Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 44. 4. november 1927 - Erfarenheter vid tillämpning av principer för rationell industriledning, av G. E. Egrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK UKEBLAD
UTGITT AV DEN NORSKE INGENIØRFORENING OG
DEN POL
YTEKNISKE FORENING [
REDAKTOR: THV. HOLMBOE, INGENIOR, M. N. 1. F.
7Z4 ARGANG 4. NOVEMBER 1927
INNHOLD
Erfarenheter vid tillämpning av principer för rationell industritedning. Impregnering av kloakkrør av cement. Sørlandsbanen—Numedalsbanen—
Noreanlegget. Litteratur. Mindre meddelelser. Foreningsefterretninger. Notiser.
An tÄuumumumm ummumuumuuumummimunmuuun
eee uuumunumuunuuniunuumuummÄÄnAuMu
ERFARENHETER VID TILLÄMPNING AV PRINCIPER FÖR
. 2 RATIONELL INDUSTRILEDNING
Foredrag i Norges industriforbund den 19: oktober 1927 av G. E. Egrell.
Verkst.dir. i A-B Nymans Verkstäder i Uppsala. |
I; Inledning. skulle följas av en period av goda produktionsmöjlig
heter, när’hålen efter krigets: förödelse skulle fyllas,
kommo på skam. Behoven funnes väl, men möjligheterna
att fylla dem funnos däremot icke. |
Det föredrag, som jag hår kommer att hålla har
utarbetats såsom inledningsföredrag vid en diskussion i
ämnet vid Sveriges Industriförbunds årsmöte i April
månad iår. Det demokratiska genombrottet, som bland annat
förde med sig den i början osmidiga 8-timmarslagen,
vållade social oro, och åtgärderna att med våld åter
föra den svenska kronan till normalt värde åstadkommö
oerhörda förluster, som gingo ut över det i industrien
investerade privatkapitalet. Härigenom kommo de sven
ska bankerna att på ett sätt, som dessa forvisso ej efter
traktat, få ett ansvar i landets industri, som varit tungt
och under den närmaste framtiden alltjämt är avgörande
för utvecklingen inom stora delar av den svenska indu
strien. . !
Ehuru jag tror, att de synpunkter och erfarenhets
rön, som jag dåri framlågger ha tåmligen allmån gil
tighet, är det dock möjligt att sårskilda för Norges
industri utmärkande förhållanden kunna göra att även
andra synpunkter bort anläggas på problemet.
Jag ber därför mina årade åhörare taga detta i vål
villigt betraktande och mera se på att avsikten med min
framstållning år att demonstrera ett praktiskt exempel
på huru en tillåmpning av vad man brukar kalla «ratio
nell arbetsledning» slagit ut.*)
De arbetsuppgifter industriens mån ha att arbeta på
åro förvisso ansvarsfyllda, hårdarbetade och ofta be
kymmerfulla, men de äro stora dessa uppgifter och utan
all fråga fulla av levande intressen.
Helt naturligt komma i tider av ekonomisk tillbaka
gång och allmån oro stora krav att stållas på nåringar
nas män. När anspråken i sådana tider komma ifrån
samhällets och de enskilda medlemmarnas håll, är det
ingalunda säkert, att näringslivet alltid äger de nödiga
medlen och möjligheterna att tillgodose behoven. Alla
veta vi, huru svårt det är att avstå från en gång erhållna
vanor. Det är därför ej underligt, om det uppstår
meningsmotsatser, när produktionen i landet icke längre
kan fylla de gamla anspråken, och om det kan komma
att kosta drygt arbete, innan nødig anpassning hårvid
lag vinnes. i | i
Nåringslivets uppgift år ju varken mer eller mindre
än att tillgodose samhällets och den enskilda medbor
garens alla materiella behov. Dessa behov hava stegrats
år efter år, och tendensen tyder ingalunde på avstan
nande. Därom är endast gott att säga, ty man har väl
rått att tro, att detta betyder en alltmer stigande kultur.
En blick tillbaka på tider som gått visar också, att de
epoker, under vilka konst, litteratur och andlig odling
blomstrat, sammanfalla med för näringslivet goda tider.
Industriens vålfård avhånger av dess produktivitet.
Det viktigaste av allt år, att månniskofna producera.
Ty det folk, som icke arbetar och skapar nya vården,
det folket år dömt att gå under. Företagaranda och
hoppfull tillit till framtiden åro dyrbara tilgångar för
ett folk. I förbund med kapitalet skapa de nya vården
åt samhället. Vad det kommer an på är att finna de
gynnsammaste villkoren för produktionen och att därvid
låta människorna, individerna, komma till sin rått.
Genom beslut av föreningar, styrelser, råd och försam
lingar kan nog också gott komma, men det är på indi
videns kraft och möjligheter i vardagens slit det främst
kommer an, när verk skola skapas och vägar brytas.
En engelsk författare har uttryckt detta förhållandet
så: «Nåringslivet å den kårra, i vilken kulturen åker».
Nu kann man fråga, om allmånheten verkligen kånner
till denna nåringarnes stora betydelse. Så torde knap
past vara fallet. Det skulle helt såkert ej skada med
en allmån upplysningsverksamhet bland de djupa leden
hårom och då sårskilt om industriens vitala insats i
samhållslivet. ; )
Ju mera övertygad allmånheten blir om industriens
avgörande betydelse i samhållet, dess större uppmårk
samhet och varsamhet torde den ågna densamma.
Den svåra vårldskris, som av politiska och ekono
miska orsakar blev en följd av vårldskriget, försatte
industrien i ett bekymmersamt låge. Förhoppningarna,
att de industriellt sett goda tiderna under krigshaussen
Det lår ej kunna förnekas, att en viss stagnation för
nårvarande hårskar inom företagsamheten. Det år verk
ningarna efter krisen, som göra sig påminda, och dessa
kunna ej undgås. Den rangeringsprocess, som nödvän
digt måste följa på bankarnas’ nödtvungna övertagande
av en stor del av industrien, måste ju ta sin tid. Det
’) I ett företag, där arbetet tidigare skett efter andra
. mera allmånna grunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
