Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 48 - Krypbrott, av Olle Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krypbrott
539.434
Enoch Thulin var en framstående svensk
flygpionjär under 1910-talet som grundade en
betydande flygindustri. Han visade stor
framsynthet då det gällde att förbättra
flygsäkerheten, och han byggde ett högklassigt
laboratorium med en vindtunnel som hade flera
avancerade utrustningsdetaljer. Han organiserade
på 1910-talet ett välutrustat
materiallaboratorium med sikte på bättre flygmotorkonstruk-
Referat av professor Folke K G Odqvists Thulin Memorial
Lecture vid Tredje Internationella Flygtekniska Kongressen
i Stockholm (Icas 3) den 27 augusti 1962.
Fig. 1. Typiska
krypdiagram;
□ vid 531°K,
A vid 478°K.
Pålagd initialspänninq 610
kp/mm*
"0< i W 100 1000 10000 100000h
Tid
Fig. 2. Krypbrottegenskaper hos ett bultstäl au CrNiMo-typ vid 500°C;
procenttalen anger förlängning.
tioner. Laboratoriet hade ungefär samma
provningsmaskiner som KTH:s
hållfasthetslaboratorium så sent som 1936. Där fanns emellertid
då åtta krypprovningsmaskiner, som
markerade det under mellantiden upptäckta fenomenet
krypning. Betydelsen av detta fenomen
harblivit mycket påtaglig på senare år för
konstruktörer av flygplan och rymdfarkoster.
Man kan visa att fenomenet krypning (Tekn.
T. 1949 s. 127; 1955 s. 199; 1961 s. 608) hos
många metallegeringar kan analyseras med
hjälp av och har samband med ett fåtal
grundläggande materialegenskaper inom det aktuella
temperaturområdet. Brotthållfasthet och
förlängning varierar med töjningshastigheten, och
de visar en kontinuerlig övergång från mycket
låga kryphastigheter till de extremt höga
töj-ningshastigheter som nås vid stötbelastning.
Fysikalisk bakgrund
Alla typer av materialbrott, såväl sega och
spröda statiska brott som utmattningsbrott,
initieras som lokala plastiska deformationer,
innan sprickan börjar växa. Dessa deformationer
kan vara lokaliserade till ett mycket litet
område i kristallgittret, men de kan också vara
utbredda i hela materialstrukturen. De kan
härledas till "dislokationer", dvs. lokala
defekter eller oregelbundenheter i kristallgittret. De
kan deformeras plastiskt redan vid ganska låg
påkänning och vid ett påkänningsvärde som är
mycket lägre än vad som gäller för ett
felfritt kristallgitter.
Dislokationsbegreppet i sin enklaste form
infördes 1934 av G. Taylor (Tekn. T. 1958 s. 991).
Flera andra forskare bidrog med utvecklingar
av teorin under 1930-talet. Dislokationer, som
kan anta många komplicerade former, har
påvisats med elektronmikroskop. Man måste
emellertid med beklagande konstatera, att ännu
har ej dislokationsteorin gett några
användbara bidrag till beräkningsmetoderna på
mate-rialhållfasthetsområdet. Empiriskt har dock
konstaterats, att de flesta material uppför sig
ganska likartat, varför man kan ställa upp vissa
enkla fundamentala lagar. Man måste därvid
emellertid skilja mellan sega och spröda
material, ehuru skillnaden dem emellan är mer
relativ än absolut.
De tre materiallagar eller grundläggande
egenskaper hos metaller under belastning, som är
av speciell betydelse i sammanhanget, är
de-formationshärdning vid plastisk deformation,
lagen om viskös flytning vid konstant
påkänning i den sekundära "krypregimen" samt
lagen om belastade materials försämring med
tiden. Det kan emellertid vara svårt att härleda
dessa egenskaper med hjälp av
dislokations-betraktelser.
Fenomenologisk behandling
I det följande betraktas endast plastisk
deformation av icke-reversibel karaktär.
Man kan ställa upp mycket enkla exponentiel-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 43 J1351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
