Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 43 - Problemet generell datamaskin och en lösning — D21, av Börje Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Skrivning
n
Läsning
i
w
f
Eventuell 1-bits■ Stopparvid
omläsning korrigering maskinen
Fig. 0.
Felelimi-nering i ett
system med
1 -bitskorrektion
och
fterbitskon-trolt, beteckningar som i
fig. 5.
Fig. 7.
I)21-an-läggning med
tvä
magnet-bandsaggregat.
arbetande accessminne eller sortering liar
utvecklats och getts namnet "grupp-access".
Felkontroll
När stora mängder av data skall behandlas
automatiskt är det givetvis viktigt att man
också ser till att det i erforderlig utsträckning
automatiskt kontrolleras att fel ej inkommer
eller uppkommer. Problemet felkontroll är
komplicerat och kräver en ingående
matema-tisk-statistisk analys. Detta kan naturligtvis ej
ske här men några grundproblem skall beröras.
Fel kan inkomma med ingångsdata, uppstå vid
överföringar mellan maskinen och dess
kring-organ samt inuti maskinen under bearbetning.
Den helt dominerande felkällan är
ingångsdata, särskilt i de vanliga fall då dessa stansas
för hand efter handskrivna listor eller märks
av för hand på annat sätt. Detta gäller även
under den förutsättningen att stansningen
verifieras i särskild operation och omfattande
inmatningsredigering vidtagits. Felfrekvensen
är här enligt tillgänglig erfarenhet från skilda
områden av storleksordningen ett fel på 10 000
inmatade uppgifter. Detta innebär att 1—10
felaktiga data per timme inmatas i maskinen.
En mellanställning intar kringorganen medan
den interna maskinen i dag ofta har en till-
förlitlighet som är avsevärt bättre än den i
ingångsdata och utgör 1—10 fel per år.
Av dessa fakta kan man inse att
bearbetningens tillförlitlighet är helt beroende av att man
gör sig det omaket att i systemet lägga in väl
genomtänkta kontroller.
Kontrollerna kan vara av typen
kontrollsiffror fogade till identifieringsnummer, en
effektiv teknik som i alltför stor utsträckning
försummas, samt olika slag av kontrollsummor,
tvärsummor och avstämningar. Inom
bokföringstekniken finns sedan gammalt metoder
för felkontroll. Dessutom kan flera av de
kontrollprinciper som används vid numeriska
beräkningar också tillämpas vid administrativa
system.
Sådana systemkontroller har den fördelen att
de kan konstrueras så att de uppfångar fel
begångna såväl av datalämnare som av
kringor-gan och i maskinen. Däremot kan i maskinen
inbyggda kontroller ej upptäcka den majoritet
av felen som uppkommer utanför maskinen. Av
detta skäl är det olyckligt när system lägges
upp där man litar på maskinkontroller och
slarvar med systemkontroller. Detta kan vara
frestande eftersom de senare ställer stora krav
på systemets organisation. Slutligen bör
noteras att i varje system med manuellt inslag finns
ett stort antal felkällor av sådan karaktär att
de ej kan avslöjas av några kontroller. Av
hänsyn till bl.a. de uppräknade förhållandena samt
de använda transistorkretsarnas stora
tillförlitlighet, har D21’s centralenhet konstruerats
utan inbyggda kontroller, ett förhållande som
gör maskinen enklare och i och för sig är
ägnat att minska frekvensen av interna fel.
Magnetbandsystemet, som ur
felfrekvenssynpunkt intar en mellanställning, har vid D21
försetts med ett synnerligen omsorgsfullt
kontroll- och korrektionssystem.
Fel vid läsningen av magnetband, vilka ger
upphov till förlust av information, kan ha sin
orsak i fysiska fel vid skrivningen och vid
läsningen samt skador som bandet åsamkas av
manuell hantering. Vanliga felkällor är
elektriska störningar, föroreningar på läshuvuden,
töjningar av banden samt skador på
magnet-beläggningen. Dessa ger med mycket låg
frekvens (ca 1 på 10°—108) fel som innebär att
en binär position i en tvärrad på bandet blir
felaktig (1-bitsfel). Rader som innehåller flera
än ett fel är ännu mycket sällsyntare
(förekommer vid Sara 10 000—100 000 gånger så
sällan som 1-bitsfelen).
Detta har lett till att magnetbandsystemen i
allmänhet förses med en kontroll som i princip
endast avslöjar 1-bitsfel i en tvärrad på bandet,
s.k. paritetskontroll. I verkligheten upptäcker
en sådan också flerbitsfel eftersom dessa alltid
drar med sig 1-bitsfel i sin omgivning. Ibland
kompletteras sådana paritetssystem med en
läs-kontroll efter skrivning vilken då eliminerar
fel som uppstår vid skrivning. Den halvpart
av felen vilken uppstår vid läsning av banden
eller mellanliggande hantering avhjälpes
givetvis inte av skrivkontrollen. Paritetskontroller
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 43 J1197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
