
som hindrar att ett projekt realiseras inom 6
år, gäller det givetvis att öka dessa resurser
hellre än att ta längre tid för arbetet och
därmed belasta projektet med en onödigt tung
"räntebörda".

Detta mycket enkla faktum har man tydligen
förbisett när man förvånar sig över, att även
stora och annars forskningsbenägna företag i
USA ännu inte för egen räkning lagt ned en
enda dollar på sådana fantasieggande projekt
som atomenergin. Ett företag som måste
använda sitt eget utvecklingskapital för forskning
kan inte bedriva annat än sonderingar intill
5—6 år före den tidpunkt, då ett projekt kan
anses moget för marknadsexploatering, men då
gäller det också att verkligen få projektet att
ge avkastning vid avsedd tidpunkt, dvs. vara
slutfört i rätt tid varken för sent eller för
tidigt.

Ur denna synpunkt synes
atomenergiprojekten i olika länder ytterst diskutabla. Eftersom
atomenergin inte beräknas bli
konkurrenskraftig förrän i slutet av 1970-talet kommer de
hundratals miljoner, som vi i dag i Sverige
lägger ned på forskning, med en rimlig
internräntefot av 20 % att med ränta på ränta ha
vuxit till skyhöga belopp, närmare bestämt 25
gånger det nu nedlagda. Detta innebär med
andra ord, att samma utvecklingskapital borde
kunna användas betydligt bättre på andra
projekt med kortare realiseringstermin.

Härtill kommer emellertid en komplikation,
då staten för de forskningsprojekt som bedrivs
i dess regi inte anser sig behöva räkna med
någon internräntefot alls. Staten utvecklas ju
inte genom sin egen kvarhållna rörelsevinst
som ett privat företag gör. Det kan dock
tillläggas, att man vid byggandet av vårt nya
riksvägsnät senlagt detta så starkt, att man
räknar med att få en 23-procentig förräntning i

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 41 j[129

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/1153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free